Det har gått en dryg månad sedan Magnus Ingesson presenterades som ny damtränare i längdlandslaget. Men helt ny är han ju inte. Tillsammans med Joakim Abrahamsson ledde han svenskarna till stora framgångar bland annat under OS i Vancouver 2010.
Nu väntar dock en helt ny utmaning för Piteå-polisen som de senaste åren hjälpt Charlotte Kalla bli en av världens bästa skidåkare.
– Det har varit ganska hektiskt nu i början. Man vill ju så mycket, men jag tycker kanske att vi ligger lite efter, säger Ingesson.
Sedan förra måndagen befinner han sig i norska Sognefjell tillsammans med hela den svenska landslagstruppen. Ett stort jobb ska göras. Framför allt ska han lära känna sina åkare.
– Det tar ju ett tag att hinna prata med alla åkare. Det är ändå 14 stycken totalt. Jag har ju inte jättekoll på alla. Jag vet ju vilka de är och hur de har åkt, men inte vilken träningsbakgrund de har och hur de fungerar i grupp. Då har jag ingen aning.
Är det läskigt eller spännande?– Det är inte läskigt. Mer en spännande utmaning.
Vad har du fått för respons från åkarna?– Ändå ganska bra. Jag och Stefan (Thomson) har ju dragit vad vi tror på i träning, berättat hur vi har jobbat med Charlotte. Vi fick bra respons tycker jag.
Magnus Ingesson har en tydlig träningsfilosofi med sig till landslaget. Tillsammans med fystränaren Stefan Thomson har han de senaste åren jobbat mycket med anaerob träning. Det innebär att åkarna jobbar med mjöksyra för att skapa högre fart.
– Skidåkningen går så mycket fortare nu för tiden. Vi måste våga tänka utanför boxen, vi måste vara ledande. Det är en annan kravprofil än när jag åkte.
På vilket sätt?– Då åkte man på ett rent syreupptag och kanske på en hög tröskelnivå. Nu på tävling går det så fort att man åker över sin hundraprocentiga kapacitet. Därför krävs det anaeroba arbetet. Det är så vi har jobbat med Charlotte de senaste åren. Vi funderade mycket på hur norskorna kunde åka så fort, sen har vi försökt utveckla olika träningsmodelle för det.
Magnus Ingesson säger att fystränaren Stefan Thomson är väldigt delaktig i det här arbetet. Därför ville Ingesson ha med sig Thomson till landslaget när han själv tackade ja. Han poängterar också att det aldrig har handlat om några ”krav” från Charlotte Kalla.
– Hon hade ingenting med det här att göra. Johan Sares (längdchefen) ringde till mig och frågade om jag var intresserad. Sen var det en önskan från mig att ha med Thomson. Sares pratade aldrig med Charlotte.
Men jag antar att målet var att få tillbaka henne till landslaget?– Naturligtvis. Men att hon kommit med massa krav, som det har framställts på vissa håll, är felaktigt.
Vad tyckte Charlotte om att du fått frågan?– Först sa hon väl: ”Jaha, vad roligt”. Sen fick hon väl fundera litegrann. Hon är ju medveten om att jag inte kommer att kunna ge henne hundraprocentig uppmärksamhet nu. Men samtidigt behöver hon inte det. När jag är med henne ute på läger sitter jag ju inte med henne 24/7.
Fanns det någon oro från ditt håll för vad åkarna skulle tänka om din roll i landslaget?– Ja, nog hade jag lite såna farhågor. ”Ska han bara komma hit för att Charlotte ska in i laget?” eller ”Ska han bara jobba med Charlotte?”. Nu är det upp till bevis både för mig och Thomson att visa att det inte är så. Nu är det skidförbundet som är min arbetsgivare. Inte Charlotte Kalla AB.
