Emma Ribom vinner sitt första världscuplopp i Ruka 2022.
Emma Ribom öppnar dörren till det som både är garage och gym för att vi ska komma undan det intensiva sommarregnet. Det är hennes pappa som har byggt lokalen bredvid familjens sommarstuga i Bindholmsskatan utanför Kalix.
– Pappa är sjuk stolt över det här och mamma har säkert också hjälpt till, säger Emma Ribom.
Skidstjärnan kom från Östersund igår och här i hemmagymmet kan hon både springa på löpband och styrketräna.
– Jag har redan kört första styrkepasset här i morse.
Men någon semester är det inte frågan om för 26-åringen. Hon är mitt inne i den tunga försäsongsträningen.
– Det blir att vara hemma här och träffa familjen. Träna lite med Magnus (Ingesson) och Stefan (Thomson) som bor i Piteå. Det blir bra att få lite Norrbottensdagar.
De senaste säsongerna har Emma Ribom etablerat sig som en av stjärnorna i världens bästa sprintlandslag, vunnit VM-medaljer och tagit stora steg i distanstävlingarna.
Med lite distans pratar hon om hur hon har tagit sig in i toppen. Det började med den första pallplatsen i världscupen i januari 2021 i Val di Fiemme.
– För mig var det en häftig barriär att bryta. Kanske framför allt min första vinst i världscupen i Ruka. Att våga vinna har alltid varit något speciellt för mig för det har alltid känts som att man måste göra något extra. De som vinner i världscupen måste göra något extra. De har varit lite superstars i mina ögon.
När hon själv vann världscuppremiären i Ruka 2022 var det en slags ögonöppnare.
– Senaste åren har jag jobbat mycket med mental träning med Marius som hjälper mig. Vi har verkligen jobbat mot det där, att våga lägga en plan för att vinna. Att kapaciteten finns där, det handlar bara om att spela korten rätt. När jag vann i Ruka kommer jag ihåg att jag ringde Marius sen och sa: ”shit, var det bara så här att vinna? Var det inte svårare än så?”, säger Ribom och fortsätter:
– Det var rätt häftigt att se att: fasen, jag kan göra det och jag behöver inte göra någonting utöver. Jag behöver bara göra min grej, spela korten rätt efter banan och ha en bra dag. Då har jag det som krävs. Det var coolt. Det är jättemycket som ska klaffa, men det är uppnåeligt. Det är inte ouppnåeligt, det går. Och det var skönt. Det var coolt.
Marius heter Sommer i efternamn. Norrmannen är universitetslektor vid Institutionen för psykologi vid Umeå universitet och Riboms mentala tränare.
– Jag har säkert jobbat med honom i fyra-fem år. Det är sedan jag började åka världscupen. Det har varit väldigt härligt och det känns som att vi är ett riktigt bra team. Jag var bara nyfiken på vart det kunde ta mig. Det har varit väldigt kul.
I vår långa intervju pratar Emma Ribom om nervositeten som en styrka. ”Jag har lärt mig att det är ingen fara, det är bara att försöka leva med det”, säger hon.
Efter första vinsten i världscupen blev det en repris direkt.
– Det var i Lillehammer och då vann jag igen helgen efter. Då blev det ännu tydligare för mig och jag var ännu mer nervös då. För då visste jag att var i bra form och att jag hade det som krävs. Men det som ofta gör mig nervös är när jag känner att jag har det. När det handlar om mitt genomförande. Nu måste jag verkligen spela korten rätt för då finns det möjlighet att jag kan vara med och slåss om det.
Den insikten har blivit hennes sätt att ta sig an tävlingarna.
– Det är kul och det har blivit mitt mantra att göra min plan, spela mina kort rätt och sedan får det leda till det leder.
Emma Ribom blickar redan mot VM i Trondheim kommande säsong. "Jag har nog ganska många gånger i veckan som jag tänker på hur jag kan finslipa den här grejen inför det", säger hon.
Ribom brukar säga i intervjuer i samband med tävlingarna att hon är nervös, men nu ser hon det som en fördel.
– Det tror jag alla är mer eller mindre, men jag har lärt mig att för mig så är det inga problem. Att det är nästan är en styrka att jag kan hantera det, säger hon och fortsätter:
– Bäst när det gäller som mest tycker jag är coolt. Idrottare som kan leverera på ett OS eller VM när allt är på sin spets. Och när jag har varit som mest nervös tror jag också att jag har levererat som bäst många gånger. Det har blivit en styrka och en trygghet jag har: ”shit, nu är jag så här nervös, men det är precis som det ska".
Hur ofta tänker du på VM i Trondheim?
– Jo, men ändå ganska ofta. Jag gillar att vara i den bubblan och förbereda mig för något specifikt. Jag har nog ganska många gånger i veckan som jag tänker på hur jag kan finslipa den här grejen inför det.