Det var just efter att hon varit med och vunnit JVM-guld i stafett under sitt sista år som junior 2016 som mardrömmen började. Ribom drabbades av en körtelfeber som höll i sig i två månader. Efter det fortsatte problemen då sjukdomarna avlöste varandra på löpande band.
Det är först nu, drygt två och ett halvt år senare, som hon känner att hon lämnat problemen bakom sig och gå in i en ny säsong utan att kroppen kämpar emot.
Riboms tränare Joakim Abrahamsson berättar att det är först nu som de vågar släppa på för fullt och träna ännu hårdare än tidigare.
Man har ökat hennes träningsdos med ett 20-tal träningstimmar och är nu uppe på drygt 800.
– Körtelfebern tog väldig hårt och det var otroligt tålamodskrävande och en tuff balansgång. Men nu känns det som att jag blivit av med det strulet och den här säsongen som var hittade jag en bra väg att ta mig framåt. Nu har jag fått vara frisk och kry och då ger det resultat. Jag hoppas att det ska få fortsätta så att jag får utdelning för det den här säsongen också, säger Emma Ribom.
Det tyngsta med att tampas med alla sjukdomar har varit att kroppen inte svarat som hon velat. Nu känner hon äntligen att de rätta förutsättningarna finns för att hon ska ta de kliv som hon vill.
Under hösten kände hon att kroppen började svara på träningen på ett helt annat sätt. Något som märktes på resultaten i januari när hon blev sjua på U23-VM.
– Nu kan jag verkligen "gå all in" på det jag verkligen vill göra och inte behöva tänka på de sjukdomsproblem som varit. Det är jag väldigt glad över. Jag har verkligen fått jobba i motvind ibland känns det som och haft väldigt få dagar som har känts bra.
– Det var någon gång i höstas som det kändes som att vinden hade vänt på något vis och jag började känna att jag har den där sjätte växeln igen. Det har varit väldigt inspirerande att få jobba med den under vintern, för det var ett tag sedan sist.
Då har du med andra ord stora förväntningar på den här säsongen?– Man ska inte måla upp alltför stora förväntningar kanske men jag är väldigt glad över att jag kan jobba med hela registret utan att ha en handbroms som ligger i om man säger så. Jag ser fram emot det.
– Jag ska fortsätta arbeta successivt och ta det steg för steg och hoppas självklart få åka mer världscuptävlingar. Det är ett mål som jag jobbat för länge så det står jag fast vid.
Den kalixfostrade skidåkaren gör sitt sista år i U23 och ska ställa upp i VM i Tyskland även i år och försöka upprepa succén.
– Det är ett stort mål för mig är att komma med där och göra riktigt bra ifrån mig.
En av de stora framgångarna för Ribom förra säsongen var så klart sprinten i Gällivare. I finalen vann hon spurten mot stjärnskottet och världsmästaren Frida Karlsson, som inte lyckades hänga med på upploppet och som fick se sig besegrad av Piteå Elites talang.
Det taktiska draget med att köra utan fästvalla blev segerreceptet.
– Jag och "Jocke" Abrahamsson (tränare) hade pratat redan innan om att det eventuellt skulle bli stakning på den där banan men inledde med skidor med fäste. Efter semifinalen kände jag att nu vill jag staka och se vart den kunde ta mig.
– Då sprang jag in till vallaboden och sa att "nu kör vi blanka skidor". De var snabba med att preppa ett par skejtskidor, jag bytte till skejtpjäxor, gav mig ut och testade staka lite innan start.
– Det var väldigt häftigt och jag hade som fokus att bara ligga med till toppen av den första backen och sen visste jag att jag hade fördel så det var bara att gå på det.
Att besegra Frida Karlsson var förstås ett kvitto på att hon har vad som krävs för att kunna vara med och slåss om en landslagsplats.
– Hon är ju otroligt stark och det är ju häftigt att vi i svensk damskidåkning har en sån otrolig bredd och starka tjejer, jag tror att vi inspirerar varandra till mycket framgång. En sådan där gång visar vi att det finns många tjejer som är med och slåss och att en tävling inte är klar förrän man har passerat mållinjen.
– Det är jättemotiverande och superroligt, jag tror att vi lyfts av det allihop och tar kliv tillsammans. De är en vinnande väg att gå.
Vad tror du krävs för att ta steget upp till a-landslaget?– Det är målmedveten träning och ett hårt jobb som krävs inom den här idrotten. Det finns inga genvägar och jag är beredd att göra vad som krävs.