Sveriges damlandslag är ett av världens bästa. På OS i Pyeongchang tog man sju medaljer – två guld, fyra silver och ett brons. Charlotte Kalla och Stina Nilsson är lagets två stora stjärnor, men där bakom finns flera spännande och utvecklingsbara åkare som Ebba Andersson, Linn Sömskar och Hanna Falk.
Ändå är man en bit ifrån Norge, det säger Magnus Ingesson.
– De har ju en helt annan bredd, det måste vi vara ärliga och säga. Nu tappar de Björgen, men då kommer Johaug tillbaka. Visst, vi var ganska nära dem på stafetten i OS, men vi har litegrann att jobba på. Som lag har Norge en lite högre nivå än Sverige, men vi har många utvecklingsbara individer i laget.
Vad tror du om Therese Johaugs återkomst?– Det är svårt att säga, men jag tror att hon kommer att åka väldigt fort. Samtidigt har skidåkningen uvecklats medan hon har varit borta, men ändå, hon kommer nog att åka fort.
Hon har lite press på sig.– Ja, de har ju målat upp det så, att hon är bättre än någonsin. Det kommer nog bli mycket mentalt för henne när hon är tillbaka. Många dömer ju faktiskt.
Hon har trots allt varit avstängd för dopning.– Ja, sen om det handlar om en läppsalva. Det finns ju misstagsdopning överallt. Om en ryss gör samma sak säger vi: ”Jaså, tjena, misstag?”. Det finns nog en del nationer som tänker så.
Tror du att det var ett misstag?– Ja, men ett ganska klantigt misstag. Man måste vara mycket mer noggrann på den nivån, det är väl det som skaver för många. Jag har accepterat att det var ett misstag, men hur kunde det ske? Har man blivit för arrogant? Handlar det om någon slags odödlighetskänsla? Jag tror ju inte att hon smörjt på en läppsalva för att bli en bättre skidåkare, men det är ett jäkligt onödigt misstag.
Tillbaka till Sverige. Magnus Ingesson betonar vikten av att träna mycket.
– De som presterar bäst är de som tränar mest. Så är det. Det är tydligt. Sen kan inte alla träna lika mycket som Charlotte och Stina. Men man måste upp på en viss nivå om man vill hänga med och ha en jämn kurva. Där finns det en del jobb att göra, lyfta litegrann i träningen på vissa håll.
Snackisar den här våren har varit vissa beslut som tagits på det internationella skidförbundets årliga kongress. Den klassiska sprinten, som varit i farozonen, blir till exempel kvar. Däremot försvinner Charlotte Kallas OS-gulddistans skiathlon från världscupprogrammet. Den kommer dock att köras under mästerskap, något som Magnus Ingesson tycker är märkligt.
– Jag hade gärna haft kvar skiathlon på någon världscup. Nu blir det ju nästan som med teamsprinten, det är en klassisk mästerskapsdistans – men man tävlar det aldrig. Det är jättekonstigt. Problemet är väl att om man tar bort skiahlon från mästerskapsprogrammet så ryker det även från OS. Då lär vi inte få in någon ny distans.
Det är därför distansen finns kvar på VM?– Jag tror det. Annars rimmar det illa att vi har distanser som vi aldrig tävlar i. Det är ju hål i huvudet, jag fattar ingenting.
En annan snackis på sistone har också varit huruvida damerna ska köra lika långa distanser som herrarna.
– Den stora frågan är väl egentligen om herrarna bara ska köra fem mil? Förr åkte man en femmil på två och en halv timme. Nu är de nera på två timmar. Förläng den med en mil.
Borde damerna köra fem mil i stället för tre?– Det är lite tajtare på killsidan, fler åkare inom X antal fis-punkter. Har du en riktigt lång distans på damsidan är risken jädrigt utdraget och väldigt stora tidsavstånd. Frågan är om det verkligen säljer sporten bättre.
Ingesson tycker däremot att damernas skiathlon borde vara längre.
– En skiathlon för tjejer borde vara två mil (istället för 15 kilometer), där borde man börja.