De närmare 300 aktiva kanotisterna hänger tillsammans med publik, funktionärer i området. I ett åldersspann från 12-åringar upp till seniorer.
Det här andas idrott. Här andas genuin tävlingsanda. Det är på Lulsundet saker händer i veckan.
Att sedan själva sporten kanot, är historiskt sett den kanske mest medaljtäta sommarolympiska sporten genom tiderna, gör inte saken sämre.
När sedan Luleå Kajakklubb är en av de största och bästa klubbarna i landet, kan man inte låta bli att imponeras.
Man blir ju extra glad att Luleå Kajakklubb dessutom gör sig en rejäl hacka på att arrangera SM-veckan på hemmaplan. Ordförande i klubben, Mikael Vikman berättade att all inkomst som SM-veckan ger går i stort sett oavkortat tillbaka till föreningens utövare. Så att ung som gammal i föreningen kan åka på tävlingar söderut under säsongen. Därav kan Luleå KK fortsätta vara konkurrenskraftiga i år framöver.
För det är inte billigt att åka på tävlingar eftersom närmsta riktigt stora kanotklubb ligger i Hofors, strax utanför Gävle. Så all heder till de många ideella krafter som finns runt föreningen som gör detta stora arrangemang möjligt.
Men tillbaka till varför kanot är en sport att förundras över.
Tänk så här:
Jag är en utövare i en lagsport, exempelvis kan vi ta fotboll.
Jag gör min sämsta match någonsin, blir utbytt i matchminut 55, får en överkorsad geting i betyg i Expressen och får en rejäl utskällning av tränaren på matchgenomgången.
Lik förbannat kan jag ändå stå jublande som segrare i matchen. Tack vare att mina lagkamrater gjort bra saker, trots alla mina felpassningar och markeringsmissar så vinner vi matchen med 3–2, där jag rådde för bägge baklängesmålen.
I kanot kan man inte fuska, man kan inte ha tur, man kan inte ha en dålig dag.
Man måste prestera på topp, här och nu. Gör man inte det blir man avslöjad direkt.
Allt är upp till en själv. Att ha huvudet med sig och trycka bort alla negativa tankar som väller över en när mjölksyran sprutar ut i hela kroppen med 50 meter kvar.
Att då kunna öka, och höja tempot med paddeln, går över mitt förstånd. Jag hade gett upp, hoppat i spat och plaskat mig mot närmsta strand för att ha myspys i min välanvända brassestol.
Kanotister är hårda. Stenhårda.
Och ja. Vädret hittills under kanot-SM kan absolut jämföras med VM-seglingarna 1988.