Det finns många hjältar i det här laget, många att fascineras av. Då är det lätt att glömma konstanterna. Det är inte fullt två minuter kvar av den sista SM-finalen. Jenny Hiirikoski har just gjort 4–2 i Modos chansningstomma kasse. Nu står hon i avbytarbåset, vevar med armarna, dirigerar publiken i guldfirandet, njuter. Hon har varit en av världens bästa backar i ett drygt decennium. Hon har vunnit VM-silver och OS-brons. Det här är hennes sjätte raka SM-guld med Luleå/MSSK. Hon är snart 37 år.
Luleå vann grundserien med 23 poäng och 60 plusmål, det vet ni redan. Att den totala dominansen skulle följa med in i slutspelet kom väl inte som någon överraskning – men det är ändå värt att rapa lite fakta för att verkligen trumma in hur oerhört stor den här prestationen är.
Flest mål. Högst skotteffektivitet. Bäst målvaktsspel. Hundraprocentigt boxplay. Färst utvisningsminuter. Äger tekningscirklarna. Störst publik. Ettan, tvåan och trean i poängligan. Sju av de tio bästa i plus/minusstatistiken. Nio raka segrar. Tio insläppta mål. 36 gjorda.
Det finns ingen som hotat Luleå på något sätt den här säsongen och för att hitta en liknande prestation får vi gå tillbaks till… ja, till i fjol. Det är ju inte första gången det här laget vinner, det är inte första gången det vinner överlägset.
Luleå/MSSK har sex raka SM-guld och sju totalt. Nacka hade sju raka runt skiftet 80/90-tal, och nio totalt. Det är inget självändamål att slå rekord, men så länge motståndet inte blir bättre är det den enda barriären kvar att bryta.
Men kommer det att gå?
Dels pockar den nya nordamerikanska proffsligan på uppmärksamhet, och de superstjärnor som dansar nere på isen går helt enkelt inte att ersätta om de skulle lyssna på locktonerna. Det här är det bästa tillgängliga materialet som finns i Europa.
Dels kommer ännu fler klubbar att slåss om den spetskompetens som finns tillgänglig på damsidan. Modo, Brynäs och Frölunda vill något med sina verksamheter, Skellefteå tog klivet upp i högsta serien och lär inte låta grannen på andra sidan länsgränsen jobba obehindrat i fortsättningen. Luleå satsar på sin organisation inför nästa säsong, vilket är bra.
Det lär behövas skickliga, stringenta och visionära ledare för att hålla sig kvar i toppen även fortsättningsvis.
Spelarna? De dansar fortfarande.
Det var sannolikt sista gången just de gör det tillsammans – men så länge Jenni Hiirikoski dirigerar lär det bli fler fester.