Nina Lintzén är väg ut i spåret för en ny träningsrunda på Ormberget.
Nina Lintzéns första Vasalopp hade gått bättre än väntat. Sedan kom det slumpmässiga mötet som visade vägen. Lintzen kommer inte ihåg mycket om mannen i Mora. Hon vet inte vem han var, men det han sa hade stor betydelse för henne.
– Jag träffade en man på bussen till duscharna. Han såg väl att jag satt och såg väldigt nöjd ut och frågade om det hade gått bra. Och jag sa: ”jo, det gick jättebra”. Då sa han: ”men om du tränar hårt i tio år så kommer du vara på pallen”. Och då tänkte jag bara, ja, men jag försöker. Då började jag att träna mer strukturerat, jag var ju bara motionär innan. Det tog nio år och sen var jag på pallen. Så han hade rätt, den mannen, säger Nina Lintzén.
Vi träffas vid värmestugan på Ormberget i Luleå efter att hon har kört ett träningspass under förmiddagen. Det står elva minus på tavlan över målgången, men det känns bra mycket kallare än så.
I vardagen forskar hon om snö som lektor på Luleå tekniska universitet och sedan några år har 45-åringen lagt ner elitsatsningen. Men längdåkningen är fortfarande viktig för henne.
– Just nu tränar jag egentligen inte för att tävla utan för att orka med livet. Jag tror att det är så många motionärer ska tänka. Man tränar ju för att orka med allt annat i livet och för att hålla ihop när man blir äldre också. När mina barn är 20 år och vill tävla vill jag gärna också fortfarande ha orka att åka och helst hänga med en liten bit i alla fall. Det handlar om att träna för att må bra egentligen.
Om man är nybörjare och man har inte kört så mycket längdåkning och man känner att man vill börja, vad ska man tänka på då?
– Dels måste man ju ha en bra utrustning som passar en själv. Sen behöver inte det vara den dyraste utrustningen för det. Men att man ser till så att man har skidor där man kan få bra fäste om man nu avser att åka med fästvalla. Och det tycker jag att man kan göra som motionär också, säger hon och fortsätter:
– Och sedan ett par bra stavar och då tycker jag att remmarna är ganska viktiga, så att man inte har jättetunga stavar med dåliga remmar. Då är det svårt att åka med bra teknik.
Om man ska börja köra rekommenderar hon en liten kurs i teknik och kanske att ta hjälp av någon som kan lägga upp träningen.
– Man ska fokusera lite grann på tekniken också. Många är ute och går på skidorna. Det beror ju på lite också hur erfaren skidåkare man är. Men jag tror alla tjänar ganska mycket på att träna lite skidteknik så att man gör rätt ändå.
– Man ska variera sin träning så att man inte bara är ute och åker samma runda i samma fart varje gång. Att man ser till att man får in lite snabbare pass och lite längre pass.
Om är nybörjare eller börjar köra igen efter några års uppehåll. Kan man köra för hårt i början så att man bränner sig?
– Jag tror det är en väldigt liten risk att en motionär blir övertränad egentligen. Det handlar mer om att öka sin allmänna kondition så att man orkar träna hårdare pass, säger hon och fortsätter:
– Sen har jag hört många motionärer som säger: ”eliten tränar 90 procent av sin träning lågintensivt. Det gör jag också”. Men då är den stora skillnaden att eliten tränar mellan 800 och 1000 timmar om året. De har ändå två-tre timmar i veckan högintensivt. En motionär tränar kanske fyra-fem timmar i veckan, ska de då träna 90 procent lågintensivt. Då blir det inte många minuter kvar till högintensivt och då blir man inte så mycket bättre.
Nina Lintzén nådde pallen i Vasaloppet och satsade länge på långlopp. Nu delar hon med sig av sina bästa tips om längdåkning för oss.
Hur mycket högintensiv träning ska man köra då?
– Jag brukar själv tänka att jag vill ha åtminstone en timme effektiv tid högintensivt varje vecka för annars blir jag sämre. Det är det som krävs för att hålla nivån för mig, men det beror så klart på vilket läge man utgår från och vad man har för målsättning.
Materialutvecklingen i sporten går snabbt och idag är att vanligt att elitåkare stakar utan fästvalla i klassisk stil och det är en trend som letat sig ned även till motionärerna.
– Det är den trenden och det är väl litegrann på gott och ont att många motionärer väljer att staka. Många är jätteduktiga på att staka, men vissa tror jag kanske stakar mer för att de ser eliten göra det och jag är inte övertygad om att alla faktiskt tjänar på det. Jag tror inte att man ska staka för stakandets skull utan göra det som passar en själv bäst.
Hon tycker det är viktigt att behärska alla tekniker i klassisk stil.
– Ja, det beror lite på, men jag tror att många motionärer faktiskt tjänar på att kunna åka med andra tekniker. För många motionärer är det lättare att träna upp konditionen och få upp pulsen om man även diagonalar och rör mer på hela kroppen. Jag tror att för vissa motionärer som stakar blir det lite för tungt muskulärt. Då kommer man inte upp i puls och då tränar man heller inte konditionen på samma sätt, säger hon och fortsätter:
– Man måste egentligen ha både styrka och teknik för att kunna staka på ett bra sätt. Jag kan komma upp i lika hög puls när jag stakar som när jag diagonalar eller tränar löpning. Det tror jag inte alla motionärer kan utan det kan bli väldigt segt.
Nina Lintzén efter en av sina två segrar i Nordenskiöldsloppet.