Mia Eriksson
Det började med att Viktorn Thorn åkte sitt sista tävlingslopp när SM avgjordes i Kalix. Inte långt efter det så var det Hanna Falks tur att ge samma besked.
Nu är det Piteå Elits Mia Eriksson som lägger skidorna på hyllan.
– Det var ett tufft beslut efter att ha hållt på med skidåkningen hela livet, men det känns ändå rätt, säger Mia Eriksson.
Eriksson har under sin karriär dragits med stora ryggproblem. Bland annat så har den nu 33-åriga Eriksson opererat sig två gånger för diskbråck och i samband med detta missade drygt ett år.
– Det är mest ryggen som har gjort att jag har kommit fram till beslutet. Jag har inte fått tillbaka styrkan i högerbenet och känner mig så begränsad att jag inte kan göra mig själv rättvisa. Det har gått två år, men det har inte blivit bättre och därför känns det inte lönt att fortsätta.
– Det är givetvis tråkigt jag hade helst velat vara spyless på att träna och tävla och därför slutat.
Tror du att problemen har någon koppling till skidåkningen?
– Det är klart eftersom man utsätter kroppen för stor belastning. Samtidigt hade jag kunnat få diskbråck utan att jag hade tränat och tävlat så det är svårt att säga att jag drabbats på grund av skidåkningen.
Eriksson gjorde comeback efter ett och ett halvt års skadefrånvaro i januari då hon startade i Östersund. Där blev hon 19:e i 15 kilometer klassisk åkning, 25:a i sprint och 15:e i 10 kilometer fristil.
– Det var svårt att veta innan hur mycket jag hade tappat. Därför var det också skönt att ta sig in på topp-15 i skateloppet. Det är ju en bra nivå, men inte där jag vill vara.
– Jag fick inte ont efter loppen i Östersund, men jag begränsades av ryggen.
Vad kommer du att sakna mest?
– Det är väl själva tävlingsmiljön och att träna mot något specifikt. Jag kommer givetvis att sakna alla klubbkompisar, medtävlare och alla ledare. Det blir att försöka hitta något annat för att ersätta den känslan.
Vad är ditt bästa minne från karriären?
– Mitt bästa resultatminne är från världscupdebuten då jag fick åka sprint i Düssedorf och nästan tog mig till final. Det var riktigt roligt fast det finns så många minnen och det är svårt att plocka ut något speciellt.
Släpper du skidåkningen helt eller ser du en framtid som ledare eller något annat?
– Jag har inte hunnit planera. Jag hjälper gärna till i klubben för jag vill inte släppa skidorna helt.