När förre storcentern Stefan "Skuggan" Nilsson tillträdde som sportchef för Luleå Hockeys ungdomsverksamhet för drygt en månad sedan var målbilden redan klar.
Klubben skulle - och det här är en officiell målsättning - bli bäst i Europa på att lotsa fram egna talanger till elitserielaget.
Det låter som stora ord.
Med den verklighet som Luleå Hockeys ungdomsverksamhet lever i nu för tiden blir de ännu större.
- Basen är för smal. Det är för få som börjar spela hockey, helt enkelt, säger Stefan "Skuggan" Nilsson.
Kim Lilja - ensam 94:a
De kommande årgångarna är helt enkelt för tunna. Målet för Luleås juniorverksamhet är att en spelare från de egna leden ska ta klivet upp till a-laget varje säsong. Dessutom ska tio ungdomsspelare från de egna leden ta klivet in på hockeygymnasiet. Men för att lyckas med det krävs betydligt bättre flöde underifrån.
Kim Lilja - som flyttat hem från Leksand - är ensam kvar av spelarna födda 1994 och av spelarna födda 1995 finns bara tre stycken kvar i gymnasieåldern.
I dagsläget tvingas Luleå i praktiken värva spelare utifrån för att täcka upp luckorna i juniorlagen.
Trots att kommunserien faktiskt ökat i deltagarantal de senaste åren är "Skuggan" övertygad om att bristen på juniorspelare beror på att det är för få som börjar spela i tidig ålder.
- Ja. Nu har vi haft en positiv trend, vi har lite fler som spelar hockey än tidigare år. Men det räcker inte, rekryteringen är jätteviktig. Vi ska få nya spelare att börja - och få de som redan börjat att fortsätta längre.
Hur gör man det?
- Jag tror att det är jätteviktigt att vi har en bra verksamhet. Om ungdomarna känner att de har möjlighet att utvecklas, att bli bra, tror jag att fler börjar med hockey.
Visionen - konstfrusna rinkar
Men i en stor stad - stor jämfört med Övertorneå och Boden, alltså - kommer det alltid att vara svårare att behålla och intressera ungdomar.
Här är det ont om isytor och gott om andra intressen. Målsättningen ser, för varje år som går, allt mer ut som en kamp mot väderkvarnar.
Men "Skuggan" har en plan.
- På de mindre orterna har ju ungdomarna mer eller mindre fri tillgång till isen. Men vi ska försöka jobba med det och har satt upp en vision om att det ska finnas konstfrusna rinkar ute på bostadsområdena.
Ni vill se en kommunal satsning på konstfrusna uterinkar?
- Absolut, för att bli elitspelare så räcker det inte med lagträningen. Ungdomarna måste röra sig betydligt mer än de gör i dag, där har vi alla ett stort ansvar som vuxna och föräldrar att inte begränsa barnen.
Är det ett problem?
- Jag kan känna att vi vuxna har en förmåga att begränsa träningen, att tycka att det är farligt att träna mycket. Det är det inte. Kolla på hur det var när du och jag var unga, dagens ungdomar är inte ens i närheten av vår aktivitet.
Ändå blir det bara fler träningar.
- Det blir mer och mer ledarledd verksamhet, men det är bara en reaktion på att det spontana försvinner mer och mer.
Går det att skapa spontanidrott?
- Någonstans tror jag att engagemanget som ledarna besitter också smittar av sig på ungdomarna. Vi ledare har ett stort ansvar.
På vilket sätt?
- Jag hade förmånen att få vara med kring ett basketlag där min dotter spelade och de tjejerna var väldigt spontana i sin träning. De kom och frågade efter nyckeln till hallen, de ville träna extra och då gäller det att vi ledare ställer upp med tid och tips utan att problematisera.
Hur?
- Vi kanske kan skotta av rinken, vi kanske kan ploga upp en sjöis, man kanske kan ta med ett gäng barn till en rink och koka varmkorv - det går alltid att hitta vägar för att förenkla spontanidrotten.
Har föräldragenerationen i dag samma prioriteringar som föräldrarna hade för 20 år sedan?
- Det är klart att det är skillnad. Tiden är knappare nu, så är det, och det får man ha respekt för. Men för oss i föreningen är det viktigt att hitta ledarna som brinner och engagerar sig fullt ut. Det är inte lätt - för det tar jättemånga timmar under arbetsveckorna.
Det blir i alla fall lättare att hitta de ledarna än att övertala kommunen att smälla upp fem-sex konstfrusna uterinkar...
- Ja, vi har inte riktigt klurat ut hur vi ska göra det ännu (skratt). Det är ju inget realistiskt mål - ännu. Men det kanske kan bli, en vacker dag.