Det var för en dryg månad sedan som den förre förbundskaptenen i längdskidor tillika Assi IF:s sportchef Joakim Abrahamsson från Kalix vaknade med en konstig känsla i kroppen. Först kände han domningar i fingarna och sedan upptäckte han att högerbenet inte bar honom.
– Jag höll på att ramla så jag tog ett kliv till men det var samma sak då, jag hade inte kontroll på högerbenet, det bar inte, säger Abrahamsson.
Vi sitter på skolan i Kalix där Joakim Abrahamsson arbetat som rektor de senaste fem åren. Det är måndag och hans första arbetsdag på över en månad.
Han berättar om den där söndagen i september då livet tog en ny vändning.
– Min första tanke var att jag hade sovit konstigt, jag sa det till min fru Helena. Så vi käkade frukost och jag tänkte att det skulle släppa. Men det gjorde inte det. Så jag ringde 1177 (sjukvårdsupplysningen).
Så fort han beskrivit sina symtom för sköterskan i luren blev han ombedd att ta sig till akuten. Där togs diverse prover, men det var först tre dagar senare, på onsdagen, som Abrahamsson efter en röntgen fick svart på vitt: Han hade drabbats av en hjärnblödning, även kallad stroke.
Då hade han jobbat på som vanligt måndag och tisdag, plöjt igenom tio möten på två dagar.
– Min fru var kanske inte helt nöjd, men jag tänkte att lite stretch, motion och vila så löser det sig. Egentligen borde jag väl ha gått hem redan efter ett par möten på måndagen, men jag är ju skapt sån att jag borrar ner huvudet och kör på.
Du kände inte av något, ingen trötthet eller ont i huvudet?
– Säkert lite mer än vanligt, men man är ju tävlingsmänniska så man kör ju på. Man vill göra ett bra jobb och lösa allt.
På onsdagen, när han var på väg till sjukhuset för att få sina röntgensvar, sa han till arbetskompisarna: "Jag ska bara i väg till akuten en sväng, ni kan börja mötet så kommer jag sen".
Så blev det inte.
Joakim Abrahamsson fick beskedet att han drabbats av en mindre hjärnblödning på vänster sida, han blev sjukskriven med omedelbar verkan och ordinerad vila.
– Jag fick åka sjukhussäng från akuten till röntgen men tänkte att jag kan väl gå själv, men det var tvärstopp. Jag fick inte gå ner på golvet. Det var samma när jag skulle upp till stroke-avdelningen, då fick jag åka rullstol. Jag fattade inte, jag ville bara gå själv. Det är ju sån jag är skapt. Men nu har jag förstått att det var skarpt läge.
När vi nu sitter här i lärarrummet på gymnasieskolan i Kalix har Joakim Abrahamsson fått tillåtelse att börja jobba 50 procent. Men han måste ta det väldigt lugnt, vara sparsam med skärmtiden och undvika TV-tittande. Efter en hjärnblödning finns risken att drabbas av hjärntrötthet med långvariga besvär som koncentrationssvårigheter, stresskänslighet, trötthet, sömnstörningar och nedstämdhet. Därför är det A och O att ta det lugnt. Något som inte alltid är så lätt för en högpresterande rektor, skidtränare och sportchef.
– Samma vecka som jag drabbades kände jag: Vad fan, om en vecka är jag redo. Det stämde ju inte riktigt.
Har du känt någon rädsla eller obehag?
– Nej, men jag har förstått att det är sånt som kan komma av den här skadan, eller sjukdomen, att många drabbas av ångest och depression. Att man går ner sig och börjar fundera. Men nej...
Du ser framåt?
– Jo, litegrann. Men det kan ju komma, det vet man inte.
Joakim Abrahamsson, som är personlig tränare åt åkare som Ida Ingemarsdotter, har nu blivit sin egen coach. Han berättar att han lagt upp ett strikt schema åt sig själv. På så sätt missar han ingen vila, han vet exakt hur mycket han får använda sin telefon och när han tillåts motionera.
– Jag är så van att coacha och leda andra och jag är så driven att nu tänker jag bara att det här ska lösas. Jag har fokus och ser framåt. Det har blivit en form av träningsläger för mig att lära mig att ta det lugnt.
...och du kallade nyss din hjärnblödning för en skada.
– Ja, det är knepigt det där. Men det är ju nån form av skada.
Går det att säga varför du drabbades av en hjärnblödning?
– Man tror väl att högt blodtryck har bidragit. Men sen är det väl lite det där med hög prestation, press och stress. Det kan vara en orsak, men man vet väl inte riktigt.
Är du en stressad människa?
– Jag har alltid tyckt att jag är ganska cool av mig. Men visst vet jag att jag är en skarp tävlingsmänniska, mer än vad som syns utanpå. Nu när jag tagit det lugnt en månad inser jag att jag nog har ganska mycket myror i brallan. Under tiden i sjuksängen har jag ju nästan skrivit en ledarskapsbok om coachning i huvudet.
Det går inte att se på Joakim Abrahamsson att han drabbats av en hjärnblödning, han ser ut och låter precis som vanligt. Kanske lite tröttare. Han säger att han "har haft tur", men lever samtidigt med vetskapen om att han kan drabbas av ytterligare blödningar.
– Jag måste vara ärlig med mig själv nu, hur jag känner mig. Prio ett är att i första hand ta mig tillbaka till ett arbetsliv och kunna leva ett bra liv. Sen får vi ta nästa steg.
Han har pausat sina tränaruppdrag, går inte på några fotbollsmatcher och kommer inte att besöka några skidtävlingar på ett bra tag.
– Allt ligger mycket stilla. Det finns inte på kartan att ge sig ut på såna saker. Sen är det klart att jag kan prata med Ida (Ingemarsdotter), men det blir mycket mer begränsat. Jag har svårt att se att det blir några skidtävlingar före årsskiftet.
Hur känns det?
– Det är bara att fejsa fakta.
Hur har din familj reagerat?
– De har varit oroliga såklart. Det var nästan så att min fru ville vara med mig på inskolningsveckan nu, för att se att jag verkligen gör det jag ska och tar det lugnt. Jag har jättebra stöd från familjen och det är skönt.
Hur har de i Piteå Elit och Assi IF reagerat?
– Jag har fått mycket stöttning därifrån också. Det är klart att de har varit oroliga. Ibland känns det nästan som att jag är den som är minst orolig. Men jag vill passa på att tacka alla för stödet jag fått, från arbetsgivare, vänner och alla i min omgivning. Det känns fantastiskt.