Det är dags att ge R2 en total upprättelse
Vi vet alla vad Luleå Hockey har presterat de senaste tio omgångarna.Den majestätiska vandringen ut ur dödsskuggornas dal är en av de största prestationerna i föreningens historia.Vi har sökt förklaringar och vi har hyllat spelare och formationer.För mig återstår nu en sak: att ge Rograrna den totala återupprättelsen.
Foto:
Och det kommer alltid stunder när en krönikör måste stå till svars.
Alltså har det plingat till i mejlkorgen på sistone.
Det kan låta så här:
"Tjena Johan. Läser alltid dina krönikor om LHF, måste säga att de är mycket bra läsning. Keep it up!
Nånting slog mig häromdagen: Visst var det du som ville att LHF skulle byta tränare?
"Ner med Osten i båset" osv osv..
Tänkte bara höra varför du inte skriver om R&R avgång något mera? Det är väl inte så att du har vänt kappan efter vinden?
Tacksam för svar
/Björn
Björn (och alla andra som mejlat) har fullständigt rätt och förtjänar naturligtvis svar.
Jag har ju "krävt" (som det heter i krönikevärlden) Rograrnas avgång inte bara en - utan TVÅ gånger.
q q Dels i fjol när läget såg som jävligast ut.
Och så denna säsong, efter en förlust mot Brynäs.
Det är klart att jag förstår hur det framstår i dessa glädjens dagar - men nej, jag ångrar faktiskt inte raderna.
Vid båda tillfällena skrev jag det faktiskt med en viss motvilja. För sanningen är ju att jag i grunden gillar R2: de är lokala, trevliga, älskar sitt jobb, brinner för uppgiften, omtyckta i alla läger, lysande mot fans och media och dessutom med framtiden för sig.
Men:
I fjol var läget extremt.
Publiken utförde en unik protest under match, Rograrna vägrade dyka upp på presskonferensen, pressen var smått omänsklig och jag drog slutsatsen att de inte var rätt personer att leda Luleå i en kvalserie.
Jag använde ordet "offras" - för i grunden ansåg jag att det var Luleås högsta ledning som var orsaken till lagets fria fall.
q q Att Luleå undvek kvalserien var ett smärre mirakel och det retade mig när ledningen (som tidigare gömt sig och vägrat svara på frågor) plötsligt dök upp och pratade om is i magen och förtroende. Jag hävdar bestämt att de körde huvudet i sanden och hoppades. Fanns det över huvud taget någon krisplan? Jag tvivlar.
Nåväl. Inför den här säsongen pratade tränarparet om att de lärt sin läxa, gjort nödvändiga förbättringar i truppen och att deras analys hade lett fram till en sak: att en bra start var extremt viktig.
Så vad händer? Luleå gör sin sämsta start genom alla tider och efter en förlust mot Brynäs såg jag inget ljus någonstans. Luleå var tragiskt dåligt och Roger Kyrö utstrålade total uppgivenhet på presskonferensen. Blicken var apatisk. Han sa en massa saker - men det fanns ingen trovärdighet i orden.
Om jag ens för en enda sekund hade anat vad som skulle komma hade jag naturligtvis skrivit: Behåll Rograna - det vänder. Men så var det inte. Jag såg inte ens en strimma ljus - bara mörker.
Så kom Bartecko, och med Bartecko kom målen, segrarna, glädjen och självförtroendet.
Och nu står vi här - med ett Luleå Hockey som känns bättre och mer spännande än på många år.
Vi är många som har försökt analysera hur det här har gått till - Barteckoeffekten, ni vet - men jag är inte dummare än att jag förstår att R2 haft en central roll i förvandlingen. De har envetet trott på sina spelare, sitt system, sina formationer - och litat på att vändningen skulle komma.
Och tro det eller ej: jag är bara glad.
Jag har sett Rograrna lida så många gånger. Är det något jag unnar dem är det att få vara elitserietränare i medgång, att få stå i båset och känna flowet, ha marginalerna med sig, sova gott på nätterna, få ryggdunkar på stan och faktsikt kunna gå till match med vetskapen att himlen inte rasar ner vid en förlust.
q q Slutligen: det var en jäkla tur att Osten inte klev ner i båset, som jag föreslog. För om vändningen kommit då - vilka slutsatser hade vi dragit?
Jo, naturligtvis att Osten är ett geni och att R2 är odugliga.
Osten ska istället ha beröm för att han behöll kylan och tr odde mer på sina tränare än vad jag gjorde.
Så jobbar vi med nyheter