Det har gått 20 år sedan ett herrbasketlag från Luleå senast hade så här låga krav på sig i ett slutspel. Den enda press som finns på LF Basket bor i tränaren Charles Bartons bröst.
Det är ett perfekt tillfälle för sargade spelare att imponera på sin framtida tränare.
Kom igen, visa oss vad ni kan - det här kan bli ert livs viktigaste anställningsintervju.
1993. Inbördeskriget i Jugoslavien rasar som värst, Bill Clinton efterträder George Bush som USA:s president och 54 personer dör när den polska färjan Jan Heweliusz sjunker i Östersjön.
När herrarnas basketslutspel börjar kliver ett nytt lag med en amerikansk coach och underligt sponsornamn in som kraftigt nederlagstippat mot storlaget Alvik. Spelartruppen, med ett par duktiga amerikaner och några lokala talanger, vinner hemma i Luleå men faller till slut i tredje och avgörande kvartsfinalen i Stockholm.
Det var 20 år sedan. Det är nu.
För första gången på två decennier går ett herrlag från Luleå in i SM-slutspelet utan favoritstämpeln. För första gången på två decennier har spelarna inget tryck på sina axlar, inga arga krönikörer som kräver rättning i ledet och ännu en inteckning i idrotts-Sveriges fulaste pokal.
Och lika bra är väl det.
De här spelarna vet inte hur man vinner guld - och det gör inte deras coach heller.
Charles Barton rustar sig för sin sista strid. Han tränade underhunden för 20 år sedan, han tränar underhunden nu, men han kommer inte att träna det här laget nästa år. Han har en chans - en chans - att göra det omöjliga.
Att få frid.
- Oavsett vad jag gjort under min karriär, oavsett vad jag vunnit, så har det alltid svidit i mig att jag inte vann titeln med Plannja, sa Barton när jag pratade med honom kring nyår.
Vägen dit kommer att bli lång, krånglig och framför allt innebär den att LF Basket måste slå ut det topplag som ser ut att ha i särklass bäst form. Uppsala.
En märklig situation uppstod när Sundsvall vann serien i förtid och slutade spela.
Uppsala gick som tåget i tabelltoppen, LF Basket gick som ett annat tåg i de nedre regionerna och plötsligt - för sent - insåg båda föreningarna att de någonstans under resans gång tydligen växlat in på samma spår.
Den oundvikliga kvartsfinalkraschen kommer allt närmare.
Båda lagen har fått mardrömsmotstånd redan i kvartsfinal, om nu det är möjligt. Vi vet hur det brukar gå såna här gånger. Lagen lär vinna sina respektive hemmamatcher och sen står vi där.
En sista match. Vinnaren tar allt. Två-tre tusen på läktarna i Fyrishov.
När det mentala spelet blir avgörande kan LF Basket faktiskt dra nytta av sin usla säsong.
Uppsala har mest att förlora. Uppsala har gjort sin bästa grundserie någonsin. Uppsala är en guldkandidat.
LF Basket? Åker de ut är det en axelryckning och en vad var det jag sa-krönika. Den enda press som existerar är den som bor i Charles Bartons bröst.
Det är ett perfekt tillfälle för sargade spelare att visa upp sig för den nya coachen.
LF Basket är på väg någonstans. Experimentet Charles Barton har inte slagit väl ut men nästa år är Barton borta och klubben flyttar in i det nybyggda baskettemplet mitt i stan med ett lag som ska uppfylla en tydlig målbild.
¤ Arenan ska fyllas.
¤ Laget ska vinna.
¤ Spelarna ska leverera.
¤ Bucklan ska hem.
Den kommande huvudtränaren Fredrik Joulamo sitter bakom Barton på bänken och ni kan vara helt säkra på att han minns vad han sett under årets slutspel.
Andreas Person. Johan Åkesson. Conor Grace. Urule Igba
vboa. Alla vill de vara kvar i Luleå nästa säsong - och deras insats i år blir avgörande för om Joulamo vill ha dem.
Så, mina basketvänner: Det här är inte bara ett slutspel.
Det är er viktigaste anställningsintervju någonsin.
Gå in på kontoret, ta era konkurrenter i kragen och visa chefen varför just ni ska ha jobbet.
I den här stan kommer ni aldrig att få bättre förutsättningar att överraska oss.