Hon har vunnit både VM-brons och EM-guld. Ändå är Henna Johansson en doldis i jämförelse med landslagskompisar som Sofia Mattsson, Jenny Fransson och Jimmy Lidberg. Hon är inte van att stå i rampljuset - och låter gärna andra göra det.
- Jag tycker att det känns skönt att folk inte lägger så stor fokus på mig. Jag har vant mig vid det, då får jag göra min grej, säger Henna Johansson till NSD.
- Men i laget är jag ingen doldis, där har jag min roll. Men medialt är det väl kanske så.
Inställd på en smärre chock
Hon må vara ung, okänd och debutant. Men Henna Johansson åker till London med tryggt sällskap. Tillsammans med två av sina bästa kompisar - Jenny Fransson och Sofia Mattsson - intar hon OS-staden.
- Jag är så himla glad att dem båda har varit på ett OS innan. För min skull alltså. De kommer säkert att få ge mig en del tips och dra ner mig på backen ibland.
Trots att hon redan har både VM- och EM-rutin är Johansson inställd på att få en smärre chock av all OS-hysteri.
- Alla säger att det är så himla stort och häftigt och man träffar andra stora idrottare lite överallt, säger Henna Johansson.
Hennes taktik för att överleva är därför glasklar.
- Jag ska försöka vara inställd på att bli överväldigad. Och sedan, när jag går in på brottningsmattan, ska jag tänka att det är som en vanlig tävling. Jag har ju redan mött de flesta och vet hur de brottas, det är ju inget nytt egentligen. Men vi får väl se hur det går, om jag lyckas hålla fokus hela tiden.
"Jag kan matcha toppen"
På OS kommer Henna Johansson att tävla i 63-kilosklassen. När hon vann EM-guld i våras var det i 67 kilo, men hon har ett VM-brons från 2010 i 63 kilo.
- Jag vet att jag kan matcha toppen i 63 också. Jag hoppas att jag kan hålla fokus och göra bra matcher. Jag tror att jag kommer vara nöjd om jag brottas på mitt max. Och när jag gör det så brukar det gå bra...
Någon rädsla verkar i alla fall inte störa Henna Johansson inför OS-debuten.
- Jag kommer säkert att möta sådana som är tio år äldre, men det skrämmer mig inte. Jag känner bara att det är jag som jagar och det brukar funka bäst för mig.
Känner du dig som en underdog utan några större krav?
- Det är klart att man har förväntningar. Helst när de här tjejerna som redan varit med på ett OS (Fransson och Mattsson) vill komma hem med en medalj. Jag har ju varit yngst i laget länge, men jag tänker att alla jag möter är mer rädda för mig än var jag är för dem. Det funkar att tänka så för mig.
Henna Johansson växte upp i Gällivare, började brottas som femåring, testade på lite slalom och fotboll, trivdes bäst på mattan och valde därför brottningen. Hon upptäckte i tonåren att hon hade en talang - och sporrades självklart av alla andra duktiga brottare som fanns i hennes omgivning.
- Vi var ett stort gäng som alltid reste ihop. Det var Sofia (Mattsson), Johanna (Mattsson), Jenny (Fransson) och flera andra, jag hade många kompisar och vi hade alltid kul. Sedan har väl inte varenda träning varit rolig jämt, men däremot själva resultatet och alla relationer man har knutit till sig tack vare brottningen...
Hoppas på norrbottnisk succé
Har du aldrig haft några tunga perioder?
- Jag har aldrig känt att "nu lägger jag av, nu vill jag inte hålla på längre". Men enligt mamma så har jag tydligen sagt det några gånger (skratt). Det var nog när jag var liten, jag minns inte, säger Henna Johansson..
Vem av alla svenskar tror du har störst chans att ta ett OS-guld?
- Det pratas ju mycket om Therese Alshammar. Men jag tror och hoppas att brottaren Jimmy Lidberg ska slå till med ett guld. Han är riktigt duktig och har psyket för det här. Och så hoppas jag förstås på Sofia och Jenny. Och på mig själv...