"Det är så mycket som hänt i positiv riktning"

Ett långt och hårt arbete har börjat ge efterlängtade resultat. Men Lena Revholm är långt ifrån färdig med sitt uppdrag.Idrottskonsulenten från Luleå, som är den drivande kraften för handikappidrotten i länet, ser positivt på framtiden.- Jag känner att det är väldigt många fler som är positiva till att bli en del av det här, säger hon.

Hon står stadigt Idrottskonsulenten Lena Revholm är kvinnan som till stor del sköter det mesta inom handikappidrotten i Norrbotten.

Hon står stadigt Idrottskonsulenten Lena Revholm är kvinnan som till stor del sköter det mesta inom handikappidrotten i Norrbotten.

Foto: Kurt Engström

LULEÅ2012-12-31 06:00

NSD träffar Lena Revholm på hennes arbetsplats, Idrottens Hus i Luleå. det är här som hon till stor del ser till att Handikappidrotten i Norrbotten fungerar.

Och det gör den minst sagt.

Det är också därför som den har blivit utsedd till "Årets Idrott".

Senast det hände var för sju år sedan.

Lena Revholm konstaterar att det har hänt en hel del sedan senaste gången handikappidrotten fick den här utmärkelsen.

- Vi har vuxit och vi syns och finns på ett helt annat sätt i dag än tidigare. När jag började var det inte många som kände till handikappidrotten, men nu är det annorlunda, förklarar revholm.

Hon funderar en kort stund och fortsätter sedan:

- Fler och fler har blivit medvetna om oss, och fler och fler söker kontakt med oss. Fler föreningar och fler idrottsföreningar har öppnat sin verksamhet för oss och betydligt fler barn och ungdomar har tillkommit de senaste åren.

Under det gånga året är det främst två saker som har bidragit till att handikappidrotten fått ett rejält uppsving.

Under sommarens Paralympics i London fick handikappidrotten ett rejält genomslag tack vare att flera svenska paralymiper svarade för enastående prestationer.

Viktigt med förebilder
Bland dem fanns norrbottningarna Ingela Lundbäck och Peter Vikström.

- Det har bidragit mycket. Och det kommer vi märka på sikt också. Fler och fler känner till dem. , säger Revholm och fortsätter förklara att synen på Paralympics har förändrats mycket. Både bland media, åskådare och de aktiva.

- Kring OS i Sydney var det inte så mycket fokus på idrotten. Då var det mer fokus på personen som var duktig och kunde klara sig. Det har varit en slags "tycka synd om-mentalitet" tidigare. Men det har ändrats mycket de senaste åren. Nu är idrotten i fokus.

Enligt Revholm har också ledarnas syn på sina uppgifter förändrats, att de faktiskt är idrottsledare och tränare.

- Det går ju inte att vara bäst i världen och bara träna två dagar i veckan. Det krävs bra träning för att komma någon vart, säger hon.

Framgångarna i Paralympics i London innebar också ett uppsving på hemmaplan när Svenska Handikappidrottsförbundet arrangerade sin rikstäckande satsning Talangjakten. Målet med satsningen var att förbundet skulle besöka totalt åtta orter i landet för att ge barn och ungdomar chansen att prova på olika idrotter.

Med sig på turnén hade förbundet några av Sveriges främsta handikappidrottare.

Och när Talangjakten arrangerades i Luleå under hösten blev det en stor succé.

En lyckad talangjakt
- Vi ville ju att det skulle komma mycket folk, och vi hade faktiskt räknat med att det skulle komma runt 100 personer. Men det var runt 200 personer som kom, och det var personer från hela Norrbotten och även Västerbotten, berättar Revholm och fortsätter:

- Det var vårt arrangemang som lockade mest folk i hela Sverige. Arrangörerna sa att det inte hade varit lika mycket folk på något annat ställe i Sverige. Vi fick väldigt mycket positiv feedback efter det här.

Enligt Revholm har även de olika idrottsföreningarna i Norrbotten börjat öppna upp sina verksamheter för personer med funktionshinder.

- Tidigare var det betydligt svårare. Många tvekade eftersom de inte trodde att de hade rätt ledare och rött resurser. Men nu känner jag att det är väldigt många fler som är positiva till att bli en del av det här, säger hon.

Det har i sin tur inneburit att det finns fler alternativ för barn och ungdomar som vill börja idrotta.

- Fler föräldrar till barn hör av sig och vill hitta aktiviteter för sina barn. Så har det inte varit tidigare. Inom den vanliga idrotten är det naturligt att man börjar idrotta vid sju års ålder. Men vi har tyvärr inte haft den naturliga starten. Så jag är så himla glad när vi har fått in nya kullar nu, säger Revholm, och förklarar att just en bra återväxt innebär att det kan bli betydligt lättare att bedriva verksamheten i framtiden.

- Barn måste få vara med barn och vuxna med vuxna. Men jag hoppas det kan lösa sikt på sikt i och med att vi har fått in fler aktiva.

Ni måste vara nöjda när ni tittar i backspegeln över det senaste året?

- Jo, det känns som att det är mycket som har hänt i positiv riktning.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om