Under torsdagen så gick larmet i det svenska längdlandslaget.
Sprintstjärnan Linn Svahn hade lämnat ett positivt snabbtest och hölls isolerad precis som ett par av hennes landslagskompisar som hade haft närkontakt med henne.
Svenska landslaget satte henne omedelbart i karantän – men begärde samtidigt ett PCR-test för att verifiera det första provresultatet.
Innan svaret kom var oron total.
Hjälp måste hon bryta Tour de Ski?
Nej det var inte rätt fråga att ställa.
Det handlar om en ung skidåkare som eventuellt hade smittats av en sjukdom som ingen (tror jag) vet hur den påverkar varken elitidrottare eller vanliga dödliga människor.
Givetvis skulle frågan ha varit "Skulle vi ha stannat hemma".
Just nu är det de facto så att ingen vet om hur en konditionsidrottare kan komma tillbaka fullt ut efter att ha smittats av Covid-19. Beviset finns i Charlotte Kalla som på hemmaplan jagar något som kan liknas vid form.
När sedan svaret från PCR-tetstet kom kunde Svahn och den svenska landslagsledningen andas ut.
Eller?
Nej givetvis inte för det som händelsen visade var vad som skulle kunna hända trots alla åtgärder som man har tagit inom laget. Det är ingen omöjlighet att en eller flera utövare drabbas av smitta.
Det är då som längdskidåkningen skulle ställas inför något som är potentiellt mera skadligt för idrotten än vad fusket med dopingpreparat någonsin varit.
Det är då som oskyldiga utövare kanske för alltid skulle tappa möjligheten att prestera som tidigare.
Sedan finns det ytterligare parametrar och det stavas mästerskap.
Det som till en början kan ha sett ut som en isolerad händelse kunde ha blivit en riktig mardröm för Linn Svahn och det svenska längdlandslaget.
Den 23 februari är det meningen att VM i Obertsdorf ska starta – ponera då att Sverige hade fått Svahn plus någon till smittad under Tour de Ski.
Hur skulle Internationella Skidförbundet (Fis) ha agerat då?
Skulle Sveriges ens fått delta på mästerskapet?
Det här är Fis egen dans på slak lina och jag menar att man i och med de få åtgärderna man tog i och med säsongsplaneringen har bäddat sin säng ordentligt dåligt. Fis har helt enkelt sett till att verkligheten kan bli väldigt mycket mer besvärlig än vad den hade behövt vara.
Att fortsätta köra med ögonbindeln på som om att inget konstigt florerar i Europa och världen skapar en arbetsmiljö för längdåkarna som inte hade godkänts någon annanstans.
Vem skulle vid en utbredd smitta bland idrottarna ta ansvar?