Ingrid Persson, som till vardags är verksamhetschef för fysträningen på Hermelinen i Luleå, bestämde sig för att springa kraftprovet Kullamannen Ultra 100 miles.
En 167 milkometer lång bana längs tre naturreservat med avslutning på Kullaberg i nordvästra Skåne. Eller som arrangören själv beskriver loppet: "Himmel, hav och helvete".
– Det är det tyngsta jag har gjort. Jag har aldrig gjort ett ultralopp tidigare. Det var lite naivt att anmäla mig kan jag säga så här i efterhand. Det längsta jag har sprungit tidigare är Boden Fortress på fem mil. Jag vet inte vad som föll i mig – det var jättejobbigt, säger Persson när Sporten får tag på henne.
Endast 30 av totalt 130 startande tog sig i mål. Däribland Ingrid Persson, som tävlade för Gällivare Endurance. Hon sprang in på 31 timmar, 48 minuter och en sekund vilket gav henne en tredje plats på damsidan.
– Det var ungefär 75 procent som bröt så jag tror att tävlingen går ut på att psyka ut folk. De kör den hårda linjen – söker du hjälp för ett skoskav är det som att du har brutit. Du ska klara dig själv. Det är inget daltande.
Hur tufft är det att springa ett sånt här lopp?
– Jag tycker att det var jättetufft, framför allt mentalt. Jag hade inte tänkt mig att banan skulle vara så krävande, distansen var inget problem. Utan det var banprofilen, alla höjdmetrarna och att man sprang fyra varv på en ganska tuff bana. Det var jätte, jätte, tufft.
Vad var ditt mål med tävlingen?
– Att ta mig i mål, jag är ingen terränglöpare alls. Det var att utmana mig själv och testa något nytt. Helt kravlöst och bara se om jag skulle klara 36-timmarsspärren.
Hur var banan?
– Det var väldigt vackert, samtidigt sprang man mycket i mörkret och såg inte allt. Jag hade bra förutsättningar men det var inte sådär klart och strålande sol. Det var ganska bitigt med havet som blåste in. Jag tyckte ändå att vi hade tur med vädret, men sommaren har gjort att det är enormt blött i marken. Man blev blöt och jag hörde att många bröt av den anledningen.
Jag gissar att du är ganska mör i kroppen nu ...
– Jag var fantastiskt mör i söndags men sedan har jag kvicknat till.
Har du något tips till andra som fundera på att springa ett sånt här lopp?
– Man måste vara ganska genomtränad och ha en bra grund att stå på. Man måste ha gjort lite längre distanser. Sen är det pannben och inställning. Att stå ut med smärta. Det kommer att vara jobbigt och den som står ut med smärtan går i mål.
På damsidan segrade Sofia Smedman, Sportson Skövde, på tiden 26.54.38 och på herrsidan vann Patrick Wikström, Salomon Running Elit, på 21.00.34.