Ett annat lagbygge - samma problem

Sedan 13 mars har vi funderat på vad som gick snett. Vi vet att det fanns spelare som svek när det var dags för avgörande.
Vi vet att Rograrna inte fick ut vad de ville av det lag som de jobbat med i fem respektive tre år.
Vi vet att Lars "Osten" Bergström har plockat in tio nya killar, låtit elva gamla förstå att de inte längre var önskvärda och därmed riktat ett långt pekfinger mot de anklagades bänk.
Nu, drygt fem månader senare, sitter vi med nya tränare, nytt spelsystem och ett till stora delar nytt lag.
Eller?
Att tränarna är nya är ingen hemlighet. Men spelsystemet försökte nye Jonas Rönnqvist själv tona ner när han gästade NSDs tv-studio, sa att under de matcher han sett Luleå i fjol så spelades det de facto offensiv hockey, men han hoppades ändå att publiken skulle märka någon liten skillnad på den hockey som spelas under kommande säsong.
Det nya laget, då?
Ja, det finns tio nya spelare i truppen. Men Luleå har fått behålla sju av de åtta bästa i fjolårets interna poängliga och tre av de fyra kedjorna lär se ungefär likadana ut som i fjol. Problemen kommer att vara desamma.
Förhoppningsvis är lösningarna annorlunda.
Här är tre uppgifter som tränarna måste ta tag i.
1) För det första: Hitta en vettig tredjelänk till bröderna Abbott.
Lika fantastiska som de var första halvan av serien, lika meningslösa var de den andra halvan. Berodde det på skador? Ilska efter den "bortvalda" landslagsplatsen? Att de blev sönderlästa av motståndarna?
Jag tror att det handlade om utmattning.
Eftersom det aldrig fanns ett naturlig komplement tvingades de slita lite för hårt för att göra vad de skulle: Poäng. I år hoppas Luleå att finska doldisvärvningen Joonas Vihko ska kunna ge bröderna en smula extra utrymme med sin fart och sitt målsinne, men misslyckas det ser jag gärna att Thomas Raffl får chansen. Han är en begränsad hockeyspelare, men i slutet av förra säsongen visade han att det finns ett embryo till storhet i den jättelika kroppen.

2) För det andra: Stoppa det defensiva läckaget.
I fjol var Mats Lavander inne på 21 mål framåt, Pär Arlbrandt 26 och Niklas Olausson 20. Jättefina offensiva siffror - alla tre kom också topp fem i interna poängligan - men de tre släppte samtidigt in 36, 29 respektive 20 mål bakåt. Det är helt enkelt inte godkänt för en toppkedja.
Kedjan saknar en naturlig center - förlåt, Niklas, men du har fortfarande inte övertygat mig - och jag tror att lösningen är att offra Lavander, flytta ut Olausson på en kant och sedan låta Sebastian Enterfeldt bli det defensiva samvetet.
I alla fall tills den hemlige stjärncentern som "Osten" hoppas kontraktera anländer.

3) För det tredje: Skapa en stabil målvakt.
Mattias Modig blev aldrig den stjärna som Roger Rönnberg trodde att han skulle bli. I alla fall inte på hemmaplan. Anders Nilsson gjorde flera fantastiska räddningar i fjol men hittade aldrig den stabilitet som man ska kunna kräva av en förstamålvakt i elitserien.
I år måste det bli annorlunda - och mycket hänger på backarna.
Om Johnsson och Jonsson, Pierre och Robin, kan hålla sig hyfsat skadefria har Luleå två defensiva ankare av yppersta elitserieklass.
Det kan faktiskt vara allt som behövs.
Para det med enklare spel ur egen zon, större tydlighet under press och bara lite bättre utdelning framåt så kan Luleå snart ha en jätte i kassen.
För ni trodde väl inte att målvaktsspelet berodde på målvakterna?

I kväll spelar Luleå Hockey säsongens första träningsmatch.
Vad jag tror att vi får se?
Nå, det enda som är riktigt säkert är att samtliga frågetecken kommer att finnas kvar efteråt.