Alla de löpare jag talade med efter halvmaran var positiva, och Stefan Mukka och kompani i tävlingsledningen fick också idel god respons på den nya banan.
Inte minst från friidrottsförbundet på plats i Luleå.
Den nya banan beskrivs självklart som mentalt lättare att springa, och sträckningen kan knappast bli bättre.
Även om jag vet att löparna knappast har tid att titta så mycket på utsikten, så känns banan som en hyllning till Luleås alla innerfjärdar, där den nya banan drar fram.
Jag själv och fotografen Pär Bäckström njöt i alla fall av turen längs fjärdarna, och visst var det trevligt när löparna drog fram intill vattenspeglar där isflaken på sina håll ännu inte helt försvunnit..
Glädjande nog sken också solen över den 37:e upplagan av Luleå Stadsmara.
Det var alls inte någon sommarhetta som Stadsmaran bjudit på många gånger förr, men efter den här kylslagna våren kändes det ändå skönt ute i solen.
Med tanke på att vädret inte varit optimalt för att sköta sin träning inför Stadsmaran så är årets deltagarsiffra okej.
Den landar landar närmare bestämt på 2748 löpare, vilket är i nivå med de senaste åren.
Trevliga trender i sammanhanget är att knattarna i barnloppen ökat rejält, vilket känns bra i en tid då det pratas mycket om att barn har blivit för mycket stillasittande framför paddor, mobiler, spel och annat..
I Stadsmaran stormar de lyckliga fram på bred front, och det syns verkligen hur roligt de tycker det är att springa med en nummerlapp på bröstet. Nu sprang 600 knattar och det är en ökning på 100 som verkligen glädjer tävlingsledaren Stefan Mukka.
– Vi har besökt och bearbetat alla skolor på låg och mellanstadiet. Det har givit resultat, och det ska vi fortsätta med.
En annan god trend är att antalet kvinnor i Stadsmaran stadigt ökar. I år var en fjärdedel av deltagarna på halvmaran kvinnor, 100 av 400 löpare som gav sig på långa loppet. Gymnasieutmaningen ( 700 löpare) och Kretsloppet har också ökat jämfört med ifjol.
Allt är dock inte solsken. Högstadieeleverna sviker Stadsmaran, och där behövs krafttag. Med större intresse från dessa åldrar hade Stadsmaran tagit sig över 3000-gränsen. Det tycker jag är ett förstahandsmål inför framtiden, men Luleå Stadsmara kan bli mycket större än så.
Tävlingsmässigt imponerades jag av länets dametta Johanna Nilsson på halvmaran. Hon rusade på lätta ben ifrån merparten av männen och gav ett fint formbesked inför Stockholm Maraton, som också gäller som SM på helmara.
Johanna som spetsat formen i den spanska solen var sjunde bästa svenska förra året på huvudstadens gator, och jag tror det kan bli ännu bättre nu.
Kul var det också att lulekamraten Marcus Nilsson, bara 20 år, fick vinna herrarnas halvmara långt tidigare än han själv vägat drömma om.
I milloppet visade politikern Gustav Uusihannu, som var obesegrad i löparloppen ifjol, att han tänker behålla den vanan och det imponerar. På tjejsidan visade en klasslöpare upp sig. Det var JSM-trean på 1500 meter Olivia Weslien från Göta, Karlstad som nu pluggar i Luleå.
Läge, månne, för en norrbottnisk klubb av värva det stjärnämnet..?