Johan Olsson, Daniel Rickardsson och Lars Nelson. Det är bara några exempel på åkare som slagit igenom sent. Nu kan vi lägga till ett namn till på den listan: Johan Häggström.
25-åringen från Lilla Lappträsk utanför Kalix har aldrig tillhört ett landslag eller tävlat på världscupen. Men nu är det dags. Efter en strålande säsongsinledning med flera starka insatser är han uttagen till världscupsprinten i Dresden i helgen.
– Det känns ju riktigt roligt. Jag hade väl på känn att jag var aktuell. Jag har gjort en bra säsong så här långt, säger Häggström.
Under lördagen ställer han upp i den individuella sprinten som går i fristil. Går det bra där kanske han även får chansen att körs teamsprint under söndagen.
– Det är ju bara att försöka göra samma sak som man har gjort för att ta sig hit. Det viktigaste blir ju att göra en bra prolog, målet är att ta sig vidare. Man får göra det bästa man kan göra för dagen.
Johan Häggström har övertygat såhär långt i vinter, bland annat med sprintseger på Sverigecupen i Idre, en tiondeplats på sprinten i Vuokatti samt en tiondeplats i Gällivarepremiären. Där slog han bland annat den ryske storstjärnan Sergej Ustiugov.
– Det blev några skalper där, säger han och skrattar.
Men nu är det världscup som gäller. Någonting helt annat än skandinaviska cupen. Men Johan Häggström är inte särskilt uppjagad.
– Jag brukar hålla mig ganska lugn. Man får inte stressa upp sig för mycket. När man är från Kalix är man bra på att inte stressa upp sig. Men nog kommer man vara lite nervös, det är man ju alltid inför lopp när man vill prestera men inte rikigt vet var man står.
Johan Häggström kommer i själva verket från Lilla Lappträsk, en by som ligger två mil norr om Kalix. Han är uppvuxen på ett lantbruk med ett 40-tal mjölkkor.
– Det har varit bra, jag har fått vara ute mycket. Jag har varit mycket i skogen, säger han om sin uppväxt.
Har du hjälpt mycket hemma på gården?– Nog har man fått jobba. På somrarna blir det mycket skörd och såna saker. När jag var yngre fick jag rycka ut lite då och då. Jag tror att jag har lärt mig mycket av att vara där hemma.
Nu bor Johan Häggström i Umeå där han pluggar till civilingenjör. För två år sedan lämnade han moderklubben Kalix SK för Piteå Elit där han har sin personlige tränare Joakim Abrahamsson. Han är dessutom väldigt ofta i Gällivare, där flickvännen Emma kommer i från. Där får han högklassig sparring av Sveriges bäste längdskidåkare på herrsidan, Marcus Hellner.
– Vi har kört några pass ihop när jag är där. Det är kul att träna med honom. Han visar ju var ribban ligger så det är perfekt att köra några pass ihop någon gång ibland.
Häggströms största förebild är dock en norrman, nämligen Petter Northug.
– Jag har kollat på honom i många år, tittat på vad han gör och hur han åker. Han är väldigt inspirerande. Man vill ju att det ska gå bra för honom.
Du vill se Northug på OS?– Ja, det hade varit kul. Men då måste han leverera.
Johan Häggström besegrade just Petter Northug på skandinaviska cupen i Piteå förra helgen då han kom in som 40:e man på tremilen. Norrmannen blev bara 48:a. Något snack med förebilden blev det dock inte.
– Nej, han brukar väl inte vara så pratsam heller, säger Häggström.
Johan Häggström har lite samma styrkor som Northug. Han trivs man mot man, gillar närkamper och tajta lopp.
– Jag tror jag är snabb. Bäst man mot man.
Växer du då?– Ja, jo. Man viker inte ner sig. Man vill vinna när man har någon bredvid sig.
Är det sprint som är din specialitet?– Det har inte alltid varit det. Jag är väl lite allround, kunnat åka bra alla lopp. Men nu är jag bättre i sprint om man ser till hur långt fram till världseliten det är.
Tränaren Joakim Abrahamsson kallar Johan Häggström för en "latebloomer" och syftar på att han slagit igenom först som 25-åring.
– Jo, det har ju tagit ett tag innan det börjat hända grejer på riktigt. Men bättre sent än aldrig.
Häggström hade en del problem i början av sin seniorkarriär. Körtelfeber och en stressfraktur bromsade utvecklingen.
– Det var några tunga år där, men nu har jag fått vara skadefri och har kunnat träna på bra de senaste fyra åren. Då kommer ju också resultaten till slut.
Både Johan Olsson och Daniel Rickardsson var 28 år när de tog sina första individuella pallplatser på världscupen. Lars Nelson var 29 år när han slog igenom under OS i Sotji.
– När man ser på en sån som Kläbo som är både yngre och mycket bättre än mig redan kan man ju bli lite stressad. Men när man ser på såna som Rickardsson och Olsson, som kommit sent, känner man att det är möjligt. Att man inte behäver ge upp för att man inte vinner världscupen som förstaårssenior.
Vad är dina mål med längdskidåkningen?– Det här. Köra världscupen och i framtiden kanske även få åka något mästerskap. Det har varit målet hela tiden.
Han hoppas också på en plats i någon av landslagets träningsgrupper kommande vinter.
– Det hade hjälpt väldigt mycket. Dels att få vara med i deras gäng, men även sponsormässigt och sånt som krävs för att kunna satsa. Det är fördelar att vara med i landslaget. Det hade man absolut velat vara.