Joakim Abrahamsson var förbundskapten för längdlandslaget mellan 2009 och 2012 och är fortfarande tränare för Piteå Elit. Emma Ribom träffade han på redan i hemstaden Kalix när hon som barn började köra för Kalix SK.
– Då var det mycket med skidklubben och så vidare. Men det har blivit lite grann att jag har funnits med under hela hennes resa och uppväxt, säger Joakim Abrahamsson.
Han var personlig tränare till Ribom fram till i somras när hon i stället bytte till Magnus Ingesson.
Abrahamsson tycker att det finns två händelser som har spelat stor roll för 25-åriga Riboms utveckling. Den ena är motgången hösten 2016.
– Hon gick in i sin säsong som sistaårsjunior när hon fick körtelfeber. Det tog nästan två år in i seniorlivet innan hon var tillbaka där hon var två år innan.
Då 19-åriga Ribom gjorde tävlingscomeback innan nyår och tog sig till JVM i Soldier Hollow. Men där blev hon sjuk igen och vägen tillbaka blev längre än väntat.
– Det var ett helt år som kroppen fortfarande var känslig. Det tog säsongen med körtelfebern plus ett år för henne att komma tillbaka. Så man kan säga att två år var otroligt känsliga där. Men sen märkte man att då hände det något och det hände ganska snabbt. Då var kroppen och systemet mogna för belastning.
Emma Ribom har i tidigare intervjuer med oss berättar att Abrahamsson var ett stort stöd under den tuffa tiden. Då sa hon att det var många tårar, men att tränaren alltid lyckades lugna ner henne.
– Jag tror att det är viktigt i ett sådant läge att de har någon som guidar dem, hjälper dem och stöttar dem. Det är otroligt tuffa år. Man måste inge en trygghet i att man måste ta det här steg för steg. Man påminner och belyser egentligen framgångar som sker. ”Det går ju faktiskt bättre. Resultaten blir bättre och bättre. Du åker snabbare och snabbare. Vi tar det steg för steg i träning.” Första året efter körtelfebern var ju otroligt viktigt att inte belasta henne för hårt och för tidigt, säger Abrahamsson.
Fick du håll dig i henne när det gällde träningen?
– Ja, och påminna ibland om att det här går ju bra. Se att du kommer närmare. Det blir bättre och bättre. Bara att höra de orden i den ambitionen, reflektera över det hela också och utvärdera de bitarna är viktigt.
Men 2020 kommer framgången som betyder mycket. Pandemin har precis inletts när Emma Ribom slår till på U23-VM i Tyskland. Piteå Elit-åkaren tar guld i sprint, brons på 15 kilometer fritt och brons på 10 kilometer klassiskt.
– Det var ett viktigt led i att hon kände att hon kunde vinna på den internationella nivån. En del funderar på att hon har blommat ut i år. Men i fjol var hon egentligen i final på samtliga sprintar som hon åkte. Hon var på pallen en gång och sexa på OS.
Kalixåkaren har många goda egenskaper som format henne till en världsstjärna. En bra grundteknik, en fin förmåga att kunna hålla högt tempo länge och en stark avslutning.
Men Joakim Abrahamsson vill också lyfta Riboms mentalitet.
– Hon har verkligen glöden och brinner för den här idrotten. Den stora utmaningen genom åren med henne har inte varit att öka träningen utan snarare att hålla igen lite grann. Hon har varit så enormt driven och hon tycker om det helt enkelt. Det är i högsta grad fantastiskt roligt för henne.
Emma Ribom är framåt som idrottare och hon pratar tydligt om sina mål.
– Det är den här drivkraften, hungern och nyfikenheten på det hela. Det handlar också om att boosta sig själv och tro på sig själv. Att man kan slå till. Att uttala något och att man tror på det är också ett sätt att stärka sig.
Kalixåkaren är jämngammal med Ebba Andersson, klubbkamraten i Piteå Elit. Medan sviterna av körtelfebern höll tillbaka Ribom i några år slog Andersson igenom tidigt och tog VM-silver i stafett redan som 19-åring.
– Dels att hon har varit en jättebra kamrat och Emma har kunnat se att ”kan hon kliva fram så kan jag göra det”. Sen har Emma fått skynda lite i bakgrunden. På ett sätt kan det också ha varit bra att hon har fått jobba lite grann i egen takt och utvecklas till att nu vara en av de stora stjärnorna i sporten.