Kärleken och längtan till sporten ledde till en comeback, nio år efter att hon lade av som 19-åring. Tillbaka på fotbollsplanen blev hon hela Norrbottens bästa målskytt under 2023.
Det är livat hemma hos familjen i villan på Hällbacken.
4-åriga Ella och 2-åriga Meya ger inte sin mamma en lugn stund. Men trots allt bök och stök som pågår så är det ändå relativt lugnt, visar det sig, när vi besöker familjen några dagar innan julafton. Ida Lejons sambo Erik Alatalo har nämligen två barn, 3 och 5 år gamla, sedan ett tidigare förhållande som inte är på plats under besöket.
Paret har alltså två barn vardera från tidigare förhållanden och nu lever de under samma tak med varannan vecka-livet i all sin prakt. Båda jobbar heltid så vardagen är minst sagt fullspäckad.
Mitt i allt detta vardagsgytter hann Ida Lejon med att bli Norrbottens bästa målskytt alla kategorier på seniorsidan med sina smått otroliga 29 mål på tio spelade matcher med Notvikens IK i division 3.
Doften från nybryggt kaffe sprider sig i köket och vi sätter oss ner för en pratstund där de två döttrarnas nyfikna ögon följer med i konversationen likt åskådarnas på Roland Garros i finalen på franska öppna i tennis.
– Jag går upp 06.00 varje dag, lämnar på förskola och sedan vidare till jobbet från 07.30 till runt 16. Sedan är det hem, äta middag, leka och lägga barnen, säger Ida Lejon.
Och hur löser du/ni din fotboll?
– Där är det framför allt min mamma som kommit hit och lagt min barn. Vi har ju inte de bästa träningstiderna om man säger så och träningarna har ju varit mitt i läggningstid. Det är ju inte så lätt att lägga alla fyra barnen på egen hand när de är i den här åldern, säger hon och tittar nickade över mot sambon.
Det här reportaget skulle egentligen handla om just fenomenet att få ihop livspusslet men ändå skapa sig tid för sin idrott. Vilket det också gör, men ganska snabbt in i samtalet kommer vi in på ett annat ämne.
Ett än i dag ämne med ett slags tabu.
Det var ett tufft beslut att tvingas lägga av med fotbollen som 19-åring. I köket i huset på Hällbacken berättar om hur hon lång tid tillfrisknandet från ätstörningarna tog. Men också om den lycka och uppskattning hon känner nu, både till familjen och fotbollen.
Det är när hon börjar prata om sin fotbollsbakgrund som vi först snubblar över det.
Som ungdomsspelare spåddes hon en lysande framtid. Efter att ha spelat med Bergnäsets AIK fram till 13 års ålder följde hon med sin tränare Nina Nordström som då tog över Notviken.
– Jag var i väg på något landslagsläger när jag var 15 men sedan slutade jag helt med fotboll när jag egentligen var som bäst, då var jag 19 år, säger, den nu 29-åriga Ida Lejon.
Varför?
Det blir tyst i köket några sekunder, det känns att det är något laddat i luften.
– Det var på grund av en massa dåliga anledningar och det är väl det som känns jobbigt. Jag blev sjuk helt enkelt. Jag hade lite problem med maten, säger hon.
Till saken hör att det inte var Ida själv som tog beslutet att sluta med fotbollen.
– Det var Nina (tränare Nordström) som var rätt hård mot mig och sa att jag behövde ändra på mitt beteende annars skulle jag inte få spela, så då slutade jag. Och det här var precis efter vi kvalade upp till division 1.
Det måste ha varit en sorg?
– Jo, det var det. Speciellt när det var kopplat till en skitgrej, säger hon och än i dag finns det en gnagande tanke på var karriären hade slutat om inte det abrupta avslutet hade kommit.
Det är några dagar kvar till julafton när vi träffar familejen i huset på Hällbacken.
Men vägen tillbaka till att bli frisk är så mycket mer värd än ovissheten om var fotbollen hade slutat.
– Ja, så är det ju. Jag hade problem under hela gymnasiet och det var väl först efter att jag slutade med fotbollen och fick hjälp som jag kunde börja ändra på mig, säger hon och tittar på sina döttrar som nu har hunnit springa in på sina rum för att dra på sig prinsessklänningar.
– Jag trodde inte att jag skulle kunna få sådana här små juveler, för det var ganska många år som jag inte hade någon mens. Även fast jag hade gått upp i vikt så tog det ganska många år innan mensen var tillbaka. Och det var det som blev min motivation att bli frisk.
