"Flera av mina vänner har dött i skottlossning"

Det är bara några minuter kvar till uppkast i hemmamatchen mot Gothia.
De som redan hunnit bänka sig får se nyförvärvet John Williamson värma upp i Pontushallen för första gången.
De får se en vältränad amerikan med hörlurar i öronen.
Anledningen: Musiken är viktig för John Williamsson.
- Många i min familj och många av mina vänner är väldigt musikaliska. Några kompisar sysslar med musik och de brukar ibland ringa till mig och fråga vad jag tycker om det de gjort. En kompis håller på att jobba med en skiva som han kanske ska släppa nästa år. Då kan du kanske få se mig i en musikvideo, säger Plannjas nya stjärna och skrattar.
Efter 21 poäng och 14 returer mot Gothia har Plannja-fansen fått en ny favorit.
Nu vet de ungefär vad John Williamson kan göra på en basketplan.
Men vem är han utanför planen - egentligen?
- Haha. En svår fråga. Jag är en vanlig kille som brukar prata med min familj varje dag och som gillar musik.
En stor del av familjen är kvar hemma i Columbus, Ohio, där John Williamson är uppväxt.
- Jag är väl uppväxt i en typisk mellanklass- eller underklassmiljö. Men det fanns också en hel del tuffa områden.
- Där var det droger, gängbråk och sådant där. I de områdena var det svårt att vara en del av samhället, det var svårt att vara positivt.
Hur orkade du vara positiv?
- Jag mognade tidigt. Och så är jag välsignad som fått växa upp med två föräldrar och familj och vänner som alltid har ställt upp för mig. Jag har fått mycket stöd av dem, de ville se mig lyckas.

Efter sin tid som basketspelare vid University of Cincinnati har John Williamson hunnit med proffsäventyr i Frankrike och Polen - och nu också Plannja.
Men det är inte alla som från Columbus som lyckas lika bra som John.
När han sitter på läktaren i Pontushallen och pratar, så kommer han återigen in på drogerna och gängbråken.
- Det är svårt att lyckas när man kommer därifrån. Du måste vara mentalt stark för att komma ifrån de problem som finns där. I skolan var det mycket slagsmål och gängbråk.
Du upplevde sådana saker på nära håll?
- Det var svårt att undvika.
Var du någonsin rädd när du var ute på kvällar och nätter?
- Allt kan hända. När du går på gatan där jag är ifrån så ser du hur de säljer droger eller när olika gäng bråkar. Men, om du sköter ditt - då är det lugnt.
Williamson fortsätter:
- Fast det är inte alltid lugnt även om du sköter ditt. Jag har flera vänner som dött i skottlossningar. Det är tufft. Men många av dem hade inte något med skottlossningen att göra, de hade bara otur och var på fel plats vid fel tillfälle. Hur många vänner jag har som blivit mördade? Det är mer än fem.
Flera personer passerar när Williamson pratar. Så fort någon hälsar på honom, skiner han upp och hälsar tillbaka.
- Jag är långt från det där nu. Det är fantastiskt att jag har fått uppleva så många saker. Det känns bra att jag har kommit bort från den där situationen.
Det märks att John Williamson är tacksam.
Dels över att kunna försörja sig på sin basket - men framförallt för allt som hans familj har gjort för honom.
- Min familj är mina ben. Det är de som får mig att gå.
John brukar därför skicka hem pengar till sin familj så ofta de behöver hjälp.
- Jag brukar göra det när de behöver hjälp. De har stöttat mig hela livet, så det är det minsta jag kan göra.
I dag ställs Plannja mot svenska mästarna Sundsvall Dragons.
John ser fram emot matchen.
- Jag har hört att det är en viktig match
Nu har du varit här i två veckor ungefär. Hur trivs du i Sverige?
- Jag gillar Luleå så här långt. Men det är kallt, säger han och skrattar.
Vem i laget umgås du med mest?
- Jag umgås mest med Brandon (McKnight). Vi känner faktiskt varandra sedan tidigare.Vi möttes i Indiana i somras. Han är kompis med min agent, så då träffades vi där. Men då kunde vi aldrig tro att vi skulle komma att spela i samma lag några månader senare.
Brandon McKnight kom senare att ha en viktig roll när John bestämde sig för lämna polska Znicz Jaroslaw och i stället skriva på för Plannja.
- Ja. Jag pratade med honom när jag var kvar i Polen. Han sa att han hoppades på att jag skulle komma hit. Sedan gav han mig information om klubben och han sa att det är en professionell klubb. Det var viktigt för mig.