Krönika: Sorgligt att Sverige inte är bättre

Jag gillar det samarbete som världens två starkaste längdskidnationer, Sverige och Norge har med Ski Tour 2020, och ser en framtid för den mittnordiska touren i världscupen. Däremot är det sorgligt att inte blågult kan bjuda upp bättre resultatmässigt. Den situationen är jag inte alls van vid.

Håkan Svensson

Håkan Svensson

Foto: Petra Isaksson

Längdskidåkning2020-02-20 15:46

Ännu mer bekymrad blir jag när jag hör att det starkaste svenska namnet i touren, Ebba Andersson, klagar över att hon har ett sämre material än sina norska konkurrenter, och det är inte första gången den här säsongen.

Hon var inte trött i torsdagens långlopp i Meråker, men norskorna gled ifrån i utförskörningar och hon slutar åter fyra och tappar i totalen. Det är lätt att förstå hennes frustration.

Så ska det verkligen inte vara när jag vet vilka stora ekonomiska resurser som satsas av förbundet på det svenska vallateamet. Där har det också skett en stor förändring i jämförelse med förra säsongen då Sävastsonen Urban Nilsson styrde i den svenska vallaboden med framgång. 

Han fick dock inte nytt kontrakt och det har varit alltför många lopp med klagomål från aktiva för att jag ska köpa läget. Nånting verkar galet. 

Visst har jag som mångårig skidreporter varit med om åtskilliga debacle i vallaboden, men det har aldrig handlat om en långvarig historia. Vallarna har snabbanalyserat och kommit tillbaka med en längre period av toppinsatser. Så har det inte varit den här säsongen, och det känns verkligen skakigt inför nästa års VM-satsningar. Här har den nye längdchefen och Piteåbon Daniel Fåhraeus en väldigt viktig utmaning att greppa.

Nu blev det trippel för Norge på damsidan igen, och ryskt/norskt på herrsidan i tourens fjärde etapp som på grund av storm och snö fick bli ett långlopp på delar av banan här i snörika Grova skidstadion.

Även om det finns saker att kritisera i svensk längdskidsport i dag så finns också insatser att glädjas över. Då tänker jag på unga länshoppet Emma Ribom som i långloppet tog en strålande åttondeplats, trots att även hon inte hade optimala skidor.

I förväg såg Ribom fram mot att få köra loppet över kalfjället. Nu visade hon klass även om det inte blev riktigt så. Jag fick nypa mig i armen vid spåret här i Grova när jag såg hennes fart i avslutningen av loppen. Hon skejtade så kraftfullt och så tekniskt fulländat att jag häpnar. Helt klart har Kalixtjejen klivit in i den yppersta världseliten för att stanna, och det har gått sensationellt snabbt. Som det brukar när nya stjärnor föds, och jag tror att hon kommer att bli glödhet redan vid nästa års VM i tyska Oberstdorf.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!