Förra säsongen svarade Alexander Hellström för ett mål och en assist på 45 matcher för Luleå Hockey.
Trots det fick han chansen i det ryska storlaget Sibir Novosibirsk.
Under tiden i Ryssland har 23-åringen hunnit reta gallfeber på storstjärnan Jaromir Jagr - och bli skadad.
När NSD pratar med den storvuxne backen har han tvingats till ett ofrivilligt uppehåll på grund av ett brutet finger.
- Vi spelade en hemmamatch för två-tre veckor sedan och när jag täckte skott så gick fingret av, säger Alexander Hellström.
Trots det fortsatte han att spela. Inte bara i den pågående matchen - utan även i nästa.
Sedan fick han lägga sig på operationsbordet.
- Jag var tvungen att lägga in en spik, eller en nål snarare, i fingret för att hålla det på plats. Fingret var helt snett och när jag spelade i nästa match så fick sy om hela handsken.
Varför spelade du en match till trots att du hade brutit fingret?
- Hade jag vetat att fingret var brutet så hade jag inte spelat. Jag tog en bedövningsspruta och spelade ändå. Kanske slogs fingret sönder lite mer och kanske blev det ännu lite mer snett.
Bortsett från skadan så trivs Alexander Hellström riktigt bra i sin nya klubb.
Förutom när han tvingas bo på klubbens militärförläggning.
- Vår militärförläggning ligger i ishallen. Det är som ett litet hotell, men rummen är inte så jättefina. Det är så tråkigt, det finns ingenting att göra där. Käket på basen är inget vidare heller. Kyckling och spaghetti - varje dag.
Brukar ni tvingas bo på basen om det går dåligt?
- Det har hänt en gång. När vi förlorade mot Traktor Chelyabinsk på bortaplan så sa de att det skulle bli två nätter på basen. När vi sedan vann mot Omsk var vi rädda att vi alltid skulle få bo där, eftersom det gick så bra. Men det har inte hänt sedan dess.
De långa avstånden i Ryssland gör att Hellström och de andra ofta får flyga till bortamatcherna.
Ibland går det bra - ibland blir det rena skräckresor.
- Några gånger har vi flugit med riktigt risiga flygplan. En gång fanns det inga säkerhetsbälten och det hängde handmålade tavlor på väggarna. Då var det ganska skakigt väder också och helt plötsligt så hade vi landat. Piloten struntade att säga till om att vi skulle landa. Ingen fattade någonting.
När jag pratade med Johan Fransson för ett tag sedan, så berättade han att han har en privatchaufför. Har du också det?
- Ja, jag och Stefan (Liv, svensk landslagsmålvakt) delar på en chaufför. Fast trafiken är värre i St Petersburg än här. När vi spelade bortamatch mot dem så fick vi poliseskort bara för att kunna ta oss till arenan. Annars hade vi inte hunnit. Polisen fick slå på sirenerna och så kunde vi köra förbi. Det är helt sinnessjukt.