"Fan att jag inte var som Ledin"
2003 var han elitseriens snabbaste spelare.2008 fick han fira julafton på häktet.Snabbt kan livet förändras.- Hade jag fått fortsätta spela det där året hade jag nog varit kvar i Luleå Hockey nu, säger Pierre Berggren.
Foto: Pär Bäckström
Många svenskar har tagit ledigt och är på väg att inleda sitt julfirande, som de flesta inte alls behöver tänka på arbete under.
Spelarna i Luleå Hockey har precis avslutat sitt sista träningspass innan julafton, som de har fått helt ledigt på.
Pierre Berggren, som bokfördes för 48 elitseriematcher under åren 2002-2004, får inte en dag ledig under julhelgen.
Denna tisdag jobbar han, precis som han gör på julafton. Och juldagen. Och annandagen.
Men Pierre Berggren säger sig inte vara bitter.
- Nej, jag var ledig förra julen så jag får jobba nu istället. Men det är lugnt, jag trivs jättebra på jobbet. Har man varit hela livet i ett hockeylag så är det inte så stor skillnad, säger han med ett leende.
"Det var annorlunda före Lener"
För fem år sedan hade det varit en i stort sett otänkbar tanke att Pierre Berggren skulle jobba på häktet julafton 2008. Då var han en av Luleå Hockeys hetaste talanger, och blev i januari 2003 känd som elitseriens snabbaste spelare då han vann skridskotävlingen vid skills competion i samband med elitseriens all star-match.
Då var han en av länets mest lovande talanger och spåddes en bra framtid. Men istället blev det spel i Norge och division I. Varför, skulle man kunna fråga sig. Det är även en fråga han har ställt sig själv. Och har kommit fram med ett svar på. Ett svar som innehåller flera olika anledningar.
Bland annat tränarna.
- Det var ju lite annorlunda på den tiden, innan (Slavomir) Lener kom, och framför allt mot hur det är nu med Roger (Rönnberg) och Roger (Kyrö). De unga fick inte spela lika mycket då som nu, de satsade mycket mer på de äldre. Vi hade ju "Fabbe" (Karl Fabricius) och några fler unga riktigt bra spelare, men de fick inte alls spela mycket, säger Berggren, när han sitter i sammanträdesrummet på häktet på Porsön och blickar tillbaka på sin hockeykarriär.
Spela mycket fick han dock göra i början av säsongen 2003/04. Laget var dock skadedrabbat, vilket gjorde att det fanns en plats ledig bredvid Thomas "Bulan" Berglund och Jonas Hagerbäck. En plats som Berggren fick ta. Han fick därmed göra sin "riktiga" elitseriedebut borta mot Frölunda i ett fullsatt Scandinavium.
Luleå förlorade visserligen med 2-6 mot de regerande svenska mästarna, men Berggren hyllades efteråt av den samlade expertisen.
Fick mest sitta på bänken
Så fortsatte det i ytterligare ett par omgångar. Berggren fick ganska bra med speltid och imponerade.
Men sedan kom de skadade spelarna tillbaka, och Berggren gick efter träningen in till tränarrummet dit Mikael Andersson och Jens Hellgren hade kallat in honom. Ungefär så här lät deras ord, enligt Berggren:
- Vilka framsteg du har gjort sedan förra säsongen, Pierre! Du har varit en av våra tre bästa forwards och verkligen tagit för dig. Men nu är det ju så att de som har varit skadade kommer tillbaka, så de ska få chansen nu. Men du kommer att få chansen igen senare.
Men så blev det inte. Berggren fick mestadels sitta på bänken och göra något enstaka byte per match. Under vissa träningar, då juniorer eller spelare från Brooklyn Tigers kallades in som utfyllnad, fick till forwarden Berggren flyttas ner som back.
- Då kände man att de inte tänkte satsa speciellt mycket på mig, säger Berggren, som inte fick förnyat kontrakt efter säsongen.
Istället gick han till Sundsvall, vidare till Boden, sedan Piteå, Trondheim, Piteå igen och nu åter Boden.
Om du hade fått fortsätta spela den där säsongen, hade karriären sett annorlunda ut nu då?
- Hade jag fått fortsätta spela där tror jag att jag hade varit kvar i Luleå nu.
- Men samtidigt är det mitt eget fel också. Hade Per Ledin fått samma besked, då hade han svurit och tränat tre gånger så mycket.
"När vi gick på krogen tränade Ledin"
Just träningsbiten säger Berggren är en annan stor anledning till att han inte tog det där sista steget från talang till etablerad elitseriespelare.
- Jag har alltid tränat med laget och så, och när jag är på isen kan jag vara där i tio timmar. Men att fara ut och springa ensam, det har jag inte kunnat. Ibland kan jag känna att "Fan, att jag inte var som Per Ledin." När vi andra gick på krogen, då for han ut och tränade ensam. Men det är verkligen därför han har tagit sig så långt.
Har du funderat på hur karriären hade varit om du hade varit bättre på att träna?
- Ska jag vara ärlig? Visst gör jag det. Jätteofta. Inte varje dag, men nog gör jag det ofta.
Den tredje, och nog så viktiga, anledningen till att Berggren inte tog det sista klivet, säger han även det var psykiskt betingat.
- Min akilleshäl har varit att jag inte tror på mig själv, i alla fall inte lika mycket som mina tränare, som har sagt att jag kan gå hur långt som helst, bara jag bestämmer mig.
Den här serien heter "Talangerna som försvann", men med Pierre Berggren skulle det kunna handla om "Talangen som försvann - och kom tillbaka".
Berggren, som numera spelar division I-ishockey med Boden, planerar nämligen en nysatsning.
- Det lutar åt det. Jag ska bestämma mig på nyårsafton, men det lutar åt att jag ska göra någon sorts nystart. Hur som helst ska jag börja träna som ett psyk.
Hur långt han når, ifall han inleder en ny elitsatsning, återstår att se. Men skulle han inte nå längre än division I har han ändå ett liv han trivs med som det är nu.
- Jag trivs skitbra. Jag har ett jättebra jobb med riktigt bra arbetskamrater. Och så har jag träffat en jättefin tjej. Så jag trivs med mitt liv nu, säger han med ett leende.
Så jobbar vi med nyheter