En premiär med glädje i fokus

- Jag spelar innebandy för att det är kul, det är inte på blodigt allvar.Robin Hjort har fattat poängen med idrott. I lördags spelade han och lagkamraterna i Luleå höstens första seriematcher i Hälsans hus.

Robin Hjort jublar stort när han satt bollen i nätet.

Robin Hjort jublar stort när han satt bollen i nätet.

Foto: Bengt-Åke Persson

Luleå2009-10-26 07:24
Väntan hade varit lång för killarna och tjejerna i Luleå Handikappidrottsförbund. En hel sommar utan någon innebandy hade nästan känts som en evighet.
Men i lördags var det äntligen dags. Seriepremiäromgång på hemmaplan. Besök från Piteå, Skellefteå och Umeå.
Luleåspelarna fick äntligen dra fram klubborna och sätta på sig matchtröjorna.
- På somrarna spelar vi fotboll och på vintrarna innebandy, det är en bra kombination, säger Robin Hjort som för dagen är lagkapten i ett av Luleålagen.
- Men jag skulle aldrig kunna välja mellan sporterna, de är lika roliga, säger han vidare.
Inga premiärnerver
Robin Hjort har spelat innebandy i snart nio år, både som målvakt och utespelare. Så några premiärnerver har han inte.
- Nej, jag blir inte så nervös inför matcherna, det är ju skillnad om man är nybörjare, säger han under en paus i det tajta spelschemat.
Lördagen är intensiv i Hälsans hus. Totalt 22 matcher ska avgöras i två hallar, 12 i den lite mer etablerade förstadivisionen och 10 i den något lägre andradivisionen. Det handlar om innebandy för personer med funktionsnedsättning.
Luleå ställer upp med två lag, ett i varje division.
Redan klockan tio på förmiddagen blåser domaren i visselpipan för första gången. Sedan avlöser matcherna varandra ända fram till eftermiddagsmörkret lagt sig.
- Man lär ju ha träningsvärk i morgon i alla fall, säger Robin och ler innan det är dags för matchuppladdning med laget.
Det märks att spelarna har längtat efter den här dagen. Alla är grymt taggade när de samlas i omklädningsrummet för genomgång och analys.
När tränaren och eldsjälen Lasse Selberg pratar så lyssnar alla. Inga undantag. Sport är ju livet.
- Det bästa med innebandy är att man kan bli utvisad, säger backen David Gren när han äntrar planen och förklarar vad han menar.
- Om man blir utvisad vet man ju att man har kämpat och jobbat hårt.
David fick sitta i utvisningsbåset flera gånger den här dagen. Efter segermatchen mot Umeå kunde han inte låta bli att skratta åt sig själv.
- Jag ville ju bara få stopp på honom, men jag slog visst på hans klubba, säger han med ett leende.
“Sköt sönder en klubba"
David är en av lagets stora skyttar. Både ribban och stolpen prickade han under lördagen.
- David skjuter så hårt att målburen blir krokig, säger tränaren Lasse Selberg stolt.
- Jag brukar träna mycket på skytte. En gång sköt jag till och med sönder en klubba, säger David och skrattar.
Men en sak har spelarna i Luleå bestämt sig för. Ingen får svära eller skälla på någon annan i laget. Och inga klubbor får gå av i vrede.
- Jag spelar innebandy för att det är kul, det är inte på blodigt allvar. Man måste alltid försöka ha så roligt som möjligt, säger Robin Hjort efter att Umeå besegrats med 3-1.
Då hade Robin dessutom satt sitt första mål för dagen och jublat så högt att det hördes ända bort till björkarnas stad.
- Kul att det blev mål, när man skjuter ser man ju knappt var bollen tar vägen, säger han och ler stort.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om