Ge oss Bartecko - i premiärmatchen

Elitklubbarna talar om ett gentlemens agreement.
Visst låter det fint? Lite brittiskt, lite imperialistiskt.
Ett gäng distingerade herrar som sitter i en ekbeklädd salong i chesterfieldfåtöljer från förrförra seklet. I ena handen en konjakskupa, i den andra en fin cigarr. Mustascher och polisonger över hela linjen. De diskuterar igenom ett problem, kommer fram till en lösning som ska främja alla parter och är efter moget övervägande överens.
Låt oss kolonialisera den afrikanska kontinenten och sälja befolkningen som slavar.
Det är vad gentlements agreement handlar om. Den starkes rätt. Ingenting annat.
Som det är nu gynnar faktiskt lagen den svage. Det är fullt tillåtet att ta in en - eller ett par - riktigt högklassiga spelare för att få en bra start, betala marknadsmässig lön i 183 dagar, bara skatta 15 procent och sedan skicka hem hela surven lagom till slutspelet.

Det är inte snyggt. Det luktar inte SM-guldsatsning. Men det är lagligt, till skillnad mot många andra kreativa lösningar som använts av elitserieklubbarna under årens lopp.

Ni kommer väl ihåg hur artistproblematiken uppstod? Lubos Bartecko hade skrivit på för Luleå Hockey. För att ha råd att betala superslovaken en superlön ordnade Luleå i hemlighet en artistskattelösning, vilket innebär att spelaren i fråga bara befinner sig i Sverige under 183 dagar.
Ungefär en månad mindre än en hockeysäsong, alltså.
Bartecko dök upp från start och lagom till slutspel kom chocken: Om Luleå gick semifinal hade klubben varit tvungen att skicka hem Bartecko för att inte drabbas av en smäll i mångmiljonklassen. Man hade över huvud taget inga planer på att behålla slovaken längre än de 183 dagar som stipuleras i skattelagstiftningen.
Debatten i hockeysverige drog igång. Skulle elitseriens största stjärnor åka hem när allt skulle avgöras? Nej, tyckte Hockeyligan, som kom fram till en lösning. Elitklubbarna kom överens om att inga artistskattespelare skulle komma till elitserien tidigare än att de skulle kunna vara med i en eventuell sjunde SM-final.
En lösning som passar storklubbarna perfekt. De kan utan problem avvara två-tre stjärnor och ändå ta sig till slutspel utan större bekymmer. För de mindre klubbarna, som slåss för sin existens, är situationen en helt annan. De bästa spelarna behövs i varje match.

Och naturligtvis är det fullständigt löjeväckande att det - i en stenhård konkurrenssituation där arbetstillfällen, gigantiska pengasummor och regionalt anseende står på spel - finns en liten herrklubb som har bestämt att alla lagliga medel inte är tillåtna.

Tanken med cigarröverenskommelsen är god. Men den håller inte när klubbars existens står på spel. Skellefteå var först med att ta hit en spelare tidigare än det överenskomna datumet - följt av en halvlögn om att "det skulle ordna sig om klubben gick långt i slutspel" och Luleå följde direkt efter med Bartecko. Dessutom tar man in Philipp till seriestarten i år, och då finns det ingen som helst logik i att låta Bartecko sitta hemma i Slovakien och följa matcherna via NSD:s hemsida.
I och med det är hövlighetsarrangemanget mellan elitklubbarna ändå halvdött. Det är bara en tidsfråga innan någon klubb bryter mot överenskommelsen och skickar hem en stjärnspelare lagom till semifinal. Jag tycker att Luleå borde vara först ut.
Bryt ny mark. Sparka omkull chesterfieldfåtöljerna.
Något annat har inte klubben råd med.

Ge oss Bartecko - i premiärmatchen

Finns det någon som helst logik i att ta hit en artistspelare till seriestarten - men inte en annan?Nej, naturligtvis inte.Alltså: ta hit Bartecko, ta debatten med konkurrenterna och avliva en gång för alla den hövliga överenskommelsen.