Han bytte bollen mot borren

Klockan är strax efter nio på kvällen och division II-laget Vråken ska ha ännu en träning.
Kylan ute biter i kinderna och den minst sagt sena träningstiden i Tunaskolan berättar med eftertryck att kvartersklubben inte ligger allra högts upp i näringskedjan när träningstiderna delas ut inför varje säsong.
Men 28-årige Konstantin "Kostas" Sarkissov rycker bara på axlarna.
- Visst hade man kanske kunnat göra något annat den här tiden på kvällen men det funkar. Basket är en fantastisk sport - kreativ med massor av möjligheter. Det är den tid då man glömmer bort allt det allvarliga i livet, säger han.
Men sporten gav honom aldrig en karriär som hyllad stjärna i den absoluta toppen. Ett medvetet val som Konstantin Sarkissov gjorde för tolv år sedan.
Kom från St Petersburg till Sverige
1992 hade hela hans familj - pappa Konstantin, mamma Antonia, systern Karina - lämnat ett Sovjetunionen i kaos för ett bättre liv i väst.De landade i Sverige på en flyktingförläggning i Surahammar och Konstantin sökte sig snabbt ut i sportens värld..
- När vi bodde i St Petersburg spelade jag med Spartak och det var härliga år. Vi reste mycket, spelade matcher i Baltikum och låg på träningsläger vid Svarta Havet. Men mina föräldrar, som båda är läkare, ville får ett bättre liv i väst och när chansen dök upp att komma till Sverige tog de den. Det är inget jag ångrar, säger han.
Konstantin hittade sitt sociala sammanhang i Västerås Baskets P79-lag som tränades av karismatiske John Pleick. I samma lag spelade hans son Andrew, i dag stjärna i Norrköping Dolphins, och dessa två blev under några år oskiljaktiga.
Firma Sarkissov/ Pleick bildade under ett par högstadieår ett av Sverige bästa och mest fruktade guardpar och framgångarna blev stora med flera USM-finaler. Det trots att motståndarna matchade upp blivande storspelare som Peter Bogner, Adam Alexander och William Copeland.
- Vi vann massor - nästan alla matcher under säsongen och hade ett fantastiskt lag där Andrew redan då var jätteduktig. Det var gyllene år, säger "Kostas" när han minns tillbaka.
"Jag hamnade vid ett vägskäl"
Men sanningen är Konstantin Sarkissov var bäst av alla och när han gick ut nian 1996 kom belöningen föga oväntat. Han hade nominerats till den tolv man starka juniorlandslagstruppen.
- Det var en bekymmerslös tid men till sist hamnade jag i ett vägskäl. Just vid den tidpunkten var jag ganska less på basket, det kändes som ett jobb bara och min basketkvot hade liksom fyllts.
I samma veva hade Konstantin Sarkissovs pappa erbjudits jobb som läkare i Boden och var redo att flytta norrut. Han ville givetvis att hela familjen skulle följa med med allt vad det skulle innebära för sonen "Kostas" basketsatsning.
- Den dagen jag ringde till tränaren John Pleick och berättade att jag tackat nej till landslaget och skulle flytta till Luleå var något av det jobbigaste jag gjort. Andrew, John och deras familj var mina närmaste vänner och det kändes som jag svek dem.
Vad sa han när du ringde?
- Damn it, du är inte klok.
I samma sekund som Konstantin Sarkissov valde att nobba den givna landslagsplatsen var det slutet på en elitkarriär som enligt många kunnat ha tagit honom hela vägen till toppen.
I Luleå blev gymnasiestudierna nummer ett och hans basketsatsning har sedan den dagen handlat om division II och division III-nivå - oftast i Höken men även i Brooklyn och i dag Vråken.
1999-2004 satsade "Kostas" Sarkissov på tandläkarstudier på Karolinska institutet och i dag är det hans arbete i Luleå.
Men hans tankar återvänder då och då till den den dagen när han valde bort sporten han älskar..
- Det var skitjobbigt. Jag tror alla människor någon gång i livet tar ett beslut som avgör hur framtiden ska se ut. När jag tackade nej till landslagsplatsen var ett sådant.
Vad hade hänt om du sagt ja?
- Vem vet? Kanske hade jag spelat i Europa några år - absolut inte på Jerebko-nivå men lite under. Att jag spelat i den svenska ligan är jag helt säker på.
Ångrar du dig?
- Nej, jag har det bra med ett kreativt arbete som jag trivs med. Jag kommer från en akademikerfamilj där studier alltid värderats högt och jag har givetvis präglats mycket av det. Men det är klart - kanske jag inte hade behövt vara klar tandläkare vid 24. Istället gett basketen några år och sedan utbildat mig.
Svaret på den frågan kommer Konstantin Sarkissov aldrig att få.

Han bytte bollen mot borren

Framtiden var utstakad som en av de största talangerna i svensk basket.Men Konstantin Sarkissov tog en annan väg i livet.- Visst har jag många gångar undrat vad som hänt om jag valt att satsa vidare på basketen, säger han.