– Sedan kom den här lilla damen, säger hon om 4-åringen som nu hoppat upp i hennes knä.
Legobygge på flickrummet här. Annars handlar det en hel del att bygga ett livspussel för familjen för att få tiden att hinna med.
Vägen till att bli frisk var inte spikrak. När det gäller vilka som betytt mest för hennes tillfrisknande vill hon nämna två namn.
– Det är Nina Nordström och Lars Lundgren som varit viktigast för mig när det gäller tillfrisknandet.
Först drog alltså Nina Nordström i handbromsen. Sedan klev Lars Lundgren, sjukgymnast på Hermelinen men som också jobbat med flera av elitklubbarna i Luleå, in i handlingarna för att få henne på rätt spår.
– Lasse kallar jag än i dag för min extrapappa. Han hjälpte mig tillbaka och har alltid brytt sig om mig och det gör han fortfarande. Han har varit betydelsefull för mig och min mamma och vi har bra kontakt än i dag, säger Lejon.
– Nina är den som fostrat mig både som spelare och individ. Hennes sätt att ställa krav var hennes sätt att bry sig om, det förstod jag ju senare. Men det var inte så lätt som 19-åring. Jag har pratat med Nina efter att jag blivit mamma själv och sagt åt henne att jag uppskattar hennes beslut som hon tog och vi har en jättegod relation i dag.
Ida Lejon, 29, väljer att prata om den sjukdom som tvingade henne bort från fotbollen som 19-åring. Hon berättar även vilka två som betytt mest för henne i kampen för att bli frisk.
Efter tillfrisknande och två barnafödande kunde hon sedan snöra på sig fotbollsskorna igen – nio år sedan senast.
– Jag har alltid längtat efter fotbollen och när Meya var fem månader började jag spela igen. Jag har ju alltid hållit i gång och varit bra grundtränad.
Ja, för under säsongen 2022 dök hon upp i Notviken där hon vräkte in mål vilket ledde till att laget avancerade till division 3. Och under säsongen som gick spottade hon alltså in 29 mål på de tio matcher han kunde vara med i beroende på livspusslet.
– Jag hade två mål inför den här säsongen. Det ena var att vinna skytteligan och det andra var att jag skulle göra mål i varje match jag var med i. Men det blev en match där jag inte gjorde mål och då ville jag nästan sluta, jag gillar att tävla mot mig själv.
Det måste kittla att spela högre upp i seriesystemet?
– Ja, det kittlar jättemycket, säger hon och hinner inte utveckla svaret mer än så.
Döttrarna Ella, 4, och Meya, 2, håller sin mamma sysselsatt i stort sett varande sekund.
Så klart snappade döttrarna som hon har sittande i knät upp ordet kittla och sedan är det i full gång. Det kittlas och skrattas en stund och när det avtar tar hon ett andetag och fortsätter där hon avslutade.
– Jag har alltid känt att jag skulle vilja testa på spel högre upp och att jag inte riktigt fick testa hur långt jag kunde gå. Det går ju inte gå runt och älta det, men det är en lite jobbig grej.
Många bollar i luften. Ida Lejon stod för smått otroliga 29 mål på tio spelade seriematcher under säsongen 2023.
Luleå Fotboll, med Börje Löf i spetsen, hörde av sig till Ida inför förra säsongen där det erbjöds en plats i division 1-truppen.
– Vi pratade ganska mycket men om jag skulle tacka ja var det med förutsättningar att jag skulle vara tvungen att gå ner i tid på jobbet och få betalt av Luleå Fotboll. Annars skulle det inte gå ihop eftersom jag skulle behöva ha tid med barnen, säger hon.
– Men till slut landade jag i att det inte var rätt tid för mig, även om det hade varit kul.
Paret Erik Alatalo och Ida Lejon har två barn vardera sedan tidigare förhållanden. De berättar om livspusslet med barnkvartetten i åldrarna två, tre, fyra och fem år gamla inte alltid är helt lätt.
Ida Lejon, som fyller 30 år 3 januari, tog sin examen i somras och jobbar som redovisningsekonom på Ernst & Young AB i Luleå. Där har hon, passande nog, ingen mindre än Luleå Hockeys före detta målspruta och skyttekung Lars-Gunnar Pettersson som chef.
Det lär pratas målskytte när L-G kallar in för medarbetarsamtal, om vi säger så.
Döttrarna ville vara med och sparka lite boll. "Jag ska göra 100 mål", säger dottern Ella när hon får frågan om hon också ska börja spela fotboll när hon blir större.