De ska rädda Luleås stolta idrottskulturarv

Luleå kommun har inte lyft ett finger.Inte ens idrottsklubbarna själva verkar ha förstått värdet av sin egen historia.Då tog två entusiaster på sig uppgiften att rädda och bevara stadens idrottshistoriska kulturarv.- En dag ska det finnas ett idrottsmuséum i Luleå, säger Marcus Drugge.

Foto: Bengt-Åke Persson

Luleå2009-04-28 06:00
Det handlar om självbild och självförtroende.
För tänk efter. Utan historia - vad är vi då?
Den måste vårdas för att vi ska veta vem vi är och var vi är.
Marcus Drugge kom på sin idé under en hockeymatch. Han hade tagit på sig IFK Luleås röd-vita tröja från 70-talet, men fick då höra av sin son att det var fel. Luleås tröja har ju en björn på sig.
- Då insåg jag att det finns ett stort värde i att berätta historien.
Drugge bestämde sig för att samla ihop prylar.
Ett knappt år senare har han hunnit riktigt långt.
- Det sprider sig som ringar på vattnet. Folk får höra att jag håller på med det här och sakerna finns ju; på vindar, i kartonger, i garage.
När NSD träffar Drugge tillsammans med vapenbrodern Roland Aspviken har de precis fått tag på en dyrgrip.
- Kolla här. Det här är Hardy Åströms mask från 70-talet. Specialbeställd från Kanada. Den fick jag av en vänlig själ, en brorsa till en kille som spelat i IFK Luleå, berättar Drugge.
På grund av passion har Drugge begränsat sitt insamlande till Luleå Hockey och IFK Luleå.
- Men det inkluderar ju även Groko Hockey. Och även LSK på hockeysidan. För LSK är ju halva Luleå Hockeys historia.
Han och Aspviken har redan kommit över mängder med rariteter: pucken som användes vid invigningsmatchen av Delfinen, Hardys mask, den läderboll som användes när IFK Luleå mötte Liverpool på Skogsvallen 1971, bilder, gamla matchtröjor, originaltidningar från de stora ögonblicken, matchprogram, souvenirer....ja, allt man kan tänka sig.
- Jag har väl samlat på mig 20-30 stora lådor. Frun är väl inte så glad..., säger han och skrattar.
Men visionerna är betydligt större än så. För Luleås idrottshistoria är ju så mycket mer.
- Tänk om Luleå kunde få ett eget idrottsmuseum en vacker dag. En lokal mitt i stan som värnar vårt kulturarv, säger Drugge nästan drömmande. Där skulle alla klubbar få plats: även LAIK och SPIK. Och våra individella idrottshjältar.
Sedan ilsknar han nästan till:
- Nu läste jag att man ska ta bort kranen i södra hamnen. Samtidigt ska man slå upp nån stor aluminiumhäst utanför Kulturens Hus. Vad har Luleå för koppling till hästar? Gör en staty av Sven-Åke Lundbäck i stället. Det är stadens största idrottsman genom alla tider - men var syns det?
Svaret är beklämmande - ingenstans.
Det är bara att erkänna att Luleå har varit uselt på att värna sitt historiska arv - och det gäller nog på alla plan.
Det är svårt att inse när man är mitt i något att det kan ha ett historiskt intresse i framtiden. När Drugge frågar var alla NSD-löpsedlar på klassiska ögonblick tog vägen, som vi tidigare tapetserade väggarna på sportredaktionen med, är jag tvungen att rodnande erkänna:
- Vi slängde dom. Vilka idioter vi var!
- Ja, så är det. Nittinio procent av allt slängs ju. Jag försöker få tag på den sista procenten.
Drugge får förlita sig till folks välvilja.
- Och då är det viktigt att folk vet att jag aldrig säljer något vidare. Jag samlar för att bevara åt kommande generationer. Om jag varit ute efter ekonomisk vinning hade jag sålt allt för länge sedan.
När NSD träffar Drugge och Aspviken är de just på väg att göra i ordning en liten utställning om IFK Luleås historia. Ett kafé i stan har gått med på att upplåta utrymme till några montrar.
Paradplatsen upplåtes åt den gamla läderbollen från Liverpoolmatchen - signerad av alla Liverpoolspelare.
- Kevin Keegans namn står på bollen. Jag läste på en hemsida att han gjorde sitt allra första mål för Liverpool just i den matchen, mot IFK Luleå.
Vad känner ni att ni saknar mest av allt?
- IFK Luleås berömda "negertröja", då man hade ett fastsytt negeransikte på magen. Och en Grokotröja. Men allt är av intresse. Precis allt.
Roland Aspviken fyller på:
- Egentligen har vi märkligt få souvenirer. Det måste ju finnas hur mycket som helst: hattar, nyckelknippor, pennor...allt.
Drugge och Aspviken har gjort grovjobbet, som två vardagshjältar.
Nu är det bara för Luleå kommun att ta över stafettpinnen.
Om viljan finns.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!