– Jag har fortfarande väldiga problem med min handled. Jag har varken kunnat åka skidor eller rullskidor sedan säsongen tog slut, sa Jenny Larsson då.
Då hade det gått tre månader sedan Vasaloppet. Nu har det gått halvår och läget är i stort sett oförändrat för långloppsåkaren från Luleå.
– Jag försökte åka rullskidor i juni men det gick inte. Jag har kört löpning och cykel i sommar så det har varit väldigt speciellt, säger Jenny Larsson.
Ett halvår utan skidträning alltså?
– Ja, det har varit väldigt tufft och jag har brutit ihop många gånger, det skäms jag inte för att säga. Samtidigt har jag fått väldigt mycket perspektiv på saker och ting, säger hon.
Hur har du hanterat det mentalt?
– Framförallt har jag insett hur mycket jag tycker om det jag håller på med. Det har verkligen varit en stor sorg att inte kunna bedriva den satsning som jag har velat i sommar, för jag är extremt motiverad.
Men nu finns det hopp om en ljusare framtid. Efter en ny magnetkameraundersökning har läkarna nämligen upptäckt en annan skada utöver den ursprungliga senskideinflammationen som funnits.
– Jag hoppas att vi har hittat en lösning nu. Det visade sig vara en led inne i min hand som hade fått en förslitningsskada av staven. Jag har tagit en kortisonspruta i tisdags och vilar nu i några dagar och sedan hoppas jag det visar sig att vi är någonting på spåret, säger Larsson och fortsätter:
– Det känns väldigt logiskt att det kan vara det med tanke på de smärtor jag har haft.
Tävlingssäsongen i långloppscirkusen Wisma ski classics närmar sig men Jenny Larsson vågar inte längre hoppas på något snabbt mirakel, dessutom ligger hon efter träningsmässigt.
– Det kommer fler säsonger men visst, jag hoppas kunna tävla även i vinter men jag kan inte förvänta mig att göra mitt livs säsong.
Har det varit tufft att komma till den insikten?
– Det tog lång tid att komma till den insikten och det har varit en stress länge. Det är egentligen under de senaste veckorna jag har insett att tåget har börjat gå, säger hon och fortsätter:
– Jag hoppas och tror att vi är rätt ute nu och jag känner att jag har god hjälp med det också. Jag känner mig försiktigt positiv, säger Jenny Larsson.