När Sven-Åke Lundbäck var ung sa hans far Emil till honom:
”Du kan inte åka skidor. Du ska bli någonting, som ingenjör.”
Svaret från sonen?
”Nej! Jag ska bli skidåkare”.
Nu sitter vi i Sven-Åke Lundbäcks radhus på Kronan i Luleå där han bor tillsammans med hustrun och före detta skidåkaren Lena Carlzon-Lundbäck. Han skrattar åt minnet.
– Det är ju tjurskallen som har varit min styrka. Jag ville visa dem, säger han.
Som ung var han aldrig någon supertalang på längdskidor. Han vann inte lopp på lopp på lopp. Men han var envis. När han till slut tog sitt första SM-guld, 1971 i Skellefteå, var mamma Blenda och pappa Emil på plats.
– Jag minns att pappa sa: ”Det var väl bra, men du kan inte leva på det”.
Året efter, då han tog sitt första och enda OS-guld, mjuknade pappa Emil lite i alla fall.
– Han sa: ”Det här var okej” (skratt).
Sven-Åke Lundbäck, urpsrungligen från Siknäs söder om Töre, är en av Norrbottens främsta längdskidåkare genom alla tider. Det är bara Charlotte Kalla och Marcus Hellner som kan mäta sig med honom. Han har ju faktiskt vunnit allt: Världscupen, OS-guld, VM-guld och Vasaloppet.
Men det har gått några år sen dess.
– Nu är jag bara en avdankad gubbe, säger 69-åringen.
På fredag fyller han 70.
– Äntligen blir jag mogen. Nej, förresten. Jag kommer aldrig att bli mogen.
Känns det stort att fylla 70?– Nej, det får gärna passera snabbt. 50 var väl okej och 60 gick för sig, men 70... Nja.
Blir det någon fest?– Stora fester hade man när fyllde 50 och 60. Sen sa jag: ”Never, nu är det färdigt”. Jag firar väl med familjen.
Hur är livet annars?– Jag tycker att jag har ett helt fantastiskt liv just nu. Jag gör precis vad jag vill, tar dagen som den kommer.
När NSD parkerar bilen utanför huset dyker Sven-Åke Lundbäck upp på sina skidor. Han är i färd med att avsluta förmiddagens träningspass.
– Jag motionerar ungefär fyra, fem gånger i veckan. Jag åker på Ormberget och sen tränar jag på gymmet på Björkskatan.
Hur långa pass kör du?– Jag kan inte vara ute längre än en dryg timme. Då är jag nöjd. Jag ska ju inte tävla något, men jag mår så jäkla bra av att röra på mig. Jag kommer inte att sluta med det.
Sven-Åke Lundbäck hade sin storhetsperiod under 1970-talet. 1972 vann han OS-guld på 15 kilometer i Sapporo och 1978 vann han två VM-guld i Lahtis – ett på femmilen och ett i stafett. Han avslutade sin karriär genom att ta en överlägsen seger i Vasaloppet 1981.
– Min karriär gick ju väldigt mycket upp och ner. VM 74 blev en besvikelse, OS 76 var en katastrof. Det var väl 1978 jag var som bäst. Då fick jag till det. Jag har inte lika många guld som Wassberg, men jag har ändå vunnit allt som går att vinna.
Segern i Vasaloppet är nog det han rankar högst.
– Det är stort. När man är svensk och vinner på det sättet. Ja, det var kanske det största.
Lundbäcks ryck från Juha Mieto blev legendariskt och backen upp mot Oxberg kallas sedan dess för ”Lundbäcksbacken”.
När han sedan intervjuades i Mora efter loppet, med segerkransen runt halsen, visste han att det var det sista han gjorde på den stora scenen.
– Jag sa i intervjun efteråt: ”En start, en seger, tack för mig”. Jag ville sluta på topp och det gjorde jag.
Han har många fina minnen från sin karriär och har fortfarande kontakt med många människor från den tiden.
– Jag pratar mycket i telefon med Thomas Magnusson. Han var min stora rival och goda vän. Vi bodde alltid tillsammans när vi var ute på resor med landslaget. Jag minns när jag hade gift mig med Lena (1977) och ville bo med henne i stället så blev han sur. ”Jag ska bo med Lena, punkt slut”, sa jag. Och så slängde jag ut honom. Jag tror inte han har förlåtit mig ännu (skratt).
Efter skidkarriären läste Sven-Åke Lundbäck till idrottslärare. Han har jobbat på flera skolor i Luleå, men längst på Bergviksskolan, fram till pensionen 2011.
