Luleå har den senaste veckan bjudit på några av sommarens hittills finaste dagar. Men för konståkaren Alexander Majorov spelar vädret ingen större roll just nu, för inne i Sunderby ishall är det träningen som gör att han håller värmen.
Där har han varit på läger sen förra måndagen och när NSD besöker ett av hans träningspass är det en lätt irriterad 20-åring som lämnar isen och möter upp ute på fotbollsplanen.
- Det är frustrerande och jag blir förbannad. Min kvadrupel som började gå förra året har jag tappat bort efter säsongen. Fast jag kommer klara den, det vet jag. Men det är så frustrerande att man bara plötsligt... Det är inte ens i närheten, säger Alexander Majorov innan han fortsätter:
Plötsligt försvunnen
- Jag tror inte det kan hända i någon annan sport, att det bara... Om man föreställer sig att man kan gå och så kan man plötsligt inte gå. Och sen om två veckor kan man gå igen. Det är samma sak här, man klarar det och sen klarar man det absolut inte.
En kvadrupel innebär att man ska rotera fyra varv i luften och det är ett av konståkningens allra svåraste hopp.
Men det finns också fler saker att fundera över för 20-åringen för tillfället.
I maj inledde Alexander Majorov ett samarbete med den erkända koreografen Catarina Lindgren, 49, från Piteå men boendes i USA, och han har nu fått två nya program att träna in.
- Båda är intressanta, men det är lite speciellt mot vad jag har haft förut. Men de är intressanta att åka och de är annorlunda på något sätt. Det är mer slappna av och kolla runt omkring sig, som eliten gör egentligen.
Är det stor skillnad mot för tidigare?
- Jo, det är stor skillnad. Det är samma sak om jag skulle ha henne som koreograf och skulle byta till någon annan. Då skulle det också vara en stor skillnad eftersom jag har vant mig med min stil och med det som jag gör. Så det är svårt, men jag har tränat tre veckor där borta (på ett läger i Boston, reds anm.) och en här och jag har kört på mycket.
- Men det är fortfarande mycket jobb kvar, för det ser inte superbra ut och man måste finslipa på allt. Man måste också träna på hur man ska ta sig upp och komma i fatt musiken om man faller, och det är inte inne än.
När måste det sitta perfekt?
- Jag ska vara i form om ungefär 1,5 månad. Vi har landslagsläger och då är det som en liten tävling men ändå inte. Vi ska visa upp oss där och sen analyserar vi med domarna vad vi behöver förbättra. Just då ska man egentligen vara färdig med allt men man har sen en månad på sig att ändra lite saker inför tävlingarna.
Är det EM eller VM som är viktigast för dig?
- Både och, men framförallt vill jag känna mig säker på allt det jag gör. Jag vill se att det lönar sig att arbeta hårt, och det gör jag nu. Då vill man också se resultat sen.
Tänker du på OS något?
- Det kommer sen. Man måste tänka ett steg framåt först.
Majorov har träffat sin koreograf vid två tillfällen under sommaren, i Piteå och Skara, och det är även inplanerat ett besök hos henne i Colorado innan Grand Prix-tävlingen i Seattle under hösten.
Äntligen skadefri
I övrigt är det mamma Irina Majorov som står för hjälpen och hon är dessutom delaktig i de nya programmen.
- Hon hjälper ju mig också. Catarina gjorde basen på programmet med steg och lite armar men mamma kommer fylla på resten.
Trots problemen med kvadrupeln och trots nya program att träna in kommer Alexander Majorov bättre förberedd till denna säsong än den förra.
Anledningen: Nu är han skadefri.
- Då hade jag ryggproblem på just det här lägret och kunde inte åka förrän i slutet av augusti. Så jag fick aldrig den starten som jag behövde, och det får jag nu.
Har de hittat vad som var fel?
- Jag har haft det två gånger och den första gången visste de inte vad det var. Sen kom det på andra sidan på exakt samma ställe och då var det en komprimerad disk eller så. Det var inte diskbråck men början till det, men nu ska jag fan aldrig ha det mer, säger han och skrattar.
Ryggen känns bra, programmen kommer han förmodligen att lära sig och formkurvan är stigande.
Nu gäller det bara att hitta den förlorade kvadrupeln.