Jag ber om ursäkt, men nej. Stafettsilvret i lördags kan inte väga upp för övriga resultat från de svenska damerna i det här mästerskapet. De har kort och gott underpresterat.
Inför VM var medaljförhoppningarna stora på de blågula åkarna, framför allt på systrarna Öberg. Men de har inte levt upp till förväntningarna.
Förra årets VM-drottning Hanna Öberg får godkänt i betyg med en femteplats som bästa individuella placering. Men sett till hennes potential kan jag inte tänka mig att hon är speciellt nöjd med det. Hon har visserligen haft både sjukdoms- och knäbekymmer inför VM, men är van vid att pricka medaljformen på stora mästerskap.
När det gäller just Hanna Öberg känner jag mig dock rätt så trygg med att hon kommer att använda det här VM:et som perfekt tändvätska inför kommande säsonger och stora tävlingar. Hon har vänt på negativa trender förr och lär kunna göra det igen.
Jag blir mer orolig för lillasyster Elvira Öberg.
Hon som har varit en av världens bästa och snabbaste skidskyttar de senaste åren har under VM varit en skugga av sig själv.
Fjolårets VM blev förstört på grund av sjukdom och nu skulle Elvira Öberg ta revansch. Men hon har inte varit i närheten av att lyckas. Det har blivit på tok för många missade skott, men det är framför allt åkfarten som har varit en besvikelse.
Vi har vant oss vid att Elvira Öberg kan jaga pallplatser trots flera bommar, eftersom hon åker så fort. Men under VM i Nove Mesto har farten i spåret varit medelmåttig och då räcker det inte till några bättre placeringar. 22-platsen i gårdagens masstart blev en smärtsam påminnelse om att hon inte är där hon vill och ska vara.
Nu måste Elvira Öberg sitta ner med sina tränare och fundera på vad som har gått galet i träningsupplägget inför VM. Förhoppningsvis går det relativt smidigt att hitta felet och rätta till det, även om jag förstår att det inte finns några snabblösningar när det kommer till idrott på den här nivån.
Men något måste göras. För Elvira Öberg hör hemma betydligt högre i resultatlistorna än vad hon har visat på det här mästerskapet.
Annars får vi tacka de svenska herrarna för VM:s absoluta höjdpunkt. Stafettguldet i lördags och Sebastian Samuelssons monsterskytte när allt skulle avgöras är det minne jag tar med mig från Nove Mesto.
I övrigt väljer jag att glömma och blicka framåt.