Jens Tillman kom till Plannja 1996. Då var han 26 år och hade två SM-guld med Södertälje i bagaget.
Men det var i Luleå som den färgstarka forwarden från Uppsala skulle uppleva sin storhetstid. Det var i Norrbotten han upphöjdes till folkhjälte.
Det var här han fann sitt andra hem.
- Jag kunde vakna på morgonen, slå upp tidningen och läsa "Tillman tog laget till toppen". Då var det bara att göra ett par armhävningar, kasta i sig frukosten och gå fram och tillbaks på gågatan.
Jens Tillman sträcker på sig, höjer bröstet och visar hur en kaxig, självsäker basketstjärna ska se ut.
- Ett av mina starkaste minnen från tiden i Plannja är all uppskattning jag fick från folk överallt. Och allvarligt talat, det är för att få uppskattning jag gör det jag gör.
Vad hände om det stod något negativt i tidningen?
- Då sket jag i armhävningarna och stannade kvar hemma med neddragna persienner (skratt).
"Trodde att Northland ville ha mig"
Jens Tillman tar emot i sitt nya kontor i Hälsans Hus. Det har bara gått ett par dagar sedan han flyttade tillbaka till Luleå. Denna gång som 41-årig guldcoach från Telge med två raka SM-titlar.
Det är här hans nya karriär - som lärare på Luleå BG - precis har börjat.
Då är frågan: Varför väljer Sveriges bästa damligacoach ett helt vanligt lärarjobb?
- För att bli en bättre coach.
Ärligt?
- Ja, jag tror att jag kan bli det i den här omgivningen.
Tillman vet att han har gjort ett val som av många anses som ett nedköp.
- De flesta tycker att jag har gjort ett idiotiskt val. Basketfolket har ingen förståelse alls, det får jag höra hela tiden.
Och Tillman erkänner att han också led en hel del kval innan han bestämde sig för att tacka ja.
- Jag var tveksam i början. Men ju mer jag tänkte på det, desto mer övertygad blev jag om det var rätt val. Till sist sa faktiskt Bill Magarity till mig: "Du ska göra det som känns bäst för dig". Det rådet följde jag, säger Tillman och skänker en tanke till sin förre coach från Plannjatiden.
Många trodde nog att du skulle ta över Northland Basket?
- Jo, jag vet. Och jag trodde nog att Northland skulle vilja ha mig...
Men det ville de inte?
- Nej, de valde ju Micke (Johansson). Och förra året valde de Janne (Johansson). Visst, vi pratade en del men jag var ju aldrig något förstaval.
Hade du helst velat ta över Northland?
- Jag vet inte.
Allvarligt?
- Ja, varför skulle jag lämna ett lag jag vunnit två raka SM-guld med?
Men du har ju lämnat Telge för Luleå BG...
- Jag känner att det här är något bra för mig. Jag vet ju inte om Northland hade varit det, vi kom aldrig så långt i förhandlingarna. Men en sak kan jag säga, om jag tagit över Northland hade mitt självklara mål varit att ta ett SM-guld.
Jens Tillmans Telge vann sex raka finalmatcher mot Luleå Basket/Northland. Något han tycker är märkligt med tanke på de stjärnor som fanns i Luleå. Framför allt förra säsongen.
- Om jag inte tillhört Northland eller Telge i fjol och behövt satsa pengar på något av lagen hade jag satsat på Northland.
Med tanke på spelarmaterialet?
- Ja, och så tänkte jag säga med tanke på coachen. Men det kan jag ju inte göra. Alla gör ju saker på olika sätt. Det som känns rätt för mig kanske inte känns rätt för till exempel Maria Näsström (Northlands förra coach).
Hade du gjort saker annorlunda om du varit Northlands tränare?
- Ja, det hade jag. Men samtidigt så tycker jag att det är risigt att säga så. Jag menar inte att hon (Näsström) gjorde fel. Hon känner ju sitt lag och sina spelare bättre än vad jag gör.
Under det kommande året på Luleå BG satsar Jens Tillman på att suga i sig så mycket kunskap som möjligt. Trots sina två SM-guld känner han att han har en hel del att bevisa.
- Jag har fått höra kommentarer som: "Även en apa hade kunnat vinna SM-guld med det laget." Det är väldigt respektlöst att säga något sådant, men därför har jag bestämt mig för att börja klappa mig själv på axeln mer. Vi vann två guld och jag tänker ta åt mig en del av äran. Och därför tänker jag inte bara vara tacksam för att Luleå BG har gett mig den här chansen. Jag är säker på att jag kan vara bra för BG också.
"Har kommit hem"
Jens Tillman säger att han är smått chockad över det välkomnande han har fått i Luleå den gångna veckan.
Hela tiden kommer folk fram och välkomnar honom "hem". Trots att han bott i staden endast fyra år. Dessutom för ganska så länge sedan.
- Grejen är att det faktiskt känns som jag har kommit hem. Jag rotade mig här och fick många goda vänner. En stor del i att jag ville flytta till Luleå var faktiskt Håkan Larsson, säger Tillman och berättar om sin "bromance" med den förre Plannjakaptenen.
- Vi är otroligt bra kompisar och har saknat varandra de här åren. Det är inte samma sak att prata i telefon. Det finns få personer som jag kan öppna upp mig helt för, men Håkan är en av dem. Vi kan prata om allt.
Nu var inte allt en dans på rosor under Jens Tillmans tid i Plannja. Framför allt inte under hans fjärde och sista säsong. Den var kantad av skador, Tillman bänkades och tvingades slutligen att lämna klubben.
- Jag tyckte att det var jätteorättvist. Och jag var oerhört bitter då. Men det var ju för att jag själv trodde att jag höll samma nivå som tidigare. Men nu vet jag ju att jag inte gjorde det. Jag var van vid att alltid ha en hjälteroll, därför kändes SM-guldet det året inte som något speciellt.
Där och då hade han inte mycket till övers för Plannjatränaren Bill Magarity och klubbdirektören Lars Mosesson.
- Jag kände ingenting för dem, jag var bara bitter. Men till sist började jag titta på mig själv och insåg att de hade rätt. Jag hade fel syn på mig själv.
Tillman berättar att han har en fantastisk kontakt med både Magarity och Mosesson nu för tiden.
- Men jag tänkte väldigt mycket på mig själv på den tiden. Jag var van att vara en stjärna.
Många säger att du hade en stor, stor naturbegåvning men kanske inte gjorde allt för att utnyttja den?
- Jag gjorde aldrig någonting för att utnyttja den. Jag tror att om jag haft förståelsen och det där drivet som jag kräver av mina spelare nu så hade jag varit multimiljonär. Jag hade nog till och med större potential än Jonas Jerebko, men han hade drivet.
Vad kunde du ha gjort annorlunda?
- Lyssnat mer och tränat. Jag gjorde ju bara det jag hade lust med.
Det låter som du var lite omogen...
- Jag var väldigt, väldigt omogen. Jag kanske kom upp i tio procent av min kapacitet och det känns ju som ett slöseri.
Blir du arg på dig själv när du tänker på det?
- Nej. För nu sitter jag här och är jävligt nöjd med min tillvaro.