Egentligen började det redan i Otepää för två veckor sedan när Charlotte Kalla "bara" kom sexa på tio kilometer klassiskt i världscupen. Hon blev slagen med en minut och 19 sekunder av Therese Johaug – och hade 23 sekunder upp till pallen. Med Kalla-mått mätt var detta naturligtvis inte godkänt. Men kanske var det ett tillfälligt bottennapp.
Så var icke fallet.
I Ulricehamn helgen efter, på det som länge varit hennes favoritdistans, kom Kalla i mål som nummer 13 på tio kilometer fritt. Även denna gång slagen med en minut och 19 sekunder av Johaug. Nu började det bli läge för oro.
Johaug har visserligen varit i en klass för sig hela säsongen, men Kalla hade nog räknat med att slåss om pallplatserna där bakom norskan. Som hon brukar göra.
I stället är det en annan svenska som har gjort just det. Gång på gång på gång. Ebba Andersson har briljerat hela säsongen.
Så när Andersson och Kalla skulle mötas på SM:s första distans i Sundsvall – tio kilometer klassiskt i onsdags – var spänningen olidlig. Skulle Ebba Andersson kunna peta ner den 35-faldiga svenska mästarinnan från tronen?
Jodå. Andersson vann med en minut och nio sekunder före Kalla och tronskiftet var – tillfälligt eller ej – ett faktum.
När Kalla inte heller lyckades hänga av Jonna Sundling på torsdagens stafett blev det än mer tydligt att något måste göras. Hon är alldeles för långt ifrån något som kan liknas vid VM-form.
Som det ser ut nu tror jag Charlotte Kalla skulle ha svårt att ta en enda individuell medalj i Seefeld. Både Therese Johaug och Ebba Andersson är mil före henne formmässigt. Dessutom fruktar jag att både Astrid Uhrenholdt Jacobsen och Ingvild Flugstad Östberg är för bra. Till och med Heidi Weng börjar ju hitta formen. Då nämner jag inte ens alla ryskor, finskor och amerikanskor som kan hävda sig på VM.
Det ska mycket till för att Charlotte Kalla, det stora affischnamnet och dragplåstret, väljer att lämna ett svensk mästerskap på sin hemmaplan i Sundsvall. Men i går kom beskedet att hon gör det. Nu ska hon i stället köra lite lättare träning för att utvilad kunna resa till Seiser Alm nästa vecka där VM-uppladdning på hög höjd väntar.
Frågan är vad det här betyder. Jag ser det som ett tydligt tecken på att hon famlar i mörker för tillfället. Charlotte Kalla är känd för sitt kontrollbehov, hon vet alltid exakt vad hon ska göra varje timme av varje dag för att nå dit hon vill. Historiskt har det också funkat bra. Hon är en mästerskapsåkare av rang, som med få undantag alltid prickar in formen när det vankas VM och OS. Men nu biter det inte som Kalla vill. Hon ser tung ut i spåret, farten saknas och jag tror att hon börjar känna sig desperat.
Många tänker säkert på 2015 nu. När Kalla, efter en fjärdeplats på skandinaviska cupen, med tårar i ögonen sa i en TV-sänd intervju att hon inte "hade något på VM att göra". Vi vet hur det slutade den gången. Kalla lämnade hemma-VM i Falun med ett guld, ett silver och två brons.
Vad är det då talar emot att hon kan göra samma sak nu?
Först och främst har vi tidsaspekten. När Kalla grät efter fjärdeplatsen på skandinaviska cupen 2015 var det fem och en halv vecka kvar till VM-premiären. Nu har hon drygt två veckor på sig att hitta rätt innan VM i Seefeld startar. Det är ganska stor skillnad.
Sen kan hennes ålder mycket väl spela in. Kalla blir 32 i år. Hon är fyra år äldre nu jämfört med VM-året 2015 och det är inte alls säkert att kroppen svarar lika snabbt och självklart som då. Å andra sidan faller åldersaspekten lite när man tänker på hennes fantastiska fjolår.
Till sist har vi det här med Ebba Andersson. Jag tror, helt ärligt, att Charlotte Kalla välkomnar konkurrensen. Hon gillar den stenhårda sparringen på träningspassen och kan nog till och med leva med att få stryk av en landslagskompis med några sekunder på tävling. För hon vet att hon tar revansch i nästa lopp.
Men att bli slagen med över en minut av Andersson, hur bra hon än är, lär inte vara okej på något sätt för Charlotte Kalla och jag tror att hon har svårt att hantera den här situationen som nu har uppstått.
Kalla har alltid hyllat sina landslagskompisar, kommit med tips och råd, sparrat dem och visat vägen till framgång. Hon har otaliga gånger höjt Ebba Andersson till skyarna. Men då med vetskapen om att hon själv sitter säkert på tronen som den bästa av alla.
Nu gör hon inte det längre. Vilket säkert, även om hon aldrig skulle erkänna det, sätter griller i huvudet på henne.
Samtidigt är det Charlotte Kalla vi snackar om. Om en månad kan den här krönikan vara pinsam läsning.
Vi får se.