Glöm Ruddalen, glöm "Laggos" välsåpade lovikkavantar, glöm de mörka åren efter fiaskot 1994. Glöm det där eländiga hjulet 2005, glöm att domaren Tobias Mattsson dömde bort målet som skulle ha hållit BBK kvar i superettan, glöm resan nedåt i seriesystemet.
Glöm skadekriser, tränarkriser, förtroendekriser och spelaruppror. Glöm missade chanser, sumpade lägen, goda intentioner och felaktiga instruktioner.
Glöm raggarslagsmålen på Tempoparkeringen, glöm jublet i Björknäshallen när Luleås motståndare gjorde mål, glöm påhopp, upplopp och lönestopp.
Glöm de kastade flaskorna, glöm nidvisorna, glöm sjukhus, skolor och regementen.
Glöm det.
n n 1967 färdigställde Gabriel Garcia Marquez sitt mästerverk, romanen "Hundra år av ensamhet". Mellan Luleå och Boden har det snarare handlat om hundra år av elakhet.
Publiken på Skogsvallen kanske hämtar en del av sin inspiration från de historiska motsättningarna. Det är det klassiska byaslagsmålet, bråket på dansbanan, upphöjt till tio.
För spelarna räcker det att hålla sig här och nu, i verkligheten.
För ärligt talat; Det var länge sedan vi såg ett derby med så potentiellt fruktansvärda konsekvenser.
q q Jag surrade lite med BBK-tränaren Christian Samuelsson om det här. Han höll inte med mig, men hos hans släkte ("vulgaris tränariensis", på svenska "gråspräcklig pärmbärare") är det en sport att tona ner viktiga matcher tills de ryms i plånbokens myntfack.
Samuelsson hävdade att både det sista derbyt 2009 - efter det hade Boden nio raka utan förlust och vann tvåan med fem poäng - och det sista derbyt 2002 - det som säkrade BBK:s serieseger och, efter kval, plats i superettan - var betydligt viktigare.
- En direkt avgörande match om en kvalplats till superettan... Det är klart att den smäller lite högre. Men visst är matchen viktig.
Positivismen flödade ur Samuelssons mun. Med 16 matcher kvar är det ingen fara på taket, alla tuffa matcher som laget spelade i fjol har gjort spelarna mer redo för kriget i år.
Det där är naturligtvis bara svammel. Tränarsvammel, svammel som måste framföras, men ändå - bara svammel. Det är inget snack om att Boden har mest att förlora.
- De gick ju ut med en målsättning att vara ett topplag. Då börjar det bli dags för dem att leverera nu.
Orden kommer naturligtvis från motståndarlägret. IFK Luleås tränare Fredrik Waara spenderade gårdagen med att sola och bada, men han var inte så avslappnad att han kunde undvika att ta en medelstor pinne och slå den hårt där det gör som mest ont på Boden.
För det här är fakta:
4 Medan IFK Luleå inlett serien betydligt bättre än vi trott har Boden inlett samma serie sämre.
4 Om Boden skulle förlora är avståndet till IFK hela åtta poäng.
4 Eftersom bottenkollegorna möter varandra kan Boden - vid förlust - helt plötsligt ha sex poäng upp till säker mark.
4 Det är inte IFK Luleå som har problem med självförtroendet. Det är Boden som släpper poäng i slutminuterna.
q q En sen kvittering i ett derby - Erik Lanttos i 75:e minuten 2009, till exempel - kan betyda massor för ett självförtroende som balanserar på slak lina över en avgrund.
Men motsatsen är också sann.
En förlust mot en glad uppstickare - för det är precis vad dagens IFK Luleå är - kan betyda förtvivlan.
Det finns inget hat mellan spelarna i de här lagen. Halva BBK-truppen bor i Luleå, Christian Samuelsson har tränat Fredrik Waara och alla kommer överens.
Det som finns är däremot en publik som är dubbelt, trippelt, kvadruppelt så stor som i vanliga fall - och sportsliga förutsättningar för en oerhört rafflande match.
Om ni vill ha mer adrenalin rekommenderar jag er ett besök på savannen, inlindade i bacon och iförda en t-shirt med texten "Lions are pussies".
För mig räcker det här gott.