Jag sitter just nu och försöker hämta andan efter Fredrik Lindströms målgång i skidskyttestafetten. Sverige har vunnit guld och ännu en gång under detta OS slagit alla på näsan. Det är svårt att sätta ord på det här svenska skidskytteundret. Det som ploppar upp i min skalle är laget.
Laget före jaget.
De svenska skidskyttarna verkar ha en näst intill unik lagsammanhållning. Efter varje framgång på OS har de stått där allihopa – herrar, damer, ledare, vallare – och kramats.
Mona Brorsson grät glädjetårar när Hanna Öberg vann sitt individuella guld förra torsdagen, Hanna Öberg i sin tur grät glädjetårar i går när herrarna vann stafetten.
Herrarna hyllar damerna och damerna hyllar herrarna. Hela tiden.
Wolfgang Pichler har gått omkring med ett pillemariskt leende under hela mästerskapet. Han ser ju alltid lite sådär fullifasen ut, den gode tysken. Men även han har hunnit med ett antal glädjetårar.
Det är svårt att inse vidden av vad det svenska skidskyttelandslaget egentligen har gjort i Pyeongchang. Det är trist att det är över nu, men vi har ett VM i Östersund nästa vinter att se fram emot. Och en idrottsgala.
Om skidskyttelandslaget är det bästa "laget" i Pyeongchang så är Charlotte Kalla den största svenska stjärnan. Hon har gjort ett fantastiskt mästerskap så här långt – med ett guld och tre silver på fyra körda distanser.
Bäst av allt. Hon har nu chansen att sätta pricken över i:et, både för henne själv och för Sverige, genom att vinna den avslutande tremilen på söndag.
Det kommer inte att bli lätt. Men chansen finns där, definitivt.
Men mellan Kalla och total succé står hon där – återigen – supernorskan. Kvinnan som under OS i Sydkorea slagit rekord i antal medaljer på ett vinter-OS. Marit Björgen har inför söndagens tremil vunnit 14 OS-medaljer. Ingen annan vinterolympier har tagit lika många. Den norske skidskytten Ole Einar Björndalen är tvåa med sina 13 medaljer.
Björgen är bäst och hon blir livsfarlig på söndag. Men Charlotte Kalla kommer närmare och närmare. Vi ska minnas att det skiljer sju år mellan dem. Det här är definitivt norskans sista olympiska spel, medan Kalla har flaggat för att hon vill tävla i Peking om fyra år.
Konstigt vore väl annars. 30-åringen från Tärendö har aldrig varit bättre. En medalj på tremilen skulle betyda att hon är uppe i tio OS-medaljer. Fler än någon annan svensk vinterolympier.
Ofta när Charlotte Kallas storhet ska beskrivas slängs det fram namn som Sixten Jernberg, Gunde Svan och Thomas Wassberg.
Men nu vill jag i stället börja jämföra henne med den största av dem alla, Marit Björgen.
Det här är inget krav och det är ingen spådom. Men det är faktiskt en realistisk tanke. Om Charlotte Kalla fortsätter att utvecklas under de kommande fyra åren, om hon känner samma motivation och får hålla sig skadefri, så har hon Björgens 14 (15 efter tremilen?) OS-medaljer inom räckhåll. Smaka på den.
Med risk för att uppröra några gamla stötar så tycker jag att Charlotte Kalla är Sveriges bästa vinteridrottare genom alla tider. Det är svårt att snacka ner Ingemar Stenmarks 86 världscupsegrar. Men OS är störst och där tog han bara tre medaljer.
En tremilsmedalj på söndag och Charlotte Kalla är i en klass för sig på hemmaplan.
Med hela världen inom räckhåll.