Lovisa Modig, från Luleå, avslutade den märkliga säsongen 2019/2020 med åtta raka lopp där hon var placerad nia eller bättre och stod som segrare i tre.
Men annat var det efter kanonsäsongen 2017/18 då hon fick världscupdebutera och värvades från Sävast Ski Team till Piteå Elit.
Säsongen i storklubben och tiden i landslaget blev inte vad hon hade hoppats på.
– Det blev för många stressmoment för mig. Jag var inte van med att vara så styrd i träningen och blev sliten, det var jättemycket resor och jag var sjuk flera gånger. Jag var totalt under isen och urkass, sa Modig efter säsongen i Piteå Elit.
Under hösten 2018, kort efter att Modig värvats till Piteå Elit, tvingades hon lägga ned all träning eftersom hon knappt tog sig upp ur sängen.
– Jag förstod nog aldrig själv hur sänkt jag var. Det var många dagar med gråt där jag var frustrerad över att jag hade lagt mig ned. Att jag hade förstört så mycket med sånt som med facit i hand var helt bortkastat.
– Jag har ångrat väldigt mycket och lyssnat för mycket på andra, bara för att slutligen bli ratad.
I april 2019 tvingades hon lämna Piteå Elit och hamnade i Värmland och SK Bore. Men den tuffa tiden är långt ifrån över. Två år senare dras hon fortfarande av sviterna efter landslagsträningen som inte alls passade den Örarnafostrade skidåkaren.
– Jag har varit jävligt sänkt efter min landslagsuttagning. Efter den tiden har min kropp varit ganska så urballad och jag är inte helt återställd ännu heller, säger Modig.
Vad är problemet?
– Under tiden i landslaget fick jag hjärtrusningar under i stort sett hela hösten. Det är likadant nu när jag kör laktatdrivande pass och det var inget jag hade innan jag blev uttagen i landslaget.
Det finns ingen hjälp att få för detta?
– Det enda svaret jag har fått är vila, men när jag frågar runt med andra som haft samma sak så är det några som har tvingats lägga av. Jag får också magkramp. Det är väldigt obehagligt.
Med facit i hand kan Modig se tillbaka på tiden i landslaget som ganska misslyckad. Det som hade varit en av hennes drömmar under karriären förvandlades till något helt annat.
– Vi kan konstatera att det inte blev bra för mig. Senare har jag förstått att jag inte kunde tolka signalerna från min egen kropp. Med det jag vet i dag så hade jag kunnat göra något på egen hand i stället, som i slutändan hade blivit bättre. Jag var inte nog stark i min egen sak då.
Hur mycket tränar du i dag jämfört med då?
– I dag tränar jag väl hälften av vad jag gjorde då.
Och då slipper du problemen eller?
– Nej, inte om jag kör mjölksyreträning.
Är det inte svårt att pressa sig när du vet vad som väntar?
– Nja, jag lever väl lite på hoppet att det inte kommer att bli så just den gången. Jag har en lite för positiv inställning för mitt eget bästa.
Förra säsongen blev ett fall framåt och tankarna på världscupen har hon inte släppt.
– Nu har jag ett eget upplägg med eget team. Jag har en tränare (Lars-Erik Nilsson) som jag tror på och jag har fått positiva signaler. Sedan har jag hjälp med materialet och tekniken och det känns som om att det har lyft mig.
Hur är formen i dag?
– Jag har presterat bra hela sommaren. Löpningen har gått riktigt bra och jag har slagit personligt rekord på 3 000 och 5 000 meter. Nu börjar jag vara i den åldern där jag antingen får skita i det här eller på allvar göra min grej fullt ut och se om jag presterar eller inte. Då har jag i alla fall fått chansen att göra det jag själv vill.
Den chansen tycker hon inte att hon fick i landslaget.
– Jag hade ett väldigt eget upplägg och en väldigt egen träning som inte liknade någon annans.
Vad skiljde sig?
– Jag tränade väl 200 timmar mindre än de andra i landslaget, men jag tränade i stället stenhårt under mina timmar. Det visade sig inte fungera i landslaget och det innebar att jag fick ganska mycket emot mig.
Hur tränar du i dag med klubblaget?
– Jag är väldigt tydlig med vad jag kommer att vara med på och hur långa pass jag kommer att köra. Här i Bore har jag fullt stöd från klubben och styrelsen att köra efter mitt eget koncept.
Nu väntar säsongsdebuten i Bruksvallarna om mindre än två veckor och där får hon mäta sina krafter med bland annat landslagsåkarna.
– Givetvis satsar jag på att åka riktigt bra där. Men även om jag känner mig i bra form är det ingen garanti för att jag kommer att prestera, säger Lovisa Modig.