Ingen har någon förklaring till Kallas genomklappning
Från kanon till helt ur slag. Formen försvann spårlöst på bara två dagar för Charlotte Kalla. – Det var inte så där jätteinspirerande att köra om vad jag nu blev, säger hon.
Foto:
Det blev inget guld för Kalla. Ingen medaljfight och inte ens någon spänning.
Det blev en 18:e plats.
Tremilen var kört redan vid första skidbytet vid 7,5 kilometer. Då fick hon släppa tätklungan med alla ryggar och tvingades kämpa vidare på egen hand.
Sekunderna rann i väg, orken tog slut och Charlotte Kalla var till sist slagen med hela 2,46 minuter av segrarinnan Justyna Kowalczyk från Polen.
Ett mysterium
Vad som hände är något av ett mysterium.
Charlotte Kalla var mycket besviken efter loppet. Ögonen var blanka och rösten var fylld av is när hon svarade korthugget på frågorna.
– Jag hade verkligen sett fram emot den här tävlingen och så sent som i torsdags kändes det skitbra, säger hon.
I torsdags gjorde hon en raketsträcka i stafetten och räddade ett svenskt brons till laget. Formen var bevisligen på topp och det fanns alla förutsättningar för en lyckad tremil och till sist ett svenskt odelat jubel.
”Hängde med bra i början”
Men en bit in på loppet ändrades förutsättningarna.
– Jag tyckte jag hängde med bra till en början och hade inga problem att följa. Sedan drogs fältet ut någon gång innan skidbytet och jag hade inget att svara med.
Då hade hon redan hunnit råka ut för två mindre missöden.
– Jag föll två gånger. Ena gången ska skidan in i snön, andra gången var det ganska trångt och då krokade jag och Kristoffersen ihop.
Det är ingen förklaring till vad som hände i lördags.
Det fanns dock ett antal förslag som alla avfärdades.
Dåliga skidor?
– Vet inte. Tror inte det.
Smittats?
– Tror inte det. Det är nog bara en reaktion efter stafettdagen.
Tävlingsprogrammet?
– Det är många andra som har tävlat tisdag, torsdag, lördag och klarat av det. Några har till och med kört onsdag, torsdag, lördag.
Slutkörd efter stafetten?
– Nej, det kändes bra när jag tränade i går.
Bara frågorna återstår
På eftermiddagen infann sig dock en annan känsla som höll sig även under morgonen. Hon var trött på ett oförklarligt sätt. Hon slog ifrån känslan och trodde att det skulle gå över när hon knäppte på tävlingsskidorna, men så blev det alltså inte.
Guldchansen på tremilen var och förblir borta. Nu återstår bara en massa frågor.
– Formen försvinner bara inte så där. Jag får fundera på vad det var.
Har du någonsin varit mer besviken efter ett lopp?
– Vet inte, det är i alla fall svårt att komma på.
Hur går du vidare?
– Vi har ett OS nästa år.
Så jobbar vi med nyheter