Det är åtta år sedan Marcus Hellner tog sin första guldmedalj på junior-SM - och chockade sin käre far. Nu har Tomas Hellner vant sig.
När pappa Hellner får frågan om hur det var att fostra en framtida skidstjärna i det sena 80-talets Västergötland är han kärnfull och framför allt snabb.
- Snöfattigt.
Marcus Hellner växte upp på familjens gård utanför Skövde.
Tvärs över ägorna går Lerdala IF:s skidspår, en hyfsat kuperad bana där den blivande skidkungen, komplett med bävernylonoverall och allt, hasade sig uppför backarna och sedan virvlade iväg nedför.
- Det var ingen direkt mängd, men han åkte skidor och lärde sig balansen, säger pappa Tomas.
"Han brås på sin mor"
Snön var det ständiga orosmolnet för en ung skidstjärna i vardande.
Stundtals tvingades Marcus åka på den lokala golfbanan, eftersom det inte behövdes många centimeter nederbörd för att kunna åka på den.
Stundtals blev det att packa in sig i bilen för en femmilatur till vintersporteldoradot Billingen.
- Jag har tävlat på skidor sedan 60-talet och vi har alltid kunnat åka där uppe även om det varit dåliga förhållanden. De har ju haft konstsnö sedan -85, säger Tomas.
Så det är dig Marcus fått anlagen från?
- Du, varje gång någon frågar mig det där så säger jag att faderskapet inte är fastställt. Dessutom påstår de att han brås på sin mor.
Nu för tiden är Marcus Hellner fysiskt sett en av de bästa åkarna i världen.
Man kan tycka att det rimmar illa med hans bakgrund, att han inte riktigt kunde träna så mycket han ville, men pappa Hellner tror att det snarare har varit positivt.
- Vi åkte ju aldrig med honom till de stora tävlingarna i Dalarna och Värmland när han var 13-14.
Han fick tävla och träna där hemma, när han tyckte att det var roligt.
Tror du att han behöll lusten på det sättet?
- Ja, och sen fick han kompisar uppe i Gällivare redan under första veckan. L-G har ju tagit hand om honom, Marcus har ju bott hemma hos honom i praktiken.
Hur gick tankarna när han flyttade upp till Gällivare för att gå skidgymnasiet? Det är ju en bit.
- Inte just då i alla fall, vi hade jävligt dåligt med snö och Lerdala IF hade inte resurserna heller. Det är ju ingen elitklubb, det är en byförening.
Med flytten norrut förändrades karriären totalt - inte minst för att det plötsligt fanns tillräckligt med snö för att höja träningsmängden.
Äntligen kunde Hellner junior träna så mycket han ville - och han tog varje chans till skidåkning.
- Plötsligt kunde han ju börja åka skidor redan i oktober. Han behövde aldrig stressa iväg ett par mil för att hitta snö, där fick han tillbaka mycket av den mängd som han missat fram tills dess. Om vi jämför med Emil Jönsson, Micael Ojala och Gunnar Hammarberg - som var jävligt bra i hans åldersklass - så tränade han mindre, men det är ingen stress uppe i Gällivare. Det enda problemet är att det kan vara för kallt, säger västgöten Tomas Hellner.
Äh...
- Du, jag bodde där ett tag med Marcus under 2005. November till januari, det var en vecka då det var 30 minus - som varmast. Då går det inte att träna.
Kunde inte utvecklas hemma
Trots avståndet mellan Västergötland och Gällivare fanns det aldrig några större tveksamheter kring att släppa iväg 15-åringen till norra Sverige.
- Det är klart att det kändes lite grann, men var skulle han gå annars? Han hade ju svårt att komma in i Mora, Torsby och Järpen. Det viktiga var ju att han kom in på något skidgymnasium, för hemma hade det inte gått att utvecklas. Dessutom har Marcus tre äldre systrar och ingen av dem har gått gymnasiet hemma. Det gjorde säkert att det blev lättare för honom, säger Tomas Hellner.
Det har hänt en hel del sedan Marcus Hellner flyttade hemifrån.
OS-gulden i fjol gjorde honom till nationalhjälte och Sveriges största individuella hopp inför årets mästerskap.
I normala fall smäller OS högre än VM - men i normala fall går inte VM i Norge.
Mitt i lejonets kula.
Holmenkollen.
- Jag vill åka det mesta. Jag ser fram emot hela VM, jag har inte så att jag siktar på något speciellt lopp. Jag försöker bara se till att ha bra form, berättar Marcus Hellner när NSD träffar honom under SM-veckan i Sundsvall.
Vill inte överfokusera
Inför OS i Vancouver hade Marcus Hellner en annan inställning.
Han har tidigare berättat hur han drömt om fristilsloppet över 15 kilometer sedan gymnasietiden och höll på att knäckas efter att ha missat pallen med inte fullt två sekunder.
- Ja, precis, och det tog jag lärdom av. Jag hade ju 15 skejt som det stora målet, där skulle det ju smälla. Sen gick det som det gick och jag var besviken och grämde mig över det, säger Hellner.
Men det löste sig ändå.
- Ja, samtidigt fick jag ett guld som jag inte hade väntat mig. Det är ett tecken på att det inte alltid är bra att vara så fokuserad på vissa grejer. Då blir man överfokuserad, att man vill för mycket eller gör det större än vad det är och chansar för mycket.
Och helt plötsligt är du favorit på den distans som du gillar minst - dubbeljakten.
- Ja, så är det ju. Men vi vet ju hur det brukar vara, Petter bollar hem det där om han är med i täten.
Marcus Hellner är ingen vän av de stora orden.
Även om han inte fått skidåkargenerna från sin far så är det i alla fall tydligt varifrån vinterkungen ärvt den biten.
OS-guld - ofattbart
Så här beskriver pappa Tomas sina känslor för det yngsta ättelägget.
- Tja... Han är en bland di andra barna. Vi träffar honom inte så ofta, han ringer när han har problem med något. När bilen låter konstigt eller när värmen inte funkar i huset. Men skidor pratar vi aldrig om.
Är det inte en bisarr känsla när ens son tar OS-guld och blir någon slags nationalhjälte?
- Ja, det är ju ofattbart. Jag tyckte att det var jävligt stort när han vann sitt första junior-SM, det är ju en jättegrej för oss i södra Sverige.
Marcus Hellner tog sitt första JSM-guld i Huskvarna 2003. Ganska exakt åtta år senare är det nu dags för nästa mästerskap. Men det följer pappa Tomas från soffan.
- Ja, dit får hans mamma åka. Någon måste vara hemma och ta hand om djuren.
Hur tror du att det går?
- Jag tror att de får svårt att upprepa det som hände på OS. Bara att tävla bland 50 000 norrmän är inte så lätt. Men det är upp till bevis. Det var ett fantastiskt år och det var roligt att de fick till det. Men i år kommer det att bli tyngre.