Välkommen till ett klassiskt exempel på "pest eller kolera", ni vet, tankeleken som går ut på att man ska välja ett av två vedervärdiga alternativ.
Så här ser Luleå Hockeys problemställning ut:
Din bästa spelare, han som tillsammans med sin bror leder laget på de flesta plan, har blivit uttagen i kanadensiska landslaget. Men turneringen som han ska spela är meningslös, elitserien tar inte ens paus för den, och han kommer därför att missa tre hyperviktiga matcher just när serien startar om.
Alternativen som klubben har att välja mellan är följande.
Hindra honom, sätt ner foten och säg att han är på tok för viktig för att kunna åka och spela någon fånig träningsturnering mitt under brinnande seriespel. Klubben betalar faktiskt Abbotts lön och får därmed sägas ha viss bestämmanderätt över vad han pysslar med under säsongen.
Låt honom åka. En glad stjärna är en bra stjärna och under uppehållet har Luleå gott om tid att få tillbaka alla skadade spelare som kan täcka upp för Cam Abbott. Dessutom handlar det bara om tre matcher, två av dem mot bottenlag som Luleå ska slå med eller utan den ena tvillingen.
Problemet är att Luleå har satt sig i en rävsax. Om man hindrar Cam Abbott från att åka säger föreningen mer eller mindre emot sig själv.
Klubbens ansvariga har medvetet försökt att föra ut en bild av Luleå Hockey. Föreningen är för internationellt spel, vill se sina spelare utvecklas och ta plats i de olika landslagen.
Om man nu stoppar en spelare från landslagsuppdrag – kan man då med trovärdighet fortsätta hävda det? Jag vet inte, men jag vet att just de uppfattade utvecklingsmöjligheterna i Luleå har gett klubben spelare som kanske inte kommit hit annars.
Därför är det en farlig väg att gå.
Å andra sidan – ska en spelare lämna sin klubb under seriespel? Det skulle knappast vara okej någon annanstans.
Anledningen till att jag ändå tycker att Luleå Hockey faktiskt ska låta Cam Abbott åka är enkel: Han är för viktig för att reta upp.
Ni ser tydliga exempel på det i NSDs spelarstatistik här till höger. Cam, hans brorsa Chris och Karl Fabricius är i praktiken de enda forwards som klarat av att hålla sig på positiva siffror under säsongens första halva. Det är naturligtvis lite pinsamt för alla andra, men det ger oss också en sanning.
Luleå har inte råd med en Abbott – kanske två, hur mycket smittar de varandra? – som inte ger allt i vartenda byte. Hur mycket vill man ta ut sig för en klubb som inte vill låta en göra något man drömt om sedan man var liten grabb hemma i Sarnia, Ontario.
Dessutom gjorde Mikael Lidhammar ett helt okej jobb som vikarierande Cam under hans skadefrånvaro i höstas, vilket gör att Luleå redan har en färdig lösning på hur man ska formera laget.
Det är inte omöjligt att sportchef Lars ”Osten” Bergström redan har kommit fram till den här insikten. Det är svårt att säga, eftersom han inte svarar i telefon och ingen annan i organisationen vill uttala sig i frågan.
Jag hoppas att tystnaden inte betyder att man håller på att övertala Cam att inte åka.
Även om hans frånvaro innebär att laget försvagas i tre matcher så kommer det att ge Cam Abbott massor av positiv energi när han kommer tillbaka.
Det kan visa sig vara värt massor till våren.