Hon är ensam - men stark
Helena Engman är mitt uppe i en fantastisk säsong med personligt rekord, EM-finalplats och sitt 15:e SM-guld som hon säkrade i torsdags.NSD tog sig ett snack med kulstöterskan om motivation, stöd och dopning.- Jag vet att jag kan vara med där uppe, det är det som driver mig.
Foto: ULF PALM / SCANPIX
Men att vara på en mittemellan nivå är inget som påverkar hennes motivation.
- Jag känner att jag är med i Europa. Men i världen är det så många fler som är på den nivån. Jag är en halvmeter efter och det känns som jag kan komma dit.
Men det är inte det enda som får Helena Engman att dag efter dag ta sig till träningarna hemma i Piteå.
- Att få vara med i ett OS en gång i livet och att få ha det nordiska rekordet. Det driver mig också.
Men eftersom hon fortfarande är den där halvmetern efter de allra bästa innebär det också att sponsoravtalen inte är lika lukrativa som de är för våra stora friidrottsnamn.
Så för att få det att gå runt jobbar Engman deltid som idrottslärare.
- Det är jättekul att jobba på skolan. Det finns så många möjligheter som idrottslärare.
Men möjligheterna som individuell idrottare på elitnivå i Piteå är mer begränsade.
På frågan om vad som är det tråkigaste och jobbigaste med att vara kulstöterska svarar hon.
- Att man inte får lika mycket stöd som andra får. Jag vet inte om det beror på att det är en individuell idrott, att det är kula eller på att jag är tjej. Men kommunen satsar inte på de profiler de har. Det är mycket lättare att få stöd till en lagidrott.
Vill ha längre avstängningar
Och när vi ändå pratar baksidorna av att vara idrottare kommer vi osökt in på nästa ämne- dopning.
- Det är tråkigt när man tävlar mot dem som man vet har fuskat, säger Engman som är emot en andra chans:
- Har man fuskat en gång borde man inte få komma tillbaka. De får två års avstängning och kommer ofta tillbaka lika bra eller bättre. Det är väl inget jag tänker jättemycket på, men när man har två stycken framför sig som har varit avstängda och som fortfarande har hjälp av det även om de inte håller på nu....Det är inte alltid på lika villkor.
Men trots baksidorna är det ändå kula hon vill hålla på med.
I början av sin karriär höll Engman, precis som många andra friidrottare på med flera olika grenar, bland annat tresteg. Men vid 18-års ålder bestämde hon sig för att bara satsa på kastgrenar.
- Man såg väl tidigt att jag hade talang för det även om jag var rätt duktigt på att hoppa också.
Men att bara satsa på kula började hon inte med förrän hon hade passerat 25.
- Jag höll länge på med slägga också. Men det är något speciellt med kula, och eftersom jag hade gjort det så länge så kände jag att det är nog det här jag ska göra.
Och än ser 34-åringen inte slutet på karriären.
Hon har sagt att hon ska satsa fram till OS i London om två år men vill inte sätta upp det som något slutdatum heller.
- Vi får se hur det känns efteråt. Så länge jag känner att det finns längre längder och att det är roligt kommer jag att fortsätta, säger Engman och fortsätter.
- Jag tror inte att man kan sätta ett slutdatum. Då kan man ge upp redan nu för då har man inte driv nog att genomföra en sådan satsning.
Och driv har Engman. Framförallt efter den säsong hon gjort i år. Innan tävlingarna startade satte hon upp fem mål för sig själv. Att komma på pallen i lag-EM i Budapest, en finalplats i EM i Barcelona, slå nordiskt rekord, vinna sitt 15:e SM-guld och sin åttonde finnkamp.
Pallen, finalplatsen och SM-guldet är avklarat. Finnkampen ska var en säker seger, om inget oväntat inträffar. Då är det bara det nordiska rekordet som fattas.
- Jag ville sikta lite högre och jag har längre längder i mig, men hur långt det blir får vi se. Men fyra av fem mål ska jag klara så det får man väl vara nöjd med.
Så jobbar vi med nyheter