Med anledning av coronaviruset blev resterande del av säsongen inställd för finländaren Viktor Mäenpää. Trots att 26-åringen inte har några tävlingar att blicka fram emot, har han avverkat ett tretimmarspass på förmiddagen.
– Det blev verkligen ett abrupt slut och då tog motivationen stryk. Eftersom vi har många tävlingar att se fram emot på våren. Många favorittävlingar återstod, säger skidåkaren som bor i Luleå.
– Jag skulle gissa att det blir något rullskidlopp i sommar. Annars är allt inställt.
I det tunga snöfallet i Vasaloppet för drygt en månad sedan gick finländaren ut optimistiskt, bland annat tog han hem spurtpriset i Smågan efter elva kilometer. Vid det tillfället var nio åkare i tätgruppen.
Tidigare i svenska klassikerloppet hade Mäenpää som bäst blivit 57:a.
– Vi visste innan att det skulle komma snö och kunde inte testa skidorna dagen innan. Jag hade bara en sak i huvudet och det var att försöka gå i utbrytning. Ska man lyckas med en utbrytning i ett sådant lopp måste man ha den inställningen. Jag hade bestämt mig. Då var det bara att se och hoppas att någon hänger med.
Full fart direkt från start, med andra ord?
– Jag visste att jag måste vara med på toppen av första backen. Sätta in rycket efter det. Jag blev förvånad att det var så många intresserade av att sticka.
Avståndet mellan gruppen och övriga fältet växte under första halvan av loppet.
– Från Evertsberg fick vi höra att vi hade tre och en halv minut. Då fick vi lite förhoppningar, men de tog ganska snabbt en minut. När vi kom genom Oxbergskontrollen så mötte vi två av åkarna som brutit sig loss och då var det bara att försöka haka på där.
Därefter blev det tungt för finska toppåkaren.
– Jag hade en dipp strax innan Hökberg och då tvingades jag att släppa huvudgruppen. Jag blev själv sista tolv kilometerna och då blev det kämpigt. Det var längesedan jag var så trött i mål.
Är målet att vinna Vasaloppet i framtiden?
– Det är nog mer en dröm än ett mål. Jag vet själv mina begränsningar. Du ska ha vissa kvalitéer för att vinna ett Vasalopp och de är väl inte mina främsta. Samtidigt finns möjligheten där.
Trots vasaframgångarna är det en helt annan händelse i vinter som sticker ut. Lagom till 15 kilometer klassiskt på finska mästerskapen insjuknade storfavoriten och dubbla olympiamästaren Iivo Niskanen och då seglade Luleåbon upp som en medaljkandidat.
– Vasaloppet var så klart en av höjdpunkterna. Men också FM. Där blev jag trea när jag kom i mål på 15 kilometer – men blev sedan diskad. Lite surt, men också en stor höjdpunkt att jag klarade av att slå landslagsåkare i Finland.
Landslagsåkarna Perttu Hyvärinen vann guldet och Ristomatti Hakola tog silvret, trea i mål var Mäenpää. Två månader senare vet 26-åringen fortfarande inte varför han ströks ur resultatlistan.
– Det är det som är tråkigt, att jag fortfarande inte vet varför jag diskades. Vi var tre som stakade, alla från Team Mäenpää, de var ute efter att diska oss. Jag var in i juryrummet, men fick aldrig några klara besked.
Har du gjort dig ett namn i Finland?
– Genom den där diskningen blev det väldigt stora skriverier. Betydligt större än om jag bara blivit trea (skratt).
Långloppen har genom åren dominerats av Sverige och Norge. Trots att Finland är och har varit en stormakt i längdskidåkning har de finska åkarna i långloppscupen lyst med sin frånvaro.
Danmark – ett land som är känt för mycket men inte längdskidåkning – var en av nationerna som hade fler på startlinjen i Berga By än grannlandet i öst.
– Finland har en stor tradition på längdskidåkning men vi har en väldigt dålig bredd. I Sverige och Norge finns det betydligt fler riktigt duktiga åkare. När bredden är så smal, håller sig åkarna i landslaget. Då är de kvar där istället för att börja med långlopp, säger han och fortsätter:
– Det tror jag är en stor orsak, och det är tråkigt. För att klara dig i Ski Classics som en finsk åkare, behöver du nästan vara landslagsåkare. Få satsar på långlopp, eftersom de ser sin möjlighet att vara i landslaget. Som dessutom är betydligt mer ekonomiskt fördelaktigt och ett säkrare alternativ.
Finns det intresse för långlopp i Finland?
– På motionärsnivå, absolut. Där har intresset ökat mycket de senaste åren. Speciellt när vi fått Ylläs-Levi tävlingen. Det är bredden i toppen som saknas.
Många av elitåkarna får skidåkningen genom modersmjölken och familjen Mäenpää är inget undantag. Även om han inte vandrat den traditionella vägen till toppen.
– Vi tävlade aldrig i skidåkning när vi var yngre, utan det var mer av en motionsform i familjen. Tävlandet kom senare. Då blev det långlopp direkt. Så jag har ingen egentlig bakgrund i traditionell skidåkning. Det började med att farbror Hans utmanade mig och brodern (Hannes) att vi inte kunde slå honom innan han fyllt 40. Då började vi träna, tog in en tränare och startade ett lag i Visma Ski Classics. Laget har blivit större allt eftersom, säger han och fortsätter:
– Allt började egentligen med en familjegrej innan vi blev ett starkt lag. Utan teamet hade jag inte varit där jag är i dag. Det ger en förutsättningar för att hålla på med det man älskar.
Ser du en framtid även inom traditionell skidåkning?
– Jag ser min stora potential i långloppen. Samtidigt är det kul att åka tävlingar som finska mästerskapen. Folk vet inte riktigt vad som krävs för att ligga på den nivån som vi gör. Vi utmanar landslagsåkarna på vissa tävlingar.
Inför höstens långloppssäsong är dock coronakrisen ett stort orosmoln. Många stora företag går på knäna och kan tvingas att dra ner på sponsorpengarna till långloppscupen – som enbart är uppbyggd på externt stöd.
– Det finns absolut inga statliga bidrag. Alla team lever på sina sponsorer. Det finns en oro där och det kommer troligtvis bli lite tuffare tider nu. Har man tänkt sig att bli rik på någon idrott, är det inte skidåkningen man ska välja.
Han avslutar med att skicka en passning till Luleå kommun.
– Jag tycker de borde satsa på skidåkningen. Jag förstår inte hur Kalix kan få en rullskidbana och de har en i Överkalix, men i Luleå har vi ingen. Inget ont om Kalix, jag unnar verkligen dem det. Det är ingen idé att satsa miljoner på en skidskyttevall utan rullskidbana. Elitåkarna väljer andra anläggningar före Ormberget då.