Hon fick bara en halv säsong senast. Nu är Sofia Henriksson ute efter att köra en hel säsong för att ta sig tillbaka. Hon är frisk igen efter skadan som gjorde att Piteå Elit-åkaren var tvungen att stänga ner säsongen redan den 12 januari.
– Jag har precis kommit igång med rullskidor. Det var tur i oturen att jag kunde rehaba under våren. Nu är man verkligen extrataggad att komma igång igen, säger Henriksson när Sporten träffar i samband med Piteå Elits hemmaläger.
26-åringen har haft mer än sin beskärda del av skadeelände och problem under karriären. I januari 2019 gjorde hon comeback efter att ha varit borta från tävlingar i 419 dagar. Det har varit ätstörningar, skador i vänsterhand, bröstben och revbenen som tidigare har hindrat henne.
Ändå står Henriksson på Lindbäcksstadion och är full av energi och motivation att ta sig tillbaka. Frågan är hur hon orkar att ladda om igen.
– Det har varit väldigt tufft periodvis. Det kan man inte hålla ifrån. Jag har aldrig funderat på att sluta. Men jag har ändå funderat hur fan ska man lösa det här. Jag är jättetacksam att jag har haft hjälp av Stefan min tränare (Thomson), som har hjälpt mig att hitta vägar och motivation, säger Henriksson och fortsätter:
– Det byggs styrka av det också. När man kommer ur nåt struligt. Då är man extra tacksam när man kan göra det man vill. Jag vet inte vad som är nyckeln. Det är väl att man är väldigt målmedveten och tjurig. Jag vet vad jag vill och har en målbild som är stark och då vill man jobba mot den.
Vad är målbilden?
– Det är ju att få vara med på OS och VM och gärna tampas om pallplatser. Det är den långsiktiga målbilden. Sen kanske det inte kommer första året man är tillbaka. Det är det man strävar efter.
Och hon har ju varit där. Som 20-åring blev hon nia i världscupen i Davos i klassisk stil.
– Jag räknar det som kapitel 1. Nu har jag vänt blad och försöker hitta en ny väg i min karriär. Det känns väldigt spännande för att jag aldrig fick nå min toppkapacitet innan det började strula. Därför är det spännande att kunna jobba och nöta på nu. Det är det som driver en, att få veta var min topp är när jag får göra det jag vill.
När du gick ut och pratade om ätstörningarna 2015 fick du mycket fin feedback. Det måste ha stärkt dig som person?
– Jo, det var jättekul. Jag är ju sån att jag hellre är öppen med det än att folk ska gå och prata bakom ryggen. Jag fick jättebra stöd och det är viktigt att prata om det. Det går inte att hymla med att det spelar roll hur många kilo man har hit och dit. Men det är alltid en avvägning. Man ska också ha power. Det får inte gå över gränsen för då funkar det inte. Det är viktigt att man pratar om det. Då tror jag lite av problematiken försvinner.
Men trots att ätstörningarna ligger några år bakåt i tiden har Henriksson fått lida för det i efterhand.
– Peppar, peppar så hoppas jag att kroppen håller ihop och jag tror att den haft lite mer sviter än vad jag förstod i början av den perioden. Att det tärde på saker som kanske inte syntes på en gång inne i kroppen. Jag har fått sota för det på senare år även om jag har haft en normal vikt och näringsintag så har det släpat efter.
Nu kan kroppen maxa mer?
– Jag hoppas det. Vi får se. Det känns bra i alla fall.