Han började sin karriär som materialförvaltare i svenska skidlandslaget och hjälpte den förre vallachefen Larry Poromaa som testpilot. Men när Poromaa tackade för sig inför säsongen 2012/13 tog Urban Nilsson från Sävast över som vallachef.
Sedan dess har han nått stora framgångar med massor av mästerskapsmedaljer från bland annat Falun, Sotji och Pyeongchang.
Om han tröttnat på jobbet? Aldrig.
– Det här jobbet är så sjukt roligt, jag brinner verkligen för det, säger Urban Nilsson.
Ändå fick han tänka till både en och två gånger efter fjolårssäsongen innan han förlängde sitt kontrakt.
– Man måste ju alltid ta en diskussion med de där hemma, det måste man göra efter varje säsong. Funkar det? När man har småbarn handlar det om att hitta rutiner för oss som familj som fungerar, säger Nilsson som har en fru och två små barn.
Hur gick diskussionen? Kändes det rätt att fortsätta?– Ja, absolut. Rent egoistiskt var det väl ingen diskussion. Men jag har sagt det tidigare, man jobbar inte bort sin familj. Någonstans går det ju en gräns för om det är roligt eller om man är en egoist. Men jag tycker att det fungerar bra.
Är din familj med ute på tävlingar?– Nej. De kommer väl till Falun och Ulricehamn. Men när man är i väg och jobbar så blir det nästan jobbigare att ha familjen på plats. Visst, jag har en fru som älskar sporten och hon vill vara med och titta, men för barnen blir det nog så jobbigt.
Fjolåret bjöd på blandad kompott från Sverige och det svenska vallateamet. På damsidan var framgångarna stora med sex OS-medaljer – en i varje damlopp – som höjdpunkt. Däremot gick det sämre för herrarna. Noll medaljer på OS och riktigt svaga skidor bland annat under stafetten i Pyeongchang.
– Man kan ju alltid söka och leta fel och det är av misstagen man lär sig. Men man tar också med sig och analyserar från de gånger det har varit bra. Det är ju det som är viktigt, annars gräver man ner sig. Men visst, man måste lära sig av de gånger det gått mindre bra.
Urban Nilsson grämer sig över en sak. I två raka herrstafetter, VM i Lahtis och OS i Pyeongchang, har skidorna inte varit tillräckligt bra för att slåss om segern.
– Otroligt ledsamt att det skett i två specifika herrstafetter. Det är ju olyckligt när det händer två år i rad. Men överlag är jag inte orolig för oss som vallare, säger han och fortsätter:
– En grej som gör att man kan hamna fel i ett mästerskap är att man hela tiden vill göra lite extra av allt, kanske lite för mycket. Det har vi pratat om i vår grupp, att vi ska försöka göra samma sak som på andra tävlingar.
Det är mycket han är nöjd med från den gångna säsongen.
– Det var ju helt fantastiskt på damsidan. Vi får medaljer på samtliga distanser på OS vilket innebär att vi inte har bommat en enda dag där. Sen om vi varit bäst varje gång, det får andra analysera. Men vi har har haft konkurrenskraftiga grejer, så att vi har kunnat ta medalj.
Är det jobbigt att så mycket hänger på er vallare? Att ni kan vara skillnaden på fiasko och succé?– Både och. Det är ju vårt jobb att se till att åkarna har bra skidor och kan konkurrera. Ibland kan man ha en dålig dag på jobbet. Det spelar ingen roll om man är vallare eller om man jobbar med vad som helst. Vissa dagar är man inte på topp. Men valla kan vi, det har vi visat många gånger. Av 30-40 tävlingar kanske vi inte alltid är bäst, men kan vi vara bäst 80 procent av gångerna och ha konkurrenskraftiga grejer 95 procent av gångerna så är inte det dåligt.
Vilket är det bästa vallateamet i världen?– Det är vi. Utan tvekan. Det ska inte vara något annat heller.
Hur bra är Norge?– De är ju jätteduktiga, men vad de gör är jag inte så intresserad av. Vi måste fokusera på vårt så att vi får så jäkla bra grejer som möjligt.
Känslan inför den här säsongen?– Det känns bra. Det stora målet är naturligtvis VM i Seefeld.
Urban Nilsson berättar att han har ganska bra koll på den österrikiska mästerskapsorten.
– Vi hade ju en världscuptävling där i fjol, den har vi dragit stora erfarenheter av. Det gick ganska bra för våra aktiva och vi fick bra respons. Sen har vi varit där på rek-resa också. Kikat hur det ser ut, kollat var vi kan ha lastbilen och så. Sen blir det en liten testcamp under säsongen så att vi kommer dit så väl förberedda som möjligt.
Något som är speciellt med Seefeld?– Varje ort är ju speciell och det är lite olika förutsättningar. Du har höjden och solen där. Mellaneuropa är ju härligt och jag hoppas att vi kan få lika goda minnen som vi fick i Val di Fiemme 2013. Det är lite likadant.