Hemma i huset i Haparanda har Per Kenttä satt upp ett skrynkligt A4 på väggen. Inför säsongen hade Asplövens innersta krets kommit fram till att det krävdes tjugo segrar - 60 poäng - för att vara säkra på att klara sig kvar i allsvenskan. Så Kenttä satte fast pappret på väggen och för varje seger som hans lag tog gjorde han ett streck på pappret.
Sent i söndags kväll ritade Kenttä sin 18:e pinne.
- Klart jag är nervös. Det är jag alltid när det finns en chans, jag räknar bakvägen och simulerar tabeller, hur kommer det att se ut om vi förlorar alla matcher? Jag tror att det är bra att vara nervös, så att man är lite på hugget.
Hur har det varit?
- Omtumlande. Förutom första matchen fick vi en bra start, vi slog både Malmö och Leksand hemma. Men efter det var det som att det smög sig in en falsk säkerhet. Vi började torska med uddamålet, jag vet inte hur många vi förlorade i rad. Men det är enda långa svackan vi haft under säsongen.
Ni blev bättre när er största stjärna försvann. Var det ett misstag att värva Conny Strömberg?
- Truchno blev en helt annan spelare när Strömberg lämnade. Men misstag... Det är svårt att säga. Conny måste ha bra spelare runt omkring sig för att lyckas, men jag vill inte kasta skit på honom. Det var laget som inte presterade, det var inte Connys fel att vi förlorade en massa matcher. Men andra har klivit fram sedan han försvann, så är det.
De har klivit fram rätt bra.
- Allsvenskan har aldrig varit bättre och här kommer vi, lilla Asplöven, in på ett bananskal. Vi har gjort det bra och det har gett oss uppmärksamhet. Jag såg någon undersökning i december, vi var fyra på listan över vilka lag det skrivs mest om. Djurgården, Leksand och nått till lag var de enda som låg före oss.
Du har också försökt vara underhållande.
- Ja, man försöker ju bjuda till lite. Ibland medvetet, ibland blir det omedvetet.
I kväll kan Asplöven utplåna alla sina demoner, alla Kenttäs bakdörrar och simulerade tabeller. Om det blir seger mot Mora, och Almtuna samtidigt förlorar mot Troja/Ljungby, är laget både i teorin och praktiken klart för nästa års allsvenska. Det sista klivet ska tas inför publiken i Luleå, i Coop arena, i kväll.
- Det har varit skitkul. Det är nog bland det roligaste jag har gjort i livet - förutsatt att vi fixar det. Det finns ju fortfarande en risk, det är därför jag inte vill ropa hej över bäcken ännu.
Vad är det som gjort att ni klarat er så pass bra?
- Alla har haft samma mål: Revansch. När vi blev klara sent fick vi ju mer eller mindre välja bland de spelare som blev över när alla andra värvat färdigt. Lucas Sandström, Peter Wennerström, Per Hållberg, det var många som ville visa att de var bättre än sitt rykte. Vi hade inte hoppat på det här om vi inte trott att vi skulle klara det?
Inte? Det stämmer inte med min bild av Asplöven.
- Ja, vi hade nog fan gjort det ändå (skratt). Men vi trodde verkligen, det lovar jag.
Under säsongen har du legat på sjukhus för dina magproblem, du har tvingats panikfixa bussbetalning för att komma iväg till bortamatch. Vad har du mer gjort som vi inte vet om?
- Inget du ska veta om...
Jo.
- Nej, men nog har det varit mycket att göra. Vissa saker har väl inte varit så roliga, men det får man ta. Vi visste att det inte skulle bli någon dans på rosor, vare sig sportsligt eller ekonomiskt, och med tanke på vår slimmade organisation så var det väntat att arbetsbördan skulle bli hög.
"Slimmad organisation"? Den består väl bara av Per Kenttä.
- Nä, nog har vi fler som jobbar. Jag kan ju inte göra allt, särskilt inte under matcherna.
Vad gör du, egentligen?
- Ja, tränare och sportchef är jag. Och medlem i styrelsen. Jag jobbar lite på kansliet också.
Ekonomiansvarig?
- Nej, det är jag inte.
Men presschef?
- Jaaooo... Vi har väl inte någon, men det är ju mig de ringer.
Men ismaskinen kör du aldrig?
- Nej, men det skulle vara roligt att prova. Mest för att kunna säga att jag kan göra det också...