Sen har han också vallat ett antal skidor åt Charlotte Kalla.
– Jag och Per-Erik Kalla stod nog 15 år tillsammans i vallaboden. Han skötte glidet och jag fästet. Så länge Charlotte tävlade för IFK Tärendö vallade jag hennes skidor.
Såg man redan på den tiden att hon hade något speciellt?– Definitivt. Absolut. Hon skulle bara bli bäst, hon hade det i sig.
När Charlotte Kalla får reda på att Sven-Åke Lundbäck fyller 70 år i veckan skickar hon en hälsning via NSD.
”Stort grattis på din stora dag Sven-Åke. Hoppas att du får umgås med härligt folk och äta god mat. Du är generös med att sprida både lugn och energi omkring dig och hoppas din födelsedag ger dig det samma.”
Sven-Åke Lundbäck är i sin tur väldigt imponerad av Charlotte Kallas säsong så här långt.
– Det är jättekul. Det upplägget som hon har gjort verkar perfekt. Det ska bli väldigt intressant att följa henne på OS.
Lundbäck kommer att sitta bänkad framför TV:n under OS. Han ser fram emot att följa hockey, skidskytte, alpint och så längdskidor förstås. Men han jublar inte över alla förändringar som sporten har genomgått sedan hans tid.
– Det är klart att utvecklingen måste gå framåt, men allt är inte bra som har tillkommit tycker jag. Jag får inte in i min skalle varför man ska byta skidor till exempel.
Menar du i skiathlon eller på femmilen?– I skiathlon. Men det är ännu värre på femmilen, att man ska stanna och byta till nyvallade skidor. Hallå? Vad är det för femmil? På min tid fick vi stanna själva och valla. Jag låter som en gammal skidåkare nu, men en femmil ska vara en femmil. Du ska kunna slita dig fram på dåliga skidor.
Lundbäck tror mycket på de svenska damerna under OS. Han nämner åkare som Ebba Andersson och Stina Nilsson. Han tror att Charlotte Kalla kommer att göra upp med Marit Björgen om titeln som OS-drottning.
På frågan om han hade velat se Petter Northug på OS svarar han ett bestämt nej.
– Vad ska han dit och göra? Han har ju gjort bort sig i vinter, han platsar inte. Jag såg honom när han tävlade i Piteå och tänkte ”stackarn, ska det sluta såhär?”. Han är kanske den bäste genom tiderna, men ska han komma tillbaka så måste han göra jobbet.
Under OS i Pyeongchang är ett stort antal ryska åkare avstängda på grund av dopning. Sven-Åke Luncbäck skrockar när ämnet kommer på tal.
– Dopning har jag följt under hela min karriär. Du ska inte tro att det var fritt på vår tid.
Skedde det några skandaler?– Jag kan bara säga att det förekom. Man visste om det, men de åkte inte dit. Det var inte samma tester som nu.
Handlade det om åkare du mötte?– Det enda jag kan säga är att jag tävlade mot åkare från DDR. De var jätteduktiga skidåkare, både på dam- och herrsidan. Idag vet vi varför.
Sven-Åke Lundbäck har som många andra starka åsikter om just dopning. När Therese Johaug kommer på tal blir han smått irriterad. Hon var solklart dopad, enligt honom.
– Definitivt. Hon hade anabola i kroppen. Då ska det vara minst två år, inget snack om saken. Det är solklart.
Han ogillar Johaugs sätt att skylla i från sig.
– Hon säger aldrig att hon har något eget ansvar, aldrig. Det är andras fel. Folk tycker jättesynd om henne, det är väl fan inget synd om henne. Hon har ett eget ansvar.
Tror du på hennes historia, att det var ett misstag?– Det kan väl diskuteras. Hon har ju haft stora problem med de där såren, det kan ju ha varit ett misstag. Men den där historien om läkaren som köpt tuben och gett till henne, jag köper det inte. Det är så jäkla konstigt. Jag ska säga dig att norrmännen inte varit så oskyldiga genom tiderna.
Vad menar du?– Jag vet ingenting, men det har ju diskuterats mycket kring deras höga blodhalter under 80- och 90-talen.
Tror du att norrmännen dopade sig då?– Det säger jag inte. Men det är ett frågetecken, helt klart.
Med det sagt vill Sven-Åke Lundbäck även hylla den längdtradition som finns i Norge.
– De har ju sån enorm bredd, skidsporten är jättestor där. Den är nummer ett. Det är ju bara att kolla på skandinaviska cupen i Piteå. Bland de tjugo bästa var väl 17-18 norrmän. Tänk om Stockholm hade haft Holmenkollen.