Mia Eriksson är en meriterad längdåkare med tre SM-guld i prissamlingen. Det senaste kom i stafett 2014. En vinter som i övrigt också innehöll flera framskjuta placeringar.
– Det var ett av mina bästa år, minns Mia.
Sedan kom ryggproblemen. Men efter en operation i våras hoppas 30-åringen lämna den tuffa tiden bakom sig.
– Det går stadigt framåt. Det känns kul att träna och tävla när man hela tiden blir starkare, slipper bakslag och kan åka utan smärta. Nu behöver jag bara bygga upp mig lite mer styrke- och konditionsmässigt.
Då passar ju hennes yrke bra. Vid sidan om längdåkningen jobbar Mia Eriksson som fysioterapeut hos Star.
– Jag har jobbat där 50 procent ungefär. Jag kan kombinera träning och tävling, på så sätt är det en jättebra deal.
Hon har en bit kvar till toppformen, men att farten finns visade hon under lördagens 10-kilometerslopp på Lindbäcksstadion.
Hon öppnade hårt i fristilstävlingen på hemmabanan och hade nionde bästa tid ute vid 4,3 kilometer.
– Jag försökte öppna kontrollerat men man blir alltid lite extra taggad när många hejar på en. Jag tryckte kanske på för hårt och blev stum på det andra varvet.
Till slut fick hon nöja sig med 24:e plats i mål.
– Det kändes bra. Det är en tuff bana och ett tufft lopp men det är kul att åka på hemmaplan. När man får mycket hejarop orkar man pressa sig lite extra.
Mia Eriksson har trots allt gott om tid att bygga på sin uthållighet i spåren. SM-veckan i Skellefteå, som är hennes stora mål, avgörs i slutet av mars.
– Det vore kul att vara i bra form där och kunna slåss om medaljer.