Det första ordet som dyker upp i min skalle är självförtroende. Charlotte Kalla osar självförtroende. Det sprutar ur henne som puder ur en snökanon.
Hur har hon annars mage att långspurta i från först Marit Björgen i Ruka och sedan Heidi Weng i Lillehammer?
Hon är självklart i en helt fantastisk fysisk form men något säger mig att den stora skillnaden från tidigare säsongsinledningar sitter i huvudet. Hon känns så oerhört stark mentalt. Så jag ringer till hennes mentale coach Thomas Nilsson och hör vad han säger.
– Självförtroende säger du. Men jag skulle vilja kalla det trygghet, säger han.
– Hon är trygg i sig själv, hon trivs med livet. Då blir man bättre både i vardagen och i sitt yrke. Man får mer tålamod och distans till saker och ting.
Thomas Nilsson, som har jobbat tillsammans med Charlotte Kalla sedan den förra OS-säsongen, säger att hon har växt oerhört mycket som person de senaste två åren. Inte minst tack vare den ganska krokiga väg hon tvingats ta med bland annat skador, hjärtproblem och en separation.
– När man drabbas av såna grejer kan man hantera det på två sätt. Antingen kan man gräva ner sig eller så växer man som person.
Det var efter VM-besvikelsen i Val di Fiemme 2013 som Charlotte Kalla bestämde sig för att göra vissa stora förändringar. Klubbkompisen Magdalena Pajala rekommenderade sin mentale coach Thomas Nilsson och Kalla ringde honom. Resten är egentligen historia: De senaste fyra säsongerna har Kalla vunnit tre OS-medaljer och sju VM-medaljer.
– Hon ringde mig nu på morgonen vid 7.45. Vi brukar prata inför varje lopp, säger Nilsson.
Vad pratar ni om då?– Det är egentligen inget nytt. Mest repetitioner. Sånt hon vill ha stöd i. Det är ganska korta samtal, kanske 4-5 minuter.
Kalla har för varje år som gått sedan OS i Sotji blivit starkare mentalt. Hon har lärt sig vad som passar henne och vågar säga nej till sånt som inte gör det. Ensamsatsningen utanför landslaget är ytterligare ett kvitto på hennes mod. Trots kritiska röster har hon hela tiden vetat att det är den personlige tränaren Magnus Ingesson som gäller för henne. Han är den som kan hjälpa henne bäst.
När Thomas Nilsson bekriver Kallas och Ingessons relation liknar han den vid något unikt.
– De har något, de där två. En slags personkemi som är unik. Ett sätt att jobba tillsammans som är fantastiskt.
Kanske är trygghet ett bättre ord än självförtroende. Eller kanske det är trygghet som föder självförtroende. Oavsett vilket så verkar Charlotte Kalla ha hittat rätt formel för framgång. Jag har sett henne vinna både VM- och OS-guld, jag har sett henne krossa konkurrenterna i Tour de Ski och nästan på egen hand fixa en svensk stafettbragd i Sotji.
Men jag har aldrig sett henne bättre än såhär.
Om hon tidigare säsonger haft lite väl stor respekt för åkare som Marit Björgen och Therese Johaug sitter skon på den andra foten nu. Heidi Weng gjorde sitt bästa på skiathlonloppet i Lillehammer, men hon var chanslös när Kalla väl bestämde sig för att sticka. Och jag lovar att Marit Björgen, som aviserat att hon siktar på fem OS-medaljer, lämnar Lillehammer med en hel del huvudbry – och respekt.
Jag tror att norskorna tycker att det är jättekul när det går bra för Charlotte Kalla om hon slutar typ trea. Jag tvivlar på att det här är den Kalla de vill ha med sig till Sydkorea.
Frågan som måste ställas då: Har Charlotte Kalla prickat formen för tidigt? Det kan vi självklart inte veta nu. Men undantaget VM i Val di Fiemme 2013 har hon aldrig missat formen på ett stort mästerskap.
Varför skulle hon göra det nu? När hon är starkare än någonsin.