Jennie Öberg valde att avsluta sin elitkarriär som 30-åring.
I mitten av maj valde skidåkaren att tacka för sig.
Den välmeriterade Kalix SK-produkten Jennie Öberg hade en fin karriär med en seger i världscupen, sprintbrons i U23-VM samt VM-deltagande som tre stora höjdpunkter.
– Jag ångrar inte mitt beslut. Men jag tror jag kommer att sakna det mer till vintern när man ser alla andra som är ute och tävlar, säger 31-åringen som dessutom har fem SM-guld, tre SM-silver och två SM-brons på meritlistan.
– När kompisar är ute på träningsläger kan man sakna det litegrann. Men det känns ändå skönt att bara träna för att må bra, att slippa alla måsten med träningen.
I början av april, strax innan påsk, insjuknade skidesset i covid-19 och blev så pass sjuk att hon blev inlagd på sjukhus för syrgasbehandling i ett par dagar. Sjukdomen gav henne ytterligare perspektiv och Öberg fick tid att fundera över sin elitsatsning i skidspåren. Hon kom fram till att den hundraprocentiga motivationen att fortsätta inte fanns.
– Jag är väldigt nöjd där jag är just nu i livet, säger Jennie Öberg som berättar att hon inte haft några komplikationer sedan hon blev frisk från covid-19 i våras.
Numera satsar hon fullt på sin civila karriär. Hon arbetar numera deltid som konsultchef/rekryteringskonsult på rekryterings- och bemanningsföretaget Ponto i Luleå.
– Det är ett väldigt roligt arbete, säger hon och fortsätter:
– Livet är egentligen inte så annorlunda. Bara mindre träning och mer jobb.
Skidåkningen har hon inte släppt helt. Elitsatsningen är nedlagd, men inte intresset för sporten.
– Åka skidor kommer jag aldrig att ledsna på och jag kommer att följa alla tävlingar hemifrån tv-soffan, säger Jennie Öberg.
Hon berättar att hon har fortsatt bra kontakt med flera skidåkarkompisar från tiden i Kalix SK och Piteå Elit samt även landslagskompisarna från den framgångsrika 89-gruppen (Linn Sömskar, Hanna Falk och Emma Wikén, bland andra).
– Vissa pratar jag med i telefon och sedan är det enkelt att hålla kontakt i sociala medier, säger 31-åringen som under sina år blev väldigt god vän med Magdalena Pajala och Charlotte Kalla.
32-åriga Pajala har, precis som Öberg, avslutat sin elitsatsning. Medan Charlotte Kalla, 33, kör vidare minst en säsong till.
– Det ska bli kul att följa alla vinterns tävlingar från tv:n. Är det något lopp i närområdet kommer jag säkert att åka ut och titta på plats, säger Öberg som även planerar att tävla vidare på lägre nivå.
– Bara för att jag har slutat på elitnivå innebär det inte att jag måste sluta tävla helt. Nu är det ju svårare på grund av coronan. Men jag ser fram emot att tävla i motionslopp både inom löpning och skidåkning.
Det är inte omöjligt att vi kommer att få se Jennie Öberg dra på sig Kalix SK:s tävlingsdress på motionsnivå denna vinter.
Som aktiv kunde hon träna flera timmar om dagen under försäsongen maj till november. Numera blir det ungefär sex timmar i veckan.
Nya hemmaspåren är Ormberget i Luleå. Där brukar hon ibland kunna få sparring av sin pojkvän David Rautio, till vardags målvakt i Luleå Hockeys SHL-lag.
– Han är ganska bra på att åka skidor. David är "helt okej-duktig" och kan åka med mig en timma om jag åker i min takt, säger hon.
– Han hade faktiskt en skidkarriär för Luleå Gjutaren under sina yngre dagar och har ändå koll. Men han skulle aldrig slå mig i ett lopp (skratt).
Som sambo till en hockeyspelare blir Jennie Öberg nästan dagligen påmind av känslan av att vara elitidrottare – trots att hon själv valt att trappa ned.
– En sådan sak kan jag sakna ibland. Det är härligt med den där känslan innan tävling – att man är lite skönt nervös och taggad på något roligt. Det är säkert samma för David inför en match.
David Rautio.
Jennie Öberg berättar att hon faktiskt fick uppleva den känslan i somras när hon gästspelade med moderklubben Nyborgs SK i fotbollens division 3.
– Det var så roligt. Att få det där adrenalinpåslaget och bara springa som en tok var fantastiskt härligt, säger 30-åringen.
– Jag tyckte det var superkul. Jag spelade ungefär 75 minuter och tyckte det var roligt att springa, däremot har jag inte spelat fotboll sedan femman på mellanstadiet och min bollkoll var inte den bästa. Men jag var löpvillig (skratt).
Det är dock oklart vilken position hon hade i startelvan.
– Jag var överallt (skratt). Jag hade en position, men det blev så att jag var överallt, säger Jennie Öberg.