Turbulensen i landslaget efter de tre avhoppen från längdlandslaget ifrågasätts nu av tidigare förbundsfolk. Det började med att Linn Svahn meddelade att hon kommer att sköta sin egen träning. Några veckor senare kom nästa dråpslag då Maja Dahlqvist och Frida Karlsson tog samma väg som Svahn
Johan Sares klev av från sin post som längdchef i det svenska landslaget för drygt tre år sedan efter över tio år på posten. Under hans tid som ytterst ansvarig för längdverksamheten så lämnade Charlotte Kalla landslaget för en egen satsning 2016.
– Jag tror att det var första gången som någon helt tog steget ut ur landslaget, säger Sares.
Landslagsledningen gjorde allt för att fixstjärnan Charlotte Kalla skulle fortsatt vara en del i landslaget, men det hjälpte inte.
– Hon hade varit med i landslaget i tio år och ville ha med sin tränare Magnus Ingesson närmare, men vi hittade ingen lösning på det i organisationen. Då valde hon att köra på sidan om landslaget.
Hur kom det på tal?
– Jag minns när hon ringde och förklarade att Magnus hade fått tjänsteledigt från sitt jobb som polis och därmed också kunde träna mera frekvent med henne. Det var något positivt för henne och det fanns aldrig någon konflikt kring beslutet. För landslaget var det givetvis inte lika positivt, säger Sares innan han fortsätter:
– Jag blev både orolig och rädd för hur det skulle komma att upplevas utifrån och hur sponsorerna skulle tänka kring att vår största stjärna skulle stå utanför vår verksamhet.
Det ledningen gjorde när man insåg att slaget var förlorat gällande Kalla var att försöka knyta till sig hennes tjänster trots att hon valde att inte ingå i landslagets träningsgrupp.
– Vi gjorde ett avtal med varandra där vi hittade lösningar för sommarperioden. Vi hjälpte henne med skidprovning och andra tester i utbyte mot att vi fick använda henne till olika sponsorjobb.
Det tog två år innan Charlotte Kalla valde att åter ingå i gemenskapen runt landslaget. Med sig fick hon sin tränare Magnus Ingesson som bereddes plats i den svenska landslagsledningen.
I dag saknas ett liknande avtal mellan förbundet och de tre avhoppade stjärnorna.
Även om det var första gången som någon tog ett tydligt beslut om att stå utanför landslaget så hade frågan dykt upp några gånger tidigare.
– Om jag går så långt tillbaka som under Gunde Svans tid så han hade en egen vallare med och egna matlådor med till de gemensamma läger som landslaget hade. Visst tror jag att man redan då tänjde på vissa regler eftersom han hade sina egna ideer, för att hålla ihop laget.
Sedan kom en tid där två av herråkarna i landslaget hade börjat titta på liknande lösningar.
– Vi gjorde kompromisslösningar med Johan Olsson och Daniel Richardsson då de ville testa något annat och vi lyckades hålla dem kvar i verksamheten trots allt.
Vad blir skillnaden nu och då?
– Ja, nu är det ju tre stycken som är ganska unga. För dem ska ju landslaget vara något som gör att det pirrar i magen. När de väljer att ställa sig utanför så blir det en ifrågasättning av verksamheten och systemet.
Nu är läget som Sares uttrycker det mera alarmerande i och med att Linn Svahn, Maja Dahlqvist och Frida Karlsson ska sköta sitt eget upplägg utanför landslaget.
– Jag menar att det är ganska tydligt att något inte stämmer eftersom att tre av de bättre tjejerna väljer att stå utanför landslaget.
Hur allvarligt är läget i landslaget?
– Givetvis gör det att i alla fall jag börjar fundera på landslagets framtida roll och om den svenska landslagsmodellen kommer att bestå eller om den kommer att se ganska så mycket annorlunda ut inom en snar framtid.
Kan det här påverka möjligheten att knyta till sig nya sponsorer?
– De företag som går in som sponsorer gör ju det med tron om att de får associationsrätt till de bästa åkarna och största profilerna. I det här fallet kommer de inte få den rätten under sommarhalvåret såvida man inte hittar en lösning som vi gjorde med Charlotte, säger Sares innan han fortsätter:
– Jag vet inte om förtroendekris är rätta ordet, men lite så uppfattar jag situationen just nu.
Är du orolig för om den svenska modellen ska leva vidare eller inte?
– Jag tror att vår landslagsmodell vi har haft över tid kommer att testas hårt i framtiden. Samma problem har funnits i Norge efter att Marit Björgen lämnade landslaget. Jag tror att vi i framtiden kommer att se hur åkarna blir mera angelägna kring att se till att de också kan tjäna pengar på sin idrott.
Går det att rädda "Den svenska modellen"?
– Jag tror att om vi ska ha kvar landslagsmodellen som den ser ut i dag så måste man se över hur mycket flexibilitet man kan ha mot den enskilda individen. Jag tror att det kommer bli svårare och svårare att få ihop det i framtiden.
Vad tror du ligger bakom avhoppen?
– Jag hoppas och tror de valt en egen lösning utifrån sportsliga grunder där de ser bättre utvecklingsmöjligheter i hemmamiljön än ett ekonomiskt syfte. Det kan inte annat än tolkas som en ifrågasättning till landslagsverksamheten som ska vara den bästa sportsliga plattformen, vilket alltid bör vara förbundets målsättning.
Problemet med att det är tre stycken som kliver av i jämförelse med när Charlotte Kalla gjorde det är att när man förhandlar om att åkarna ska tillbaka under landslagets paraply kommer att innefatta tre tränare istället för en som det var när Kalla kom tillbaka.
Sares lyfter fram en sak som beskriver vad några av åkarna tycker om den svenska landslagsmodellen.
– Jag läste en artikel förra året om Hanna Falk där hon berättade att hon fick mycket bättre förutsättningar i Team Lager 157 (Långloppscupen) än vad hon hade i landslaget. Det var en riktig smocka mot förbundet, säger han slutligen.
Den nuvarande längdchefen (Lars Öberg, Kalix) har i Expressen förklarat att man ska sätta sig ned med samtliga landslagsåkare och han öppnar för att modellen kan förändras i framtiden.
– Vi kommer gå till botten med detta. Alla åsikter ska vägas in. Åkarna ska känna att förbundet lyssnar och ta deras perspektiv. Det gäller både när bättre åkaravtal ska göras och när vi tittar på hur landslagsverksamheten ska se ut i framtiden, säger Öberg till Expressen.
De samtalen ska hållas när landslaget har sitt första läger för säsongen, Sollefteå, i slutet av juni.
Expressen: Har ni i förbundet varit för dåliga på att lyssna på åkarna?
– Helt rätt. Jag har pratat enskild med nästan alla åkare, inklusive Maja och Frida. Under flera års tid har de känt att förbundet inte har lyssnat på deras åsikter. Det kommer se till att vi börja göra det från och med den här säsongen.
Det återstår att se hur mycket landslagets verksamhet påverkas av samtalen.
Svaret på det kommer kanske redan under kommande säsong.