Under våren och sommaren stormade det ganska ordentligt inom organisationen i Sveriges längdlandslag.

För att göra en lång historia kort. 

I maj lämnade Rikard Grip sitt uppdrag som landslagschef och ersattes av doldisen Jonas Peterson. Fyra månader senare lämnade Peterson plötsligt sitt uppdrag.

I augusti klev i stället Lars Selin och Bodenbördiga Karin Ersson (tidigare Öhman) in som Sveriges nya landslagschefer.

– Vi ville inte plocka in någon utifrån när det var så kort tid till säsongsstarten, säger Karin Ersson när Sporten träffar henne i Stockholm för en längre intervju.

Det är snart tre månader sedan hon och Selin tog över chefsrollen efter avhoppande Peterson.

– Klart att det har varit mycket att sätta sig in i. Jag tycker att det fungerat väldigt bra, säger Ersson och fortsätter:

– Att jag och Lars har varit två har varit en stor styrka. Vi har kunnat dela upp ansvaret på ett bra sätt.

Karin Ersson har tagit en större roll när det handlar om ekonomiska frågor medan Lars Selin har arbetat mer mot exempelvis marknad och koordinering av aktiviteter.

När det gäller sportsliga frågor som laguttagningar är det i första hand upp till landslagstränarna att sköta den biten. Landslagscheferna har sista ordet om exempelvis damtränarna Magnus Ingesson och Stefan Thomson inte kan komma överens.

Ersson kombinerar rollen med sin tjänst som utbildningschef och ansvarig för den nationella längdverksamheten hos Svenska skidförbundet.

– Jag är inne på femte året som nationellt ansvarig, säger Karin Ersson som berättar att det aldrig var aktuellt för henne att bli landslagschef på heltid.

– Organisatoriskt går det inte. Lars är helt friställd (från sin tjänst som utbildningsansvarig på längdsidan) medan jag inte är det. 

Meningen är att hon slutar som landslagschef den 1 maj 2020.

– Det här är bara temporärt, säger Karin Ersson som menar att förbundet får leta efter en ny landslagschef som kan tillträda till våren.

– Jag har lärt mig i mitt liv att man aldrig ska säga aldrig till någonting. Men nej, jag kommer inte att fortsätta.

50-åringen motiverar varför sejouren som landslagschef bara kommer att bli ettårig.

– Jag vad det här jobbet innebär i både arbetsinsats och frånvaro från hemmet. Jag känner att jag har gjort bort det där som aktiv, säger hon och fortsätter:

– Jag ser tjusningen och utmaningarna jag har som landslagschef det här året – men jag ser ingen förlängning efter det.

Ersson poängterar att hon trivs ypperligt med tjänsten som utbildningschef.

– Utbildning av barn och ungdomar är något jag tycker är så himla kul.

Hon vet dessutom vilken tid ledare och aktiva behöver lägga ner för att kunna hålla sig på den allra högsta nivån. Under 1990-talet fram till 2001 var hon nämligen en av länets, ja hela landets, bästa skidåkare och tävlade frekvent i världscupen. 

Utöver det har 50-åringen en gedigen meritlista som ledare inom skidorna (se sammanställning i faktaruta). Exempelvis var hon lärare vid skidgymnasiet i Gällivare mellan 2003–2009.

– Jätteroliga år, det var en fin tid. Jag hade nyligen slutat och hade exempelvis Charlotte (Kalla), Mia (Eriksson) och Marcus (Hellner) i skolan. Det var häftigt att följa deras framfart, säger Karin Ersson och skrattar till. 

– Det ni ser i Charlottes ögon ibland i media i dag fanns redan då. 

Ersson kan inte låta bli att imponeras av Charlotte Kallas utveckling sedan dess. Hon påpekar två saker som utmärkte Kalla som skidgymnasieelev. 

– Den enorma glädjen och viljan. Hon gav sig aldrig, inte nu heller.

Hon menar att Tärendöåkaren var den som banade väg för damskidåkningens popularitet och framgång i Sverige.

– Både hennes och damlandslagets status är välförtjänt. Hon började och sedan dröjde det några år innan utvecklingen kom lavinartat. Det är enormt häftigt, säger Karin Ersson som numera bor i Mora med sin familj.

I födelsestaden Boden, där hon bodde fram till 21 års ålder, har hon kvar delar av sin släkt. Så kopplingen till Norrbotten har hon trots att hon numera bor i Dalarna.

– Jag har bott i Mora sedan 2009. Mamma och pappa bor kvar i Boden, likaså syrran. Jag är hem ett par vändor